Frågan som aldrig kom

I veckan var det lagfoto i hockeyn, inget märkvärdigt. Men det har satt ganska stora avtryck i Dogges värld. Mycket på grund av mig och att jag inte kunde hålla koll på tiden.

För några år sedan så fick vi som vanligt kallelse till årets lagfoto. Alla smågrabbarna skulle plåtas, bara det ett få 40-50 grabbar att stå still samtidigt på ett foto är en bedrift.

Jag tittade på kallelsen, 17:30 var det dags. Jag såg till att Dogge var på plats i ishallen 17:30. Då möttes jag av mer eller mindre hysteriska människor.

Då förstod jag att jag inte tittat speciellt noggrant på kallelsen. 17:30 började själva fotograferingen. Samlingen var 1 timme tidigare. Grabbarna skulle alltså innan 17:30 ha kläder och skydd på sig samt vara vattenkammade.

Det slutade med att Dogge blev omhändertagen av olika tränare och föräldrar. Om vi agerade snabbt, så kanske Dogge skulle kunna vara med på bilden i alla fall. Skydden och skridskona kunde vi glömma, så även frisyren. Men hans matchtröja var förberedd och kamraterna hejade fram honom.

På något underligt sätt hittade de en plats till Dogge där han inte var alltför utmålad. Även om man nu i efterhand la märke till en väldigt liten/tanig kille. Skillnaden mellan en kille med skridsko och mundering jämfört med en kille i gympadojjor och underställ, är ganska stor.

Nu förstår jag varför Dogge alltid själv tar reda på när lagfotot är, och alltid är ute i god tid.

hockey-ret
VHC 2014, en liten Dogge i mitten.

****

På tal om hockey…

När Team 04 precis hade startat upp sin verksamhet, så bjöds föräldrarna in för en föräldraträning. Allt för att vi skulle förstå hur ett träningspass var upplagt.

Det var en hel del föräldrar som dök upp, uteslutande pappor, en hel del av dessa med massor av hockeykunskap i bagaget. Träningen började väldigt pedagogiskt men övergick ganska snart till 2-måls-spel.

Även om jag ganska tidigt fick känslan att jag kanske inte riktigt höll samma nivå som de andra papporna. Ändå var jag nog en av de första som räckte upp handen när frågan kom vem som ville vara med i matchspelet.

Då kom faktiskt en av tränarna (omtänksamme Tobbe) fram till mig och sa att jag fick låna hans klubba samt hjälm om jag fortfarande ville vara med på spelet. Jag var nämligen ingen riktig materialspelare. Hade en barnklubba (som var väldigt kort) samt min egen skidhjälm istället för hockeyhjälm… (Nu i efterhand undrar jag hur jag tänkte).

Matchen gick bra. Eller nästan. Det visade sig att jag bara kunde svänga åt vänster, vilket inte är så effektivt i hockey. Dessutom hade jag svårt att stanna utan någon sarg i närheten.

Efter träningen och matchen så samlades vi alla och hade ett trevligt eftersnack. Alla hade fått mersmak. Tränarna lovade att kalla ihop till fler matcher.

Men nu några år senare så har jag fortfarande inte fått någon fråga om jag vill vara med på en hockeymatch mellan föräldrarna. Undrar varför… 🙂

****

Har under veckan fått reda på analysen av min beteendestil, som många arbetsgivare gör. (Kan inte varit en lätt analys). Allt för att vi ska förstå varandra och på bästa sätt ska kunna kommunicera med varandra.

Tydligen så jobbar jag bäst med personer som är motiverade och tävlingsinriktade.

En annan nyckelmening som ganska väl beskriver mig:

”Fredrik may not understand why everyone dosen´t see life as he does!”

0c82f482-5d74-4ce9-854b-4f33cce90809
En svår analys…

****

Olika regelverk och en ny bankskatt, har lagt en trist stämning över banksektorn i Sverige. Skulle vilja likna det med en stor blöt filt som lagts över hela branschen.

