Förra året efter en avslutad fotbollscup, så satte sig Dogge, jag och pappa/farfar Anders, sig i min bil, helt slutkörda. Det är påfrestande att vara utomhus en hel dag, dessutom hade vi arbetat upp en rejäl hunger.
Vi bestämde oss för att beställa mat på ett Sushiställe i Gustavsberg, som skulle vara färdigt för avhämtning lagom tills dess vi kom fram till Gurra. Jag ringde upp via högtalartelefonen i bilen:
”- Hej, jag skulle vilja beställa 20 bitar Sushi och en Yakiniku” (sa jag till den något stressade japanska mannen).
”- OK, det går bra. 20 Yakiniku och en Sushi…jag menar 20 bitar Sushi och en Yakiniku” (sa den stressade japanen)
”- Vilket namn kan jag skriva på beställningen?” (frågade den japanska mannen)
”- Du kan skriva Fredrik” (sa jag högt och tydligt, på min klanderfria skånska dialekt)
”- Ok ROLF, du är välkommen om 20 minuter…klick” (sa den stressade japanska mannen och la på luren)
Hmmm, vad var det japanen avslutade med undrade vi alla i bilen? Sa han verkligen Rolf? Vi alla började skratta hysteriskt? Pratar jag så otydligt eller var japanen oerhört stressad? Kan så klart varit en kombination.
Efter drygt 20 minuter gick vi in till Sushistället för att hämta maten, precis som många andra Gustavsbergare en söndagkväll… Det visade sig att många stått där en stund och väntat på sin mat…
Då uppstod nästa problem. Vilket namn skulle jag uppge, Fredrik eller Rolf? Speciellt med tanke på att många som stod och väntade på maten visste att jag heter Fredrik, och inte Rolf…
Jag behövde inte tänka speciellt länge på vilket namn jag skulle uppge.
”- Har vi någon ROLF här?” (Undrade den japanska mannen, som nu var ännu mer stressad)
”- Det är jag som är ROLF! (Svarade jag bestämt)
Samtidigt som jag hämtade maten och betalade för oss, så kände jag många smått irriterade blickar i nacken. En hel del trodde nog att jag gjort en fräckis och angett ett annat namn, allt för att få en tidigare beställning…
Än idag kan jag få höra namnet Rolf ropat efter mig i ett något irriterat tonläge, då vet jag att det är någon från Sushistället som kommer ihåg min beställning från förra året.
****
Har varit en intensiv handbollshelg. Idrott när den är som bäst, många engagerade personer.
Vi arrangerade steg 4 av (5) av Ungdoms SM på hemmaplan. Detta innebar att Gurra + tre andra lag (Eskilstuna GUIF, Torslanda samt Aranäs) gjorde upp om en plats till slutspelet i Malmö senare under våren. Vi lyckades knipa den åtråvärda platsen, med ett gediget spel. Nu blir det en tripp ner till Malmö 12-14 maj. Tur man har den bästa hotellfixaren, Therese och hennes gäng på Temperance.
Förutom själva spelet på planen, så är det spelet bakom kulisserna som värmer extra mycket vid sådana här tillställningar. Ett oerhört engagemang från föräldrar, anhöriga samt andra eldsjälar. Allt från matlagning, cafeteriatjänst, sekretariatsbemanning, speaker, DJ och inte minst vaktmästare, alla fyllde sin roll med glans. Det är sådant här som stärker lagkänslan och gör det lätt för våra barn/ungdomar att fortsätta idrotta när de känner att alla är delaktiga.
Här kan ni läsa om steg 4 i Gurra #Vi ska till Malmö .
Något som också är roligt är att hälsa gästande lag välkomna. Nu börjar man faktiskt känna igen de flesta från de andra lagen, både spelare och supportrar. När man sen kommer till tränare så får man inte blunda för olika profiler. Denna helgen fick vi njuta av ”Lasselasagne´s” närvaro, en man som inte lämnar någon oberörd 🙂
****
Gurra P04 fortsätter att kämpa med sin säsongsinledning. Bland annat så blev laget inbjudna till en försäsongsturnering i Örebro, Karlslundscupen. En turnering där vi med blandade resultat på plan, kände oss nöjda med en trevlig helg. Finns saker vi behöver finslipa samt en hel del moment som vi ska lära oss.
Likadant inom detta föräldragäng, många som gillar att hänga och göra saker tillsammans. Brukar bli trevliga middagar som eldsjälarna planerar. Lätt att bara haka på!
Roligt och utmanade att följa ungdomslag där puberteten börjar göra sig påmind. Skiljer en hel del i i längd, vikt, muskler, samt mental mognad. Det som är mest intressant är att man kan vara hur bra som helst innan puberteten, men det är efter puberteten som det verkligen gäller. Om man nu har den ambitionsnivån…vilket absolut inte är ett måste.
Nästa stora mål för gänget är den efterlängtade Spanienresan, i påskveckan. Hoppas reseledaren har allt under kontroll. Har hört rykten om en ”Superstar” tävling…
****
Min arbetssituation ser fortfarande något oviss ut efter sommaren. Har fått några förslag på vad jag kanske borde syssla med, vad jag är lämpad för. Det senaste förslaget kom från min kollega Swed_Nilsson. Han tyckte jag skulle bli en Silverman.
Det låter ju rätt häftigt att säga att man är en Silverman, ända till han berättade för mig vad de gör. Det är gänget (silverskulpturerna) som utsmyckar vår vackra foajé. I och för sig mycket stiliga…men är jag verkligen kvalificerad?
****
På tal om arbetet. Fick närvara ett mycket roligt möte här om dagen. Det var Swed_Johansson som stod för underhållningen.
Swed_Johansson cyklar till jobbet. När han kom fram till jobbet och fixat till sig, upptäckte han att han glömt sina byxor som han skulle ersätta sina cykelbyxor med. Plikttrogen som han är så dök han upp på det viktiga föredraget/mötet ändå, klädd i sina cykelbyxor och skjorta.
Vi som kände till fadäsen tyckte det var väldigt roligt och modigt gjort. Men undra vad de personer som inte känner Swed_Johansson tänkte? Kanske de tog honom som en ultra modern hippster som låg långt fram i modet? 🙂
****
Var tvungen att ta en bild på mina arbetskamrater, speciellt när alla hade grått på sig.
****
Veckans nostalgibilder
****
****
När Angelica är på träningsresa med sin väninnor (Playitas), så passar vi övriga i familjen också på att få helpension eller All-inclusive. Fast vi kör det på hemmaplan, mina föräldrar är nämligen uppe hos oss och hjälper till med vardagen. Mycket uppskattat!
Salvatores synvinkel 