Månad: september 2016

Senaste tiden har jag fått en del feedback på min blogg. Oftast är det positiva och uppmuntrande ord och ryggdunkar. I de ögonblicken har jag kommit på mig själv att bli glad men nästan som att det känns en smula pinsamt. Varför är jag så dålig på att ta emot positiv feedback? Varför är jag så dålig på att både ge och ta emot komplimanger?

Ibland känns det nästan enklare att ta emot negativ feedback (vilket egentligen är hemskt tråkigt), för då kan man ställa sig i försvarsställning. Men när det är positiv feedback vet man inte vilken ställning man ska anamma. Man blir helt enkelt blottad. Tror att det är en konst att kunna hantera och suga åt sig av komplimanger. Oftast så reagerar jag med att säga tack, men inte låta det gå in. Det rinner av mig, som vatten gör på en gås.

****

Har under veckan försökt att ge så mycket komplimanger som jag kan till personer i min närhet och framförallt arbetskamrater. Med blandad framgång… får se det som ett experiment.

Kanske jag tagit i lite för mycket, för det har varit väldigt skiftande reaktioner.

-Är det någon som berättat för dig idag vilken fantastisk person du är?

-Jag blir glad att arbeta med dig för du är en av bankens trevligaste personer.

-Du borde unna dig fler långhelger, det är du värd efter allt du gör på gruppen.

Ovanstående är några av de fraser som jag använt mig av under veckan, och som sagt så var reaktionerna något blandade…

”En person bara tittade på mig, och typ undrade vad har hänt med mig, har han gjort sig illa?”

”En annan person undrade om jag gått och blivit frälst eller religiös på något sätt.”

”Ytterligare en person trodde nog att jag drev med honom, och svarade med några liknande meningar. (Måste varit en riktigt konstig dialog att lyssna på).”

Oavsett så kommer jag nog inte kunna fortsätta med samma inställning framöver, om jag vill ha jobbet kvar. (De tror nog att det slagit slint någonstans…)

Mina försök har varit något överdrivna, men responsen har nästan uteslutande varit mycket positiv och mötts av en hel del skratt. De flesta har ”synat” mina komplimanger men spelat med och stämningen har varit på topp. Min tolkning är helt enkelt att många är svältfödda på komplimanger och vet inte alltid hur man ska ta dem. Det får bli ändring på detta helt enkelt.

Detta ska jag även fortsätta med på hemmaplan. Barnen kommer säkert tycka jag är väldigt konstig och kanske/troligtvis skämmas över mig. Däremot tror jag att min fru (som jag nog är sämst på att ge komplimanger till) lätt skulle kunna vänja sig vid situationen…

****

I helgen var handbollsföräldrarna på räkkryssning. Att åka på en räkkryssning när man är allergisk mot fisk och skaldjur är kanske inte optimalt. Men det trevliga sällskapet och bandet räddade resan. Nja, kanske inte bandet. Dock är det speciellt med livemusik. Får till och med undertecknad att vilja röra på sig.

Även om kryssning har en negativ klang i mina öron så är det ett bra koncept om man är ett sällskap. I vanliga fall kan tillställningar bli ganska utspridda efter ett tag, men här sitter alla kvar vid samma ställe. Dessutom är det ingen som kan avvika, om man inte vill hoppa i plurret förstås. Bästa av allt är att man börjar vid 19-tiden, fullt ös fram till båten lägger till igen strax efter 23. Vid 24:00 ligger man i sin säng och är fräsch och utvilad till morgondagens aktiviteter… Känns som man börjar bli riktigt gammal.

****

Tackade av en trevlig och duktig kollega (Nicklas Larsson) häromdagen. Han börjar nu som konsult istället. Det verkar ligga i tiden. Vi köpte ett snyggt förkläde till honom från  Sthlm Factory, min första produktplacering här i bloggen 🙂

****

På tal om kollegor. Snygg Jacke gjorde en blixtvisit på kontoret i fredagsförmiddag innan han skulle på en grabbhelg i Warszawa. Han gick runt och småretades med oss andra.

-Om en timme sitter jag i baren på Arlanda, vad gör ni då?