Nu i veckan blev det klart med nytt varsel på arbetsplatsen. Många oroliga personer/kompisar.

Samtidigt så förstår jag varför man ändrar sin kostym efter figuren. Konstigt vore det annars. Nyckelordet i framtiden är digitalisering.

****

Gurra P04 (fotboll) har både spelat utomhus som inomhus. Spelet var till belåtenhet. Många fina kombinationer, där många nu söker passning samt tar ny yta.

Under ena dagen möttes jag av en bekant röst, det var min gamle tränare Sören ”Snuffe” Åkeby som besökte Bajen´s inomhusturnering. Blev ett mycket trevligt samtal om både nutid som dåtid. Snuffe är en genuint jordnära person med massor av erfarenhet och ideér inom fotbollen. Nu verkar det som han blivit pensionär…tror dock att man kommer se honom på någon sidlinje till våren.

Det blev bara en kort sejour för mig under Snuffe/Zorans styre i DIF (hösten 1999). Jag hade gärna stannat någon säsong till, men S/Z hade andra planer… Nu med facit i hand så gjorde de helt rätt, det blev början på DIF´s guldålder. Eller vad sägs om kommande säsongers nyförvärv som Stefan Rehn, Kim Källström, Andreas Isaksson och Johan Elmander.

1999 i DIF spelade jag tillsammans med Magnus Pehrsson, som nu blivit utsedd till ny tränare i MFF. MFF kommer analysera sönder alla sina motståndare kommande säsong. Både MP och Jens Fjellström har riktigt skarpa fotbollshjärnor. Känns modernt. Hoppas också att någon av dem är en riktig pådrivare, som också behövs.

dif-lagbild_fotboll_1999
DIF hösten 1999

****

Gurra F01 (handboll) har under helgen spelat match i Uppsala. Kul med många närvarande föräldrar. Faktum är att det är en faktor som inte ska underskattas!

Spelet börjar ta sig, samt spelidén börjar sjunka in. I veckan som kommer blir det ett riktigt mandomsprov. Då väntar de svenska mästarna (F00), Sorunda. Sorunda som kryllar av landslagsspelare. Under helgens landskamper för U16 landslaget i Portugal hade de 4 spelare som representanter, kunde lika gärna ha varit 6 stycken. Men även Gurra var representerade genom Cornelia Hermansson. Ok, hon har bytt till Sävehof, men Corre är ändå vår spelare… 🙂

För att nå utveckling så måste man alltid möta de som kommit lite längre, så man har något att sträva efter. De kommande veckorna så har vi chansen att utvecklas mycket, många tuffa motståndare.

****

Just nu svänger det ordentligt i vår ytterdörr. Många barn och ungdomar som försöker sälja på oss någonting, oftast för någon riktigt bra anledning. Kanske till någon klassresa eller träningsläger.

Dock har jag blivit något mer restriktiv vad jag köper, så vida det inte är någon man känner.

Tjejen som sålde på mig 1 ljus för 75:-, måste varit den bästa säljaren någonsin!

dyrt-ljus
Svindyrt ljus!

 

Bild

Felsägningar

I förra veckans blogginlägg berättade jag om en kommentar som jag ångrade, och kände olust över. Men det finns många kommentar som man sagt som är onödiga, men som man kanske inte har samma ”Ågren” över.

Nästa kategori onödiga saker man sagt, men som kanske är mer åt det lättsamma hållet.

Efter en halvlek på Stockholms stadion i DIF tröjan, så kom det fram en TV-reporter och ställde frågan hur det kändes. Till saken hör att vi/jag hade missat några målchanser och var lite frustrerade.

”-Hur ska ni få till en bättre 2:a halvlek?” sa TV-reportern
”- För oss gäller det att fortsätta att spela vårt spel, och knyta handflatan i byxfickan…(!)” sa jag och gick upprymd därifrån.

