Kärt barn har många namn, är det ett gammalt ordspråk som påstår. Och det stämmer. Smeknamn har i mina öron alltid varit en positiv sak, som bevisar att man känner personen eller vet vem det är på ett avslappnat sätt.
Sedan tidig ålder har jag ofta kommit på eller förstärkt olika namn. Mer eller mindre spontant. Smeknamnen har ofta kommit till följd av något personen sagt, gjort eller borde göra. Kan också bero på var personen bor, kommer ifrån eller har på sig. Kanske någon egenskap man vill förstärka, på ett positivt sätt.
Jag har själv fått en del smeknamn genom åren. Freddan, Freddie, Dalis, Dala, Salvatore är de som jag kommer ihåg. Sen finns där en drös (öknamn) som jag inte kommer ihåg…
Med åldern har jag förstått att smeknamn inte alltid går hem i alla läger. Framförallt inte om man som jag ofta blandar in sarkasm i namnet. Tanken är att rikta det mer mot kompisar eller vänner som man känner lite mer, som man tror kan gilla eller tåla det.
Jag passar härmed på att säga förlåt till er som känner er träffade! Om ni känner att ni fått ett orättvist smeknamn så är det egentligen bara mitt sätt att säga att jag gillar er. Klappa mig på axeln, så förstår jag att jag bara ska kalla dig för ditt förnamn.
Här kommer en del exempel på smeknamn som jag förstärkt/myntat:
HC – Headcoach, sarkastiskt namn initialt på min duktiga tränarkollega.
Tullan – heter Thorlid i efternamn. Kanske mitt första smeknamn på en kär barndomskamrat.
Ugly – har ingenting med hans utseende att göra, utan hans uttal på ordet, en gammal finsk lagkamrat. Han kallade mig samma sak. Han kallade de flesta med detta namnet efter ett tag…
Hulk – Killen (Anders) är väldigt lik filmstjärnan. Vedertaget namn i flera decennier nu.
Salvan – lagkamrat vars namn nästan stavades på detta sätt.
Osten – helt taget ur luften, han heter Otto.
Bombaren – skåning som måste besöka ”herrarnas” efter stabilare måltider.
Serenad och Symfoni – lagkamrater som på äldre dar inte rör sig allt för snabbt i vändningarna. (Namnet på två Silja Line färjor).
Anche – min fru, som egentligen inte hade något smeknamn när vi träffades. Men hon nämnde något om någon ängel eller dylikt, men det blev Anche (med franskt uttal).
Dragic – en tjej i handbollslaget som har ett hårt och fint skott, som vi ville förstärka. Då lät det mer skräckinjagande om vi ropade ut detta balkanklingande namn på planen. Motståndarna fick respekt. Nu används det på skoj av henne själv också.
Obelix – kvinnligt energiknippe, som gärna tränar och njuter av det goda i livet.
Spagettimannen – det lilla busfröet som när han var liten inte ville ha sina slalomskidor på sig. När pjäxorna och skidorna möttes blev hans ben som två kokta spagettis.
Stavve – kompis som har en grekiskättad flickvän/sambo. Klart killen skulle få ett grekiskt smeknamn själv. Efter Stavros.
Snygg Jacke – kamrat som ser ut som en Gud (?), eller det ligger ju förstås i betraktarens ögon.
Greven – arbetskamrat som klär sig/agerar som en Greve.
Pappa Dee – min pappa, som fick namnet efter en 90-tals rappare. Han är min pappa och vårt efternamn börjar på D.
Waldorf & Statler (de griniga gubbarna i Mupparna) – två kollegor som häcklar alla mina nya lunchrestaurangs förslag. Varför kan vi inte äta där vi alltid har ätit…
****

Tidigare år så har det varit väldigt påkostade arrangemang med inhyrda stjärnor från Sveriges artistelit. Förra året började vi förstå att vi går mot lite stramare tider. Då gjorde Boney M en återförening på vår fest. Passade dock perfekt till vårt discotema. Men efter lite närmare analys av bandet så hade både deras repertoar och fysik sett bättre dagar.
I år var det utlovat ett magiskt framträdande. En trolleriartist som enligt ryktet var nordisk mästare… Någonstans där inne hade vi väl alla hoppats på Joe Labero, men icke.
Magikern som dök upp gjorde sitt bästa. Hans framträdande började med en lasershow som han troligtvis kopierat från närmaste Andy´s Lekland. Detta var uppvärmning för oss i publiken. Huvudnumret skulle bestå av att han skulle trolla bort sin kvinnliga kollega. Spänningen var olidlig…
Magikern tog fram en filt som han höll framför sin kollega, samtidigt såg man att kvinnan ”smög iväg” baklänges, och vips så var hon borttrollad. Fantastiskt! Om man nu inte skulle lägga märke till att kvinnan gick baklänges från scenen, så skulle det behövas en publik som var betydligt ”rundare under fötterna”.
Där har vi tipset till festarrangörerna. Se till att fylla på glasen, så lägger man inte märke till kostnadsbesparingarna på scenen.
****
Gurra p04 spelade två fotbollsmatcher. Första matchen i den lite tuffare serien så rullade bollen vår väg i slutsekunderna, trots uteblivet skönspel. Föregående helger så har det varit tvärtom. Fint lir men inte marginalerna på vår sida. Vilket är bäst? Den andra matchen avgjordes i solskenet på Farstaborg, mot ett ojämnt motstånd. Farstaborg var välfyllt, men det var nog mest på grund av Skilltwins närvaro. Härlig folkfest när föreningen fyllde 110 år.


****
Glädjande kan jag avslöja att Sune nu börjar bli skäll/morrfri på nätterna. Man vågar rätta till sin kudde utan att bli tagen för en inkräktare. Men att smyga upp på toa är uteslutet, än så länge.
****
Kommande helg vankas det fest igen, då med handbollsföräldrarna. Bara det inte är någon magiker som ska uppträda…