När det gått en timme så ringde ”SJ” från Arlanda, och undrade om vi såg hans kavaj på kontoret. Han frågade då om hans kreditkort låg i innerfickan, det gjorde det. Vi fick vår revansch. För övrigt så undrade han också om hans hemnycklar och pass var kvar på kontoret också, bra start på en weekend utomlands… karma.

****

Gurra F01 handboll fortsatte sitt seriespelande. Sollentuna och Westermalm stod på motståndarsidan. Vanlig serielunk, där det är viktigt för spelarna att själv kunna tända till. Faktum är att det är en konst kunna tända till vid alla träningar och matcher. Dels för att komma upp i nivå men även för att undvika skador. Glädjande är att klacken följer med i stort omfång. Åke, vår seniora klackmedlem, verkar vara heltaggad för säsongens utmaningar.

Just nu är laget inne i en mycket intensiv period med många träningar och matcher. Inte minst tar stadslaget mycket tid i anspråk, 11 spelare är med på ett eller annat sätt (måste vara något slags rekord?, dessutom tycker jag att vi borde haft med ytterligare tre stycken!). Gäller att spelarna behåller fokus på rätt saker, och det är klubblaget.

Gurra P04 i fotboll hade en spännande helg. Nu med endast några få omgångar kvar i seriespelet, så får våra killar hjälpa till lite överallt. Förutom våra egna två lag så behöver även p03 hjälp att bemanna sina lag. Mycket spel och det verkar killarna gilla!

På p04 nivån, så väntade denna helgen två derbyn. En match mot Boo i Nacka. En match som stundtals var lite slarvig, men där vi blixtrade till med fina intentioner. Segern kunde säkras med en straffräddning på slutet av en av våra duktiga målvakter.

I det andra derbyt väntade Nacka FC på vår hemmaplan, Farstaborg. NFC är ett akademilag med avlönade tränare. NFC är en slags hybrid, som satsar och samtidigt är ödmjuka. Inför en relativt stor föräldraskara kunde vårt lag sätta allra högsta fart direkt från start. Det var ett diseldoftande maskineri som verkade ha outtröttliga krafter denna eftermiddag. En lagprestation som grabbarna satte högt värde på. Har man fokus på rätt saker så är det lättare att prestera. Bra kämpat.

****

Nu har vi fått ytterligare en tonåring där hemma. Sune (hunden) har hamnat i puberteten med säkerhet. Han juckar mot allt som rör sig. Ingen trevlig egenskap.

Kärt barn har många namn, är det ett gammalt ordspråk som påstår. Och det stämmer. Smeknamn har i mina öron alltid varit en positiv sak, som bevisar att man känner personen eller vet vem det är på ett avslappnat sätt.

Sedan tidig ålder har jag ofta kommit på eller förstärkt olika namn. Mer eller mindre spontant. Smeknamnen har ofta kommit till följd av något personen sagt, gjort eller borde göra. Kan också bero på var personen bor, kommer ifrån eller har på sig. Kanske någon egenskap man vill förstärka, på ett positivt sätt.

Jag har själv fått en del smeknamn genom åren. Freddan, Freddie, Dalis, Dala, Salvatore är de som jag kommer ihåg. Sen finns där en drös (öknamn) som jag inte kommer ihåg…

Med åldern har jag förstått att smeknamn inte alltid går hem i alla läger. Framförallt inte om man som jag ofta blandar in sarkasm i namnet. Tanken är att rikta det mer mot kompisar eller vänner som man känner lite mer, som man tror kan gilla eller tåla det.

Jag passar härmed på att säga förlåt till er som känner er träffade! Om ni känner att ni fått ett orättvist smeknamn så är det egentligen bara mitt sätt att säga att jag gillar er. Klappa mig på axeln, så förstår jag att jag bara ska kalla dig för ditt förnamn.

Här kommer en del exempel på smeknamn som jag förstärkt/myntat:

HC – Headcoach, sarkastiskt namn initialt på min duktiga tränarkollega.

Tullan – heter Thorlid i efternamn. Kanske mitt första smeknamn på en kär barndomskamrat.