Hur f*n knyter man en handflata? (Ordspråket säger att man ska knyta näven i byxfickan).
Jag själv reflekterade inte så mycket över det jag sagt, men det gjorde mina kamrater…

På tal om felsägningar, så har det blivit några sådana genom åren. Dels från mig själv men även av lagkamrater och tränare.
Kanske fick jag min inspiration från Rolf Zetterlund, som jag hade som tränare i både i MFF och Assyriska. Denne godhjärtade man fällde en hel del glosor under dessa åren. Men vilken skön personlighet!

”Nu delar vi upp oss i tre lag. Hälften där, hälften där och hälften där…” (Hur många hälfter finns det egentligen?)

”Fan grabbar, alla TV kanaler är buggade…” (När han upptäckte att filmerna på TV´n var dubbade i Kroatien)

”Kom igen grabbar, det andra laget har också en dålig målvakt” (Psykologiskt för den egna målvakten att höra under pausen)

På tal om målvakter. Så spelade jag med ur-Malmöiten Jonnie Fedel. En oerhört karismatisk och duktig målis. Efter en derbymatch mot Landskrona, så skulle radiokommentatorn ställa en fråga till Jonnie varför han blivit utvisad. Den stackars radioprataren kom in i omklädningsrummet och letade sig fram till Jonnie, som försökte undvika honom. Ropade efter honom och Jonnie svarade lugnt och fint att han helst inte ville uttala sig. Radioprataren gav sig inte och förföljde Jonnie som började bli ganska irriterad vid det här laget. Till slut vände sig en uppretad Jonnie om mot den då vettskrämde reportern.

”Neeej! Jag vill inte uttala mig.” (Skrek Jonnie)
”Vill du att jag bokstaverar det för dig? N-Ä-J” (Jonnie svarade på sin egen fråga, och uttryckte ett riktigt skånskt nej…)

****
Lite negativa vibbar har det allt varit under veckan.

Uselt väder. Ingen vidare energikick man får när det är hällande regn och väldigt mörkt.

Trump har tagit makten…

Många stora företag i Sverige gör massiva vinster. Men ändå är det mycket negativa vindar som blåser. Ständigt kostnadsbesparingar. Tänk vad de bestämmande personerna hade chockat om de istället sagt:

”Nej du Fredrik, här har du en extra semestervecka och lite resepengar.” (Då hade jag säkert kunna tänka lite mer positivt under mörkaste november.)

5e7304ea-6a93-44bb-9924-2965781a29df
Gustavsberg i november, när det var fint väder och det var ljust ute…

****

Under veckan passade jag på att utnyttja vårt fina gym och friskvårdsavdelning vi har på jobbet.
Det blev några kilometer på löpbandet. Mycket avkopplande att jogga, samtidigt som man lyssnar på något bra poddavsnitt, lätt att dagdrömma sig bort.

Kanske var det precis det jag gjorde, för jag märkte tydligen inte att jag sprang fortare och fortare. Till slut vaknade jag verkligen till och fick mer eller mindre kasta mig av från löpbandet, för att det gick för snabbt.

Då såg jag en lång arm som avlägsnade sig väldigt försiktigt, tillhörande den gamle dalmasen tillika skyttekungen Niclas Snell. Hämnden är ljuv!
Fick i alla fall en riktigt bra tid och mycket puls.

****
Gurra F01 har tränat på i veckan. Nu håller vi på att summera ihop det vi gått igenom under hösten. Många nya moment som måste få sjunka in. Det är när alla spelare förstår varför man gör en rörelse som det blir bra.

 

gladje-efter-traning
Glada tjejer

Ibland kan en liten satsning på ena sidan öppna upp stora hål på andra sidan. Det är när alla gör detta för varandra som vi verkligen kommer bli slagkraftiga. Väldigt spännande att följa tjejerna och deras härliga inställning.

