För 4 år sedan så fällde jag en mycket dum kommentar. Så dum att jag än idag rodnar när jag tänker på den.

Jag närvarade på en föreläsning som hölls av en mycket kompetent person inom sitt område. Föredraget höll toppklass. Efter framträdandet kände jag att jag var tvungen att säga något positivt till föreläsaren, ge positiv feedback. Men det blev aningen fel…

Högt inför alla 20 närvarande personer, ställde jag en fråga.

”- Jag hoppas att ditt barn kommer att växa upp inom kommunen, så att vi kan dra nytta av din enorma kunskap inom detta område!”

(Nu blev det en väldigt konstlad tystnad i rummet, vad säger han, undrade många, ytterligare några sekunder passerade…)

”- Ahha, du tänker på den här lilla kulan, (hon klappade sig på den lilla magen), den här personen är idag 1 1/2 år och håller oss fullt sysselsatta…

Nu följde tre sömnlösa dygn för min del, och en fruktansvärd hemsk känsla av att ha förnedrat en annan person. Även om hon godtog min ursäkt, och sa att hon faktiskt hört det förut, så förmildra det inte mitt enorma klavertramp.

Gissa om jag nu i veckan fick flashbacks, när jag träffade denna underbara personlighet för första gången på fyra år. Ganska trevande inledande minuter, innan det gick upp för mig att hon inte kände igen mig. Då kunde jag andas ut. (Troligtvis läser inte du denna bloggen, men om du av någon konstig anledning gör det, så har du här ännu en gång ett innerligt ”förlåt”).

Det finns ytterligare dimensioner till den här storyn, där en av mina kollegor, tyckte det var väldigt roligt. Hans reaktion på att jag sagt en sådan klumpig sak, hans ansiktsuttryck, går knappt att beskriva. En blandning av ”Hur dum är du/vad skönt att du gör bort dig/tur att det inte är jag”-minen.

****

I veckan har jag även slagit ett nytt rekord. Ta sig från jobbet till hemmet på 6 1/2 timme!

Det var snöovädret som var boven i dramat. Istället för att ta bilen tog jag mig in med kommunala färdmedel, vilket jag trodde var ett vinnande drag, men icke.

Jag lämnade kontoret redan vid 15:30 för att parera eventuella trafikstockningar. Men det hjälpte föga. Hela Stockholms trafiknät stod stilla.

Som tur var så hade Schälajns 3 platser över i bilen till Värmdö. Så efter ha väntat på Slussen i 2 timmar, så väntade nu en 4 1/2 timmes bilfärd med Schälajns och Håkan + hans särbo (Cilla).

Kanske en ny programidé för någon TV kanal. En reality serie där man sätter 5 olika personer i en bilkö några timmar, utan mat och tillgång till toa. Släng dessutom in några bisarra scener på landsvägen, tex. en kantrad buss fylld med pensionärer, balanserandes på 3 hjul. Pensionärerna som efter en stund började traska i en 1/2 meter hög nysnö i vägkanten. Utan belysning och reflexer.

Tack alla inblandade för en ”trevlig” bilfärd! Det får vi göra om…

****

Helgen har ännu en gång tillbringats på Rosvalla sportcenter i Nyköping. Denna gång var det dags för Sverigecupen i handboll. En turnering där man samlar Sveriges 15-åriga talanger som tävlar för sitt distrikt/landskap. Kan jämföras med hockeyns TV-pucken.

Precis som i TV-pucken har Sverigecupen ifrågasatts på flera olika håll. Är detta bästa sättet att förädla våra talanger? Meningarna går isär.

Det enda jag tycker är att det borde vara lika för alla deltagande lag. Annars blir det varken hackat eller malet.

Stockholms Handbollsförbund har tagit beslutet att deltaga med två lag, och dessutom låta alla spelare spela lika mycket. Efter klockan, oavsett matchsituation. Resultatet kommer helt enkelt i andra hand. Man vill ”visa upp” så många talanger från distriktet som möjligt.

För vår del i Gurra F01, så kan jag köpa upplägget. Vi fick med hela 10 spelare att representera Stockholms två lag. Dessutom fick vi med två spelare i All Star team.

Men om SvC ska fortsätta leva kvar, så måste de nya direktiven gälla alla landskap/distrikt. Skåne hade också två lag representerade både för tjejer och killar precis som Stockholm. Skillnaden var att de spelade inte efter klockan, och lät några duktiga spelare gå hela matchen.

Vi själva har fostrat en gäng spelare där det är OK att visa sin tävlingsinstinkt. För dessa är SvC´s riktlinjer inte så lätt att förklara. Man måste kanske inte förklara, utan bara ut och kör. Livet är inte rättvist.

På det hela taget så har spelarna fått ytterligare en erfarenhet och rolig upplevelse med sig i sitt bagage. Det samma gäller oss föräldrar som kunde mingla mellan massor av matcher, och titta på riktigt bra handboll.

Nu ska det dock bli kul att få spelarnas fulla koncentration på klubblaget, Gurra F01!

****

Vill också passa på att gratulera mina föräldrar som fyllde 73 år under helgen. Tänk att vara födda på samma dag, samma år, i samma stad?

Det är egentligen bara en fördel med logistiken att båda har samma födelsedag (fölseda, på skånska). Jag kommer vagt ihåg deras ”80-årsdag”, då fick de en vit tandemcykel med röda hjärtan på.

Deras ”100-årsdag” firade vi på hemmaplan med öppet hus, då stod jag själv i baren och serverade.

Deras ”120-årsdag” firades i Thailand.

Frågan är vad vi ska hitta på när deras ”150-årsdag” närmar sig. Den som väntar på något gott…