Ugly – har ingenting med hans utseende att göra, utan hans uttal på ordet, en gammal finsk lagkamrat. Han kallade mig samma sak. Han kallade de flesta med detta namnet efter ett tag…

Hulk – Killen (Anders) är väldigt lik filmstjärnan. Vedertaget namn i flera decennier nu.

Salvan – lagkamrat vars namn nästan stavades på detta sätt.

Osten – helt taget ur luften, han heter Otto.

Bombaren – skåning som måste besöka ”herrarnas” efter stabilare måltider.

Serenad och Symfoni – lagkamrater som på äldre dar inte rör sig allt för snabbt i vändningarna. (Namnet på två Silja Line färjor).

Anche – min fru, som egentligen inte hade något smeknamn när vi träffades. Men hon nämnde något om någon ängel eller dylikt, men det blev Anche (med franskt uttal).

Dragic – en tjej i handbollslaget som har ett hårt och fint skott, som vi ville förstärka. Då lät det mer skräckinjagande om vi ropade ut detta balkanklingande namn på planen. Motståndarna fick respekt. Nu används det på skoj av henne själv också.

Obelix – kvinnligt energiknippe, som gärna tränar och njuter av det goda i livet.

Spagettimannen – det lilla busfröet som när han var liten inte ville ha sina slalomskidor på sig. När pjäxorna och skidorna möttes blev hans ben som två kokta spagettis.

Stavve – kompis som har en grekiskättad flickvän/sambo. Klart killen skulle få ett grekiskt smeknamn själv. Efter Stavros.

Snygg Jacke – kamrat som ser ut som en Gud (?), eller det ligger ju förstås i betraktarens ögon.

Greven – arbetskamrat som klär sig/agerar som en Greve.

Pappa Dee – min pappa, som fick namnet efter en 90-tals rappare. Han är min pappa och vårt efternamn börjar på D.

Waldorf & Statler (de griniga gubbarna i Mupparna) –  två kollegor som häcklar alla mina nya lunchrestaurangs förslag. Varför kan vi inte äta där vi alltid har ätit…

****

Under helgen som passerade så var det dags för den årliga festen, arrangerad av min arbetsgivare. Det brukar vara mycket uppskattade tillställningar med hög deltagargrad. Det var mingel på hög nivå i Berns fina lokaler, och stämningen var som vanligt på topp. Som de brukar säga ”det är gästen som gör festen”…

Tidigare år så har det varit väldigt påkostade arrangemang med inhyrda stjärnor från Sveriges artistelit. Förra året började vi förstå att vi går mot lite stramare tider. Då gjorde Boney M en återförening på vår fest. Passade dock perfekt till vårt discotema. Men efter lite närmare analys av bandet så hade både deras repertoar och fysik sett bättre dagar.

I år var det utlovat ett magiskt framträdande. En  trolleriartist som enligt ryktet var nordisk mästare… Någonstans där inne hade vi väl alla hoppats på Joe Labero, men icke.

Magikern som dök upp gjorde sitt bästa. Hans framträdande började med en lasershow som han troligtvis kopierat från närmaste Andy´s Lekland. Detta var uppvärmning för oss i publiken. Huvudnumret skulle bestå av att han skulle trolla bort sin kvinnliga kollega. Spänningen var olidlig…

Magikern tog fram en filt som han höll framför sin kollega, samtidigt såg man att kvinnan ”smög iväg” baklänges, och vips så var hon borttrollad. Fantastiskt! Om man nu inte skulle lägga märke till att kvinnan gick baklänges från scenen, så skulle det behövas en publik som var betydligt ”rundare under fötterna”.

Där har vi tipset till festarrangörerna. Se till att fylla på glasen, så lägger man inte märke till kostnadsbesparingarna på scenen.

****

Gurra p04 spelade två fotbollsmatcher. Första matchen i den lite tuffare serien så rullade bollen vår väg i slutsekunderna, trots uteblivet skönspel. Föregående helger så har det varit tvärtom. Fint lir men inte marginalerna på vår sida. Vilket är bäst? Den andra matchen avgjordes i solskenet på Farstaborg, mot ett ojämnt motstånd. Farstaborg var välfyllt, men det var nog mest på grund av Skilltwins närvaro. Härlig folkfest när föreningen fyllde 110 år.