****
Gurra P04 har haft säsongsavslutning, eller åtminstone ledarna…
Hela Gustavsbergs IF Fotboll hade ledaravslutning på O´Learys. Med både mat, bowling och andra aktiviteter. Mycket trevligt.
GIF Fotboll växer så det knakar, får man bara bra förutsättningar genom konstgräsplaner, så kan föreningen snart bli ”första valet” i kommunen.

img_6399
Ledarna Gurra p04 (Håkan, Magic, Hanna, John, Lasse, Peter, saknas gör Patrik B)

Under kvällen på O ´Learys tävlade vi i alla möjliga grenar, med blandat resultat.
Lasse hade med sina egna bowlingskor, men det hjälpte föga.

Däremot fick vi uppleva ett nytt rekord på basketspelet. 320 poäng, oerhört bra.
Det var vår egen Anders ”Magic” Kvarnmyr som satte rekordet.
Om det är någon som skulle slå det rekordet, så bjuder jag på en runda i baren.

****

Hockeyn i VHC04 fortsätter med sina seriematcher. Lite skiftande resultat i serien, mötte bland annat SSK som är riktigt duktiga, säkert topp tre i Sverige.

Tränarna tror stenhårt på sitt upplägg, och det tycker jag är en bra linje att gå.

****

Vi har fått ett modelejon i familjen. Första gången jag hörde att Dogge ville åka och shoppa kläder. Jag hade ett krav för att sticka till Nacka Forum för att shoppa kläder. Att han visste vad han var ute efter. Det är det nämligen inte alla i familjen som vet när de ska shoppa…

Vi hade handlat allt på mindre än en timme. Dessutom hunnit prova alla kläderna. Det var här som det tog lite tid…

Har väl aldrig varit med om någon som varit så noggrann med att dra för draperiet till det lilla omklädningsrummet. Det var mer eller mindre vakumtätt inne i kabinen. Vad som kunde avslöjas i den mer eller mindre tomma butiken, vet jag inte.

När jag skulle gå och hämta en annan storlek så var det en procedur som skulle gås igenom, värre än kontrollerna på Öresundsbron.

img_6416
Dogge in action

Det är bara att inse att killen börjar bli äldre, vilket jag inte vill ska gå allt för fort…

Bild

Är du med barn?

frikast
Först lite handboll. Frikast i stilstudie. Sthlm – Göteborg. Foto Johan Forslin.

För 4 år sedan så fällde jag en mycket dum kommentar. Så dum att jag än idag rodnar när jag tänker på den.

Jag närvarade på en föreläsning som hölls av en mycket kompetent person inom sitt område. Föredraget höll toppklass. Efter framträdandet kände jag att jag var tvungen att säga något positivt till föreläsaren, ge positiv feedback. Men det blev aningen fel…

Högt inför alla 20 närvarande personer, ställde jag en fråga.

”- Jag hoppas att ditt barn kommer att växa upp inom kommunen, så att vi kan dra nytta av din enorma kunskap inom detta område!”

(Nu blev det en väldigt konstlad tystnad i rummet, vad säger han, undrade många, ytterligare några sekunder passerade…)

”- Ahha, du tänker på den här lilla kulan, (hon klappade sig på den lilla magen), den här personen är idag 1 1/2 år och håller oss fullt sysselsatta…

Nu följde tre sömnlösa dygn för min del, och en fruktansvärd hemsk känsla av att ha förnedrat en annan person. Även om hon godtog min ursäkt, och sa att hon faktiskt hört det förut, så förmildra det inte mitt enorma klavertramp.

Gissa om jag nu i veckan fick flashbacks, när jag träffade denna underbara personlighet för första gången på fyra år. Ganska trevande inledande minuter, innan det gick upp för mig att hon inte kände igen mig. Då kunde jag andas ut. (Troligtvis läser inte du denna bloggen, men om du av någon konstig anledning gör det, så har du här ännu en gång ett innerligt ”förlåt”).

