Finns det något bättre än att se barns höga förväntningar infrias? Tror inte det. Likt småbarns blickar innan tomten har kommit på julafton, något liknande var det när Gurra p04 äntligen åkte på sitt efterlängtade träningsläger till Spanien.

Att det dessutom var träningsläger var också något positivt, då alla fick ta plats utan att det fanns en match hets. Roligt att tävla och sträva efter ett resultat (är jag den första att skriva under), men att bara träna är riktigt kul och främjar lagsammanhållningen.

Det blev dock ett undantag, en vänskapsmatch mot tyska Germania Halberstadt. Mer om matchen och dagarna i Spanien kan ni läsa om här Viva Espana.

****

Just när ”Dåren” körde in i Åhlens ingång (14:54), och på vägen dödade en handfull oskyldiga människor (RIP), så satte sig 8 Gurratjejer på tåget ner mot Halmstad (15:10) och Rikslägret. Samtidigt sprang Dåren genom T-Centralen, för att blodig sätta sig på Arlandaexpress för vidare färd mot Märsta.

Det blev några oroliga timmar på perrongen vid Stockholms T-Central. Bland annat så annonserade tågvärdarna i högtalarna att dörrarna skulle låsas och alla skulle lägga sig på golvet. Under dessa minuterna (blev nästan en timme på golvet) så var det många tårar som fälldes och många samtal till kanske ännu oroligare föräldrar som pågick.

Efter två timmars uppehåll, avgick tåget sakta ner till Halmstad. Tur att tjejerna hade varandra. Det är detta, som inte nog kan betonas, som en av de stora tjusningarna med lagidrott. Man är ett lag både på och vid sidan av planen.

Man blir faktiskt lite avundsjuk på barnen, som precis har börjat sin lagidrottsresa.

När man är mitt inne i resan reflekterar man knappt över det, men allt efter som åren går, märker man att det ofta är samma personer eller samma typer av personer som finns omkring en. Något att ta vara på.

****

På tal om Gurra F01, så har lottningen nu kommit till finalspelet (steg 5) i Malmö, 12-14 maj.

Ska man nå långt ska man slå alla/många lag. Men att ta sig förbi LUGI, Sävehof och Skövde i gruppspelet blir en riktig utmaning…kanske lika bra att ta kontakt med Fru Fortuna direkt.

Men vilken härlig sportslig utmaning. Bättre utbildning kan tjejerna knappast få.  Alla nämnda lag är tippade semifinalister, egentligen bara självskrivna Sorunda som saknades i den kvartetten 😀.

De som planerade steg 5 gjorde det inte efter ungdomar födda 2001 (fullt förståeligt). De skriver nämligen nationellt prov i Matematik första dagen. Men det har Magister Axvallen redan planerat för. De spelare som inte fick senarelägga provet, får skriva det på plats i Malmö.

****

Radiotystnad är väl vad jag kan berätta om min arbetssituation. Troligtvis många olika strategier som läggs upp för vår avdelning/division i detta nu. Vilket jag förstår, då det är en skiftande omvärld vi lever i. Kommunikation är en viktig del i detta spel, även om man inte vet vad man ska förmedla. Ovisshet brukar bara skapa en massa spekulationer.

Jag tror att det kommer utkristallisera sig under våren, tålamod är ju en dygd. Tyvärr inte min starkaste gren 😉.

Om jag inte skulle jobba inom nuvarande verksamhet, vad skulle jag då göra? Förslag?

Man skulle kanske söka sig mot idrottens värld. Tänk att kunna jobba med något som man har som hobby? Kanske steget inte är så långt som jag tror, då jag faktiskt har en utbildning inom just det området (innan ekonomistudierna), som jag skulle kunna damma av ”Idrottskonsulent – Bosön 96-98”?

****

På tal om utbildningen på Bosön, så var det under den tid som jag fortfarande var en aktiv idrottare. Roliga år, och många spännande möten med fantastiska personligheter.

Något som jag fortfarande kan reflektera över, är/var skillnaden mellan lagidrottare och ensamidrottare. Vilken skillnad när det gäller självdisciplin! Lagidrottare sprang inte många steg utan att någon stod där med en piska. Medan ensamidrottaren fick lära sig vid ett tidigt skede, att om man ville bli något så var det upp till en själv.

Ett fint minne från de åren var också avslutningsresan till Kuba. Själv kunde jag ”bara” vara med under en av två veckor (försäsongsträning pågick). Många ”stories” från den resan, och mycket intressant att få se Kubas skolidrott från insidan. Mycket får vi tacka vår drivande lärare för, AIK’aren, Thomas Lindholm.

****

Äntligen fick man närvara på klassiskt påskfirande i Skåne, denna gången i Höllviken. Stora delar av ”Björk-klanen” var samlad.

Hann även med trevliga besök hos Remmarna och Fredinarna.

*****

Nostalgibilder

****

Angelica med vänninor har passat på att åka till kanarieön Fuerteventura och Playitas. Där hann dessa träningsmonster med 30 pass på en vecka, starkt jobbat! Dessutom verkade de ha roligt och en massa bubbel på kvällarna :-).

Nackdelen blir för oss på hemmaplan som nu måste ändra på våra matvanor efter nya kostråd på deras hälsoresa…nu ska all mat innehålla antingen ärtor eller bönor.