Seriepremiären för Gurra Handboll f01 avklarades också under lördagen. Även här två matcher på olika nivåer. Matcherna spelades efter varandra i välbesökta Ekhallen. Tjejerna börjar dra folk, kul!

För motståndet stod Skuru respektive Rosersberg. Fokus låg på att hota/släppa bollen i tid samt olika samarbete. I första matchen mot Skuru blev vår tyngd samt bredd avgörande och i den andra matchen så bjöds publiken på en tät och utvecklande drabbning. Kul att vi nu börjar kunna slussa upp ett gäng f02.

****

Glädjande kan jag avslöja att Sune nu börjar bli skäll/morrfri på nätterna. Man vågar rätta till sin kudde utan att bli tagen för en inkräktare. Men att smyga upp på toa är uteslutet, än så länge.

****

Kommande helg vankas det fest igen, då med handbollsföräldrarna. Bara det inte är någon magiker som ska uppträda…

 

Ibland blir ens funderingar besvarade fortare än man tror. I mitt förra blogginlägg så förde jag ett resonemang om att man kanske skulle bli domare, och önskemålet blev uppfyllt inom en vecka… på sätt och vis.

Jag och Franco hade begett oss till Eslöv över helgen för att deltaga med Gurra Handboll (A-flickor) i en inbjudningsturnering. Som vanligt så blev vi väldigt trevligt bemötta av de skånska funktionärerna i denna turnering. De har mottot ”-Det fixar vi!”, vilket gör att det är mycket enkelt att trivas just i Eslöv under denna helg.

Hur det gick i turneringen och fler detaljer kan ni läsa mer om här, http://www.laget.se/GIFAFLICK/News/4748687/PSC-2016 .

Gurra Handboll (A-flickor). Nelly fick en blödning i axeln men väntas vara tillbaka inom någon vecka.

En av detaljerna från helgens turneringen, var just under finalen mot Trelleborg. Under halvtidsvilan kommer domarparet fram till mig och Franco och säger att motståndarna har klagat på våra ledartröjor (färgen), och att de gärna ser att vi tar på oss en annan färg. Vi gör ju allt för att tillmötesgå domarnas önskemål, dock konstaterar vi vänligt att vi inte har några tröjor i annan färg. Då pekar den ena domaren på våra målvakters reservtröjor (som är påskgula), ”- De tröjorna ska ni ha på er, samma färg som oss domare!”. Vi försöker återigen berätta att de inte riktigt är i vår storlek (anpassade till 15-åriga tjejer, men domarparet insisterar på att vi byter tröjor så att finalen kan fortgå. Sagt och gjort, i andra halvlek står vi där på sidolinjen i påskgula målvaktströjor precis liknade domarnas, men våra är av snittet ultra slimfit.

Dagens domarkvartett

Både jag och Franco tänkte mest på matchen och reflekterade inte allt för mycket över vårt ofrivilliga klädval. Vi tog av oss tröjorna och tänkte det är ju kanske bara vissa delar av publiken som sett våra slimfittröjor, men icke! Matchen sändes direkt via länk… Har fått några sms som undrade hur vi tänkte med de nya ledartröjorna.

Under helgen har vi även fått ett nytt uttryck inpräntat i vårt vokabulär ”-Jag har panne!”. Tydligen ett mycket gångbart uttryck bland 15-åriga tjejer. Betyder ungefär att jag snart får panik. Meningen används oftast i tidsbegränsade situationer relaterade till sitt utseende. Till exempel om man blir väckt 07:00 och ska äta frukost 07:30, då kan man säga ”Jag får panne!” (Gäller dock ett fåtal).

Kanske skulle jag sagt det till domaren i halvtid som ville att vi skulle ha målvaktströjorna på oss, ”-Jag får panne!”.

Något annat som jag kan få ”panne” över, är mitt pendlande till och från mitt arbete. Vi bor i Gustavsberg och jag jobbar i Sundbyberg, en sträcka på 3,5 mil. Egentligen ingen större fara på taket. Förutom att man då måste passera både Södra Länken och Essingeleden i rusningstrafik, 420 gånger per år (uppskattat t/r).