Det finns ytterligare dimensioner till den här storyn, där en av mina kollegor, tyckte det var väldigt roligt. Hans reaktion på att jag sagt en sådan klumpig sak, hans ansiktsuttryck, går knappt att beskriva. En blandning av ”Hur dum är du/vad skönt att du gör bort dig/tur att det inte är jag”-minen.

****

I veckan har jag även slagit ett nytt rekord. Ta sig från jobbet till hemmet på 6 1/2 timme!

Det var snöovädret som var boven i dramat. Istället för att ta bilen tog jag mig in med kommunala färdmedel, vilket jag trodde var ett vinnande drag, men icke.

Jag lämnade kontoret redan vid 15:30 för att parera eventuella trafikstockningar. Men det hjälpte föga. Hela Stockholms trafiknät stod stilla.

vinter
Vinter i början av november…

Som tur var så hade Schälajns 3 platser över i bilen till Värmdö. Så efter ha väntat på Slussen i 2 timmar, så väntade nu en 4 1/2 timmes bilfärd med Schälajns och Håkan + hans särbo (Cilla).

Kanske en ny programidé för någon TV kanal. En reality serie där man sätter 5 olika personer i en bilkö några timmar, utan mat och tillgång till toa. Släng dessutom in några bisarra scener på landsvägen, tex. en kantrad buss fylld med pensionärer, balanserandes på 3 hjul. Pensionärerna som efter en stund började traska i en 1/2 meter hög nysnö i vägkanten. Utan belysning och reflexer.

Tack alla inblandade för en ”trevlig” bilfärd! Det får vi göra om…

****

Helgen har ännu en gång tillbringats på Rosvalla sportcenter i Nyköping. Denna gång var det dags för Sverigecupen i handboll. En turnering där man samlar Sveriges 15-åriga talanger som tävlar för sitt distrikt/landskap. Kan jämföras med hockeyns TV-pucken.

Precis som i TV-pucken har Sverigecupen ifrågasatts på flera olika håll. Är detta bästa sättet att förädla våra talanger? Meningarna går isär.

Det enda jag tycker är att det borde vara lika för alla deltagande lag. Annars blir det varken hackat eller malet.

Stockholms Handbollsförbund har tagit beslutet att deltaga med två lag, och dessutom låta alla spelare spela lika mycket. Efter klockan, oavsett matchsituation. Resultatet kommer helt enkelt i andra hand. Man vill ”visa upp” så många talanger från distriktet som möjligt.

svc2016-2
Stockholm Röd respektive Gul

För vår del i Gurra F01, så kan jag köpa upplägget. Vi fick med hela 10 spelare att representera Stockholms två lag. Dessutom fick vi med två spelare i All Star team.

Men om SvC ska fortsätta leva kvar, så måste de nya direktiven gälla alla landskap/distrikt. Skåne hade också två lag representerade både för tjejer och killar precis som Stockholm. Skillnaden var att de spelade inte efter klockan, och lät några duktiga spelare gå hela matchen.

Vi själva har fostrat en gäng spelare där det är OK att visa sin tävlingsinstinkt. För dessa är SvC´s riktlinjer inte så lätt att förklara. Man måste kanske inte förklara, utan bara ut och kör. Livet är inte rättvist.

På det hela taget så har spelarna fått ytterligare en erfarenhet och rolig upplevelse med sig i sitt bagage. Det samma gäller oss föräldrar som kunde mingla mellan massor av matcher, och titta på riktigt bra handboll.

Nu ska det dock bli kul att få spelarnas fulla koncentration på klubblaget, Gurra F01!

****

Vill också passa på att gratulera mina föräldrar som fyllde 73 år under helgen. Tänk att vara födda på samma dag, samma år, i samma stad?

Det är egentligen bara en fördel med logistiken att båda har samma födelsedag (fölseda, på skånska). Jag kommer vagt ihåg deras ”80-årsdag”, då fick de en vit tandemcykel med röda hjärtan på.

Deras ”100-årsdag” firade vi på hemmaplan med öppet hus, då stod jag själv i baren och serverade.

