Jag är en person som ofta bestämmer mig på förhand hur jag vill att det ska se ut i framtiden. Ibland kan man kalla det för målsättning och ibland kan man kalla det för förutfattad mening (dock omedvetet). Detta gör att jag ofta är strukturerad och mycket målinriktad, vilket kan vara bra och lätt att följa. Men ibland kan det göra så man får en skev syn på något som man egentligen inte har någon aning om.

Scouterna är ett praktexempel på något som jag har en förutfattad mening om. Klart att jag vet ungefär vad scouterna gör, men inte mer än så. I min ungdom så var det fyra saker man kunde göra på sin fritid, varav scoutverksamheten var en sak:

* Idrott. Som de flesta av mina kompisar utövade, och som jag ansåg var det enda riktiga.(Tror att jag var ganska trångsynt, sitter säkert i mitt DNA).
* Musik/kultur. Några vänner som ägnade sig åt att spela på instrument, oftast inte frivilligt, utan någon förälder som tyckte att det skulle vara bra att kunna när man blev äldre. Några gick på teater och tyckte det var riktigt kul.
* Ingenting. De personer som egentligen inte gjorde något organiserat alls. De hängde på ”FinaMacken”, meckade med sina mopeder, eller bara drev runt.
* Scouterna. Här kunde man välja om man ville bli sjöscout eller landscout. Det jag visste var att de ofta ville vara på sin egen kant och helt ostörda. De klarade sig bra på egen hand, lite ”Bror Duktig” mentalitet.

När jag nu i helgen kom i kontakt med en scout fick jag direkt vibbar från ungdomen, att personen säkert är väldigt präktig. Efter några minuter kom jag på mig själv att tänka i förutbestämda banor. Äntligen visade jag prov på att jag var vuxen, jag höll mina tankar för mig själv och lät personen/scouten få en chans att vädra sina tankar istället. Det kanske jag ska göra oftare…

Rosvalla Sportcenter i Nyköping, är ett ställe som får mig att må bra. Ett arenaområde som innehåller det mesta under ett och samma tak. Stora hockeyhallar, friidrottshall, gym, och flera olika handbollshallar. Utanför detta stora tak så finns där åtminstone 10 fotbollsplaner med både gräs och konstgräs. Det kusliga är att många av hallarna står outnyttjade stor del av tiden (när vi var där, ska tilläggas). Varför skulle inte en kommun som Värmdö, kunna bygga något liknande? Visst så har vi inte lika stora ytor som i Nyköping och markpriserna säkert inte går att jämföra. Men den höga utnyttjandegraden samt minskade samhällsproblem skulle väga upp investeringarna flera gånger om.

Det var just på Rosvalla som Gurra Handboll hade sitt årliga träningsläger detta år. Uppemot 200 tjejer och 25 ledare hade samlats för att träna och umgås.
För vårt lag F01/F00 så var det ett ypperligt tillfälle att jobba vidare med förra årets grunder samt fokusera på den fysiska biten. Träningsläger tycker jag blir viktigare och viktigare ju äldre spelarna blir. Inte minst för den sociala biten men också för att vi äntligen får tid att nöta in saker utan att det blir tidsnöd.

Just ett tillfälle att lyssna till spelares synpunkter och låta alla spelare komma till tals, utan ett uppstyrt samtal, är väldigt intressant. Speciellt utan föräldrars påverkan. Att få till ett bra lag som trivs tillsammans bygger mycket på att alla tror på det man gör och den gemensamma planeringen. Laget före jaget.

Det är en fröjd för ögat att se spelare (tjejer i detta fallet) verkligen ta ut sig i varje övning. Att få njuta av att svettas och skratta av träningsvärk. När man sen har tränarkollegor som styr upp övningar efter skiftade förutsättningar, är också en väldig trygghet som jag mår bra av.

Helgens övningar bestod av fyra handbollspass och två rejäla fyspass + Coopertest.
Coopertest som jag själv avskydde som aktiv, men som jag nu som tränare kan tycka är en bra indikator. Dock kommer jag aldrig ta ut ett lag efter prestationen på ett Coopertest. Testet är ett bevis för individen hur deras fysiska status är jämfört med sig själv. Dessutom är det bra att kunna veta hur man ska disponera sina krafter och att man oftast har mer kräm kvar än vad man tror. Det bästa är också känslan efteråt.

 

Samtidigt har det varit ett gäng matcher för Gurra P04 i fotboll. Tyvärr har jag inte kunnat följa dessa live, men fått noggranna redogörelser. Och vad hade man gjort utan sociala medier? Riktigt spännande att följa en match via Messenger och/eller Facebook. Nästa helg ska jag däremot fylla med en massa fotboll live.

Ock som vanligt (?) när jag och Nelly kommer hem efter ett läger eller en cup, så har Angelica passat på att göra något oväntat med hästen eller hunden. Denna gång hade hon friserat Sune. Sune som nu är en halv hund med tuppkam!