Utsikt, 210 dagar per år

Ur ett miljömässigt/ekonomiskt perspektiv så är det kommunala färdsättet överlägset. När man ställer upp alla kostnader för att pendla så är det ingen rolig läsning. Drivmedel, trängselavgifter, parkering och bilkostnader drar snabbt iväg. Totalt sätt är det mer nettopengar än vad jag föreställt mig.

De enda fördelarna med bilåkandet är att man slipper snörvel/host/förkylningsperioder på buss och tåg. Den avgörande faktorn för min del är att hinna hem på ett mer flexibelt sätt till barnens aktiviteter och på det sättet få ihop vardagspusslet.

När man tänker på pendlandet ur ett tidsmässigt perspektiv blir man ännu mer mörkrädd. Vissa dagar tar det mig 1 timme enkelväg att komma till jobbet och lika lång tid tillbaka. Sen kan man själv göra uträkningen.

Det som fått mig att stanna till och fundera lite extra är pendlingstid jämfört med semesterdagar. I snitt har de flesta mellan 25-30 dagar semester per år. Om man har till exempel 30 minuter till jobbet enkel väg, så pendlar man 1 timme per dag. Det blir 210 timmar om året. En arbetsdag är cirka 8 timmar. Då pendlar man ungefär 26 arbetsdagar om året. Nästan lika mycket pendlingstid som man har semesterdagar…eller nästan 9 dygn. Vi som har längre tid till arbetet pendlar alltså mer än vad man har semester.

Tror att jag får panne!

Tyvärr blev det inte så mycket fotboll för mig i helgen, som jag ville. Men man kan ju inte vara överallt. Gurra p04 spelade två matcher även denna helgen. Med ungefär samma resultat som tidigare. Gastkramande spänning och mycket känslor i den ena serien och mer tålamod i den andra serien. Det som vi nu måste lära oss är att spela efter vår spelidé även i pressade lägen. Det kommer…

Gurra fotboll fyller 110 år kommande helg. Vilket kommer firas på Farstaborg på lördag med pompa och ståt. Bland annat kommer Youtube tvillingarna ”Skilltwins” dyka upp. Häftigt. De kan utföra ungefär samma saker med en boll som man själv, eller inte. Däremot träffade jag en gammal lagkamrat i helgen, som säkert skulle platsa som en Skilltwin, Fredrik ”Lilla” Persson från Kristianstad. ”Lilla” spelade bland annat i MFF och TFF. En riktig fotbollsprofil som jag nu träffade på en handbollscup, hoppas det blir fler gånger.

En blivande domare?

En arla morgonstund med klar luft och en daggtung konstgräsplan är vardagen för många korpspelare i fotboll.
Något som lockade mig i flera år, för att inte släppa fotbollen som aktiv helt och hållet.
Det var dock ingen självklarhet att testa på korpen, men efter några övertalningsförsök så gjorde jag några matcher. Första matcherna hade jag omedvetet ”hur svårt kan det vara-inställningen”, men då fick man ett ganska bryskt uppvaknande. Till saken hör att i den korpserien jag spelade (Reklamserien) var det många med liknande bakgrund, föredettingar.
Efter ett par matcher så anpassade jag min inställning, vilket gav resultat. Både för laget och för mitt eget spel. Det blev hur kul som helst. Trodde man däremot att man var nånting, så smällde det direkt.

Tössinger & Co 2011

Tössinger & Co 2003

Jag har väl aldrig varit någon lirare, jag levde mycket på att inte tveka och gick ofta in med 100%. Nackdelen med en helhjärtad inställning var efter matcherna. Ibland tyckte motståndarna man hade spelat lite över gränsen eller så hade man ”ågren” för att man käftat för mycket med domaren (stackars Tommy). Men det gick över ganska snabbt och man såg framemot nästa match.