Deras ”120-årsdag” firades i Thailand.

Frågan är vad vi ska hitta på när deras ”150-årsdag” närmar sig. Den som väntar på något gott…

 

Passerat zenit?

Då har man blivit lite äldre, och det är ju skönt. Klart mycket bättre än alternativet…

fodelsefamilj
Innan en stökig presentöppning

När man var yngre så umgicks man endast enbart med de som var lika gamla, men idag knappt någon ur samma gyllene årgång, 71:orna.

Kul att veta vad alla gör idag? Saknar kontakten med alla gamla kamrater som man tillbringade så mycket tid med. I skolan eller inom fotbollen i Höllvikens GIF.

Men som tur är så har jag fortfarande mycket kontakt med Höllviken och Skåne. Mycket tack vare att mina föräldrar och syster bor kvar där nere.

När vi är nere så är det nästan uteslutande på högtider och olika skollov. Mina barn trodde länge att folk som bor där nere alltid har det så bra, är lediga och allmänt glada. Alltid har tid att grilla, spela fotboll eller bara hänga nere på stranden. Eller på vintern kan sitta inomhus och slappa framför någon bra film och äta goda middagar.

Men som tur är finns det en vardag även för skåningarna som bor i Skåne och Höllviken.

Tror att Dogge och Nelly har förstått det nu. Eller? Kanske därför de alltid vill åka ner dit.

****

De senaste åren har vi även haft med oss häst ner till Lillhagen, (det fina stallet som ligger i Höllviken). Men ett år var det nära att hästen inte kom hem igen…

Angelica var tvungen att åka hem en vecka tidigare för att jobba, och frågade mig om jag kunde köra hem hästen med trailern.

”-Inga problem” kontrade jag med.

”-Är du helt säker?” undrade Angelica (något oroad)

”-Hur svårt kan det vara?” sa jag.

”-Det är inte svårt, men många saker att ta hänsyn till”, sa Angelica (ännu mer oroad).

”-Hästen kan ibland bli lite orolig när den står i trailern, och börjar hoppa och sparka.”, sa Angelica mycket sakligt.

Till saken hör att det var väldigt varmt dessa dagarna, över 30 grader.

Dagen närmade sig för hemfärd, och många förhållningsregler och instruktioner att ta hänsyn till: Kör lugnt, kör i jämn fart, stanna inte i onödan, håll fönstren stängda när ni står stilla så inga getingar kommer in i trailern mm.

Just den sista punkten var jag noggrann med, inga getingar i trailern. Men jag hade missat att under färd var man tvungen att få in luft för att undvika att trailern skulle bli överhettad.

Vi lastade in den ljusbruna rödfuxen Ziva, och påbörjade den 65 mil långa färden hem till Gustavsberg.

hast-och-transport
Lugnt & harmoniskt innan avfärd. (2014)

 

Vi kom iväg fint och humöret var på topp. Det flöt på. Både jag och framförallt hästen var mycket lugna. Inget sparkande och hoppande från hennes sida. Vi gled fram genom det fina landskapet tills det var dags för första pausen, strax söder om Jönköping. Vi fällde ner trailerdörren, och fick en chock!

Vi hade lastat på en ljusbrun häst, men vi fann en svartfärgad häst!?

Nelly hade tårar i ögonen medan jag mer såg ut som ett frågetecken. Dogge käkade glass.

Jag hade glömt att öppna vädringsfönsterna på sidorna, så det hade varit en färd utan fläkt för hästen. I den tryckande värmen så hade trailern fungerat som en bastu. Hästen hade skiftat färg på grund av att den var helt genomsvettig. Det var inte konstigt att hästen varit lugn och sansad, den hade så klart ingen energi att ödsla.

Efter flera svalkande och kalla vattenhinkar, både som dryck och dusch, kunde färden fortsätta till Gustavsberg. Nu med öppna fönster som gav en härlig fläkt åt hästen. Väl framme i Gurra kunde hästen med lätthet jogga ut från trailern.

När Angelica frågade om allt hade gått bra, så svarade vi med ett gemensamt ”Absolut”, även Nelly. På den tiden var Nelly fortfarande mutbar, så efter att hon fått Värmdös största mjukglass kunde hon också tänka sig att tysta ner vår hemfärd en aning.

Vår kontakt, min och hästens, blev aldrig densamma. Förresten så köpte vi en ny häst året därpå, och kontakten med Dorian Grey kommer aldrig bli påverkad av en transport. Jag får nämligen aldrig mer köra vår trailer, i alla fall inte med en häst i… (Nelly hade skvallrat för Angelica några månader efter hemkomst)…

****

En ledig helg från handbollen och Gurra F01. Kommande helg blir desto mer. Sverigecupen.

****

Även fotbollen för Gurra p04 har legat i träda.

****

nelly-hopphast

Så när det inte var någon fotboll och handboll passade vi på att dela upp familjen. Halva styrkan stack till Västerås/Hamre för hopptävlingar torsdag till söndag. Både Nelly och Dorian Grey skötte sig med den äran. Hoppade klasser 1.10, 1.15, och 1,20. Totalt ett nerslag för ekipaget på hela helgen.

****

vhc04
VHC04 timeout

Andra halvan Dahlström stack till Jönköping och hockeycupen HV71 Trophy. Sällan har man väl sett en så välorganiserad turnering, förutom vår egen Margo Cup då förstås.

Kinnarps Arena har allt. 4 stycken (!) hockeyplaner bredvid varandra, samtliga av högsta klass. Kryddat med fin restaurang samt caféer och stora omklädningsrum. En hall som man inte fryser i, vilket är ovanligt. Att man sedan själv hade fixat boende som låg 100 meter från hallen, var inte helt fel.

8 högoktaniga lag var inbjudna, så spelet vi åskådare bjöds på var väldigt underhållande. Förutom namnkunniga hemmalaget så var även de bästa lagen från både Danmark och Norge på plats. Vad mina otränade hockeyögon kunde se, så kommer vi säkerligen höra talas om flera av de närvarande spelarna i framtiden.

hv-collage3
Kinnarps Arena. Legender som Liv, Davidsson och Wallin. 

VHC04 placerade sig som tvåa i tabellen efter grundserien, utan förlust, ett mål mindre gjort än HV71. När det var dags för slutspel åkte VHC04 ut i semifinalen mot duktiga Kållered. Som för övrigt var väldigt lätta att känna igen, 16 grabbar med samma frisyr. En så kallad hockeyfrilla stack ut under samtliga hjälmar.

I bronsmatchen var det oerhört jämt mot de högljudda danskarna, Rödovre. Med knappt 4 minuter kvar så kvitterade VHC04, och med 2 (!) sekunder kvar kunde Värmdö avgöra den gastkramande fighten. Bra kämpat!

Om man för 35 år sedan (när jag var ung) sagt att man spelat en jämn hockeymatch mot ett danskt lag, så hade man blivit utskrattad. Tiderna ändras. Danskarna är duktiga.

****

På samma hotell i Jönköping bodde även Assyriska FF, som laddade upp inför sin sista seriematch för säsongen. De klarade av att säkra en kvalplats, för eventuellt fortsatt spel i Superettan.

På hotellet samspråkade jag en hel del med två gamla ödmjuka profiler som jag spelat med, David Durmaz (fortfarande spelare) och Joel Riddez (Sportchef/Manager). Kul att höra om hur deras karriärer blev, båda två fick erfarenheten att testa på proffslivet utanför Sveriges gränser.

När man tänker tillbaka, så är det väl först idag man kan förstå hur bra man hade det när man spelade fotboll på heltid… Kanske man ska göra comeback? Ska bara hitta ett lag först som vill satsa på en nybliven 45-åring. 🙂

rosenberg