Anledningen till att jag slutade i korpen var just inställningen. Man gick upp riktigt tidigt på morgonen och vid 07:00 hade man kroppen fylld av adrenalin som avtog sakta efter matchen, men inte helt…
Så när jag var inne på kontoret vid 8:00, och träffade mina trevliga arbetskamrater (många som är fotbollsintresserade, men inte alla…). Det var just de personerna, som inte visste att man varit och spelat fotboll och var upp i varv, som jag inte tror uppskattade min adrenalinstinna inställning direkt på dagens första möte.

Återigen tog jag ett vuxet beslut, la skorna på hyllan, nästan helt frivilligt.

Nu efter några års uppehåll, så är det många på samma avdelning, som spelar fotboll, på skiftande nivåer. Jag har varit med vid några tillfällen, och tyckte det var förbaskat kul. Efter de tillfällena (som jag tyckte gick bra) tänkte jag att de säkert kommer att fråga om man vill vara med i laget. Men frågan kom aldrig.
Jag började ana ugglor i mossen, framförallt när jag hörde hur de nästan tjatade med en duktig, men skadad kollega.
Nu med lite eftertanke så tror jag att jag vet varför, inställningen. Klart att de inte orkar med en adrenalinstinn skåning det första de ser på morgonen…

****

Domare, är som jag nämnde här ovan, inte en allt för tacksam uppgift. Speciellt ungdomsdomare. Tyvärr är jag själv en sådan som inte alltid föregått som bästa förebild. Vilken inte är bra! Detta gäller både som spelare och aktiv.

Men var drar man gränsen mellan gnällspik och engagerad ledare? Ska man stå tyst och svälja allt som sker på planen? Ja, det ska man. Men vem kan det? Någon person som inte blir påverkad eller bryr sig? Nej, det finns sådana personer, som hittar en balans mellan engagemang och sunt förnuft, men de växer inte på träd.

Man ska ha hög målsättning, så någon gång ska jag komma närmare ovanstående balans. Får se om man kan bita sig i tungan i år, ska nämligen dela bänk med bland annat en kommande elitdomare, som dessutom är ansvarig för domarna inom regionen…

****

På tal om handboll så har Gurra A-flickor nu spelat säsongens första träningsmatcher. Det gjordes hemma på Ekvallen och för motståndet stog RP (Linköping) och GUIF (Eskilstuna). Den största vinsten gjorde vi nog genom att dessa två lag ville komma till Gustavsberg för att spela träningsmatcher (3 x 25 minuter). Att åka i över 2 respektive 1 1/2 timmar för att spela träningsmatcher är starkt, de måste ha ett fint föräldrastöd samt en hunger för att slå Gurra :-).

Träningsmatcher är nyttigt och välbehövligt, men det blir aldrig samma attityd som i en tävlingsmatch. Vi kunde öva på det som vi gått igenom de senaste veckorna. Framförallt anfallsspel. Att hota från alla positioner, avtal mellan 2 spelare samt tålamod tills man fått ett övertag. Nästa helg fortsätter träningsspelandet, då på skånsk mark, i Eslöv.

****

Fotbollsgrabbarna (Gurra p04) har också varit i gång. Några fick spela en jämn och mycket tempostark match mot BP 2. Tyvärr knapp förlust, men vem hade trott att de skulle kunna ge de bättre lagen i Stockholm en rejäl match inför säsongen? Truppen fick även spela en gräsmatch mot Älvsjö i en annan nivå, där man bland annat fick se ett nickmål, vilket inte hör till vanligheterna i 12-års åldern. Bra kämpat pågar.

****

Nu sätter snart handbollsligorna igång för säsongen, både nationellt som internationellt. De nya reglerna som har sjösatts och testats på under OS, ska nu implementeras i vanliga serielunken, ska bli intressant att följa. Inte minst hur man ska använda sig av en extra utespelare, kommer det att slå igenom? Ska domarna hålla i den striktare utvisningsnivån? Kommer alla domare kunna hålla samma nivå, eller kommer man anpassa sitt spel efter vilken domare man har?

****

Nu vet jag, det kanske är domare jag ska satsa på att bli. Jag har ju alltid rätt…

Om jag nu inte får ”plats” i vårt egna avdelningslag, så vet jag att det behövs en domare på deras matcher, där har jag min plats!