Fort Knox

Sommarsemester brukar betyda några veckor i Höllviken, så även i år. Träffa familj, släkt och vänner. Hinna med kalas, grillkvällar och smörrebrö.

Årets nyhet i föräldrahemmet i Höllviken är att det blivit mer eller mindre som Fort Knox . Tydligen så har det varit inbrottsräder i delar av Höllviken, och detta har mina föräldrar tagit till sig. Inte en dörr eller fönster som är öppet mer än en minut.

Detsamma gäller förrådet, där vi ofta brukar lägga alla våra prylar under semestern. Är man där mer än 2 minuter riskerar man bli inlåst. Undrar förresten vad tjuvarna skulle vara intresserade av i förrådet? Kanske den 35 år gamla Monarken (3 växlad) eller möjligtvis sadelskyddet i fårskinn?

****

Brukar också vara läge för årligt gille med gamla kompisgänget. I år blev det på Millenium. Känns som tiden stått stilla. Vi åldras inte, men alla omkring oss…

Joel, Espan, Jörgen, Hulk, Jocke, Fredrik, Tullan, Robban

****

På tal om gamla kompisar, så brukar det dammas av några gamla anekdoter varje gång vi träffas. Inte minst från den tiden när vi var ”ute på stan” oftare än lyktstolparna…

En person som oftast var med och inblandad (mer eller mindre frivilligt) är Jocke. Jocke som tyvärr blev rullstolsburen efter en olycka i de äldre tonåren. Men det finns väl få personer som har kämpat så mycket och mot oss kompisar visat upp en positiv inställning.

Så när vi skulle ut på krogen så var det en självklarhet att Jocke skulle med. Efter ett tag såg vi andra också stora fördelar med att köra rullstolen. Man fick bland annat gå före i kön, och det var sällan som vakterna frågade efter legitimation. Vi kom helt enkelt in på de ställena vi ville, oftast i för ung ålder. Inte sällsynt att vi var 4-5 stycken som hjälptes åt att styra rullstolen.

Helt smärtfritt har det kanske inte alltid varit med rullstolen, som fick ta emot en hel del smällar. Oftast på grund av oaktsamma rullstolsförare. En gång var det någon ”förare” som glömde att bromsa hjulen. Inte så farligt kan man tycka. Men när man glömmer bromsarna utanför Taxfreen på en Tysklandsfärja, när det samtidigt går stora dyningar på havet, kan man förstå konsekvenserna. Jocke och hans stol var försvunna när vi kom ut från Taxfreen. Dyningarna hade satt fart på rullstolen, och Jocke for fram genom båtens långa korridorer så fort som det började luta… Det var bara att försöka springa ikapp och få tag i ekipaget.

Under samma färjeresa strulade även rampen som passagerarna skulle använda för att lämna båten. Man fick istället ta bilrampen. Försök att göra det med en obromsad rullstol i ”dans-skor”, mellan två stora långtradare med stressade lastbilschaffisar…

En annan incident med Jocke var när vi skulle gå upp på ”Etagé” (populär nattklubb) i centrala Malmö. Vi kom in och skulle ta hissen upp till entrén. Tyvärr så var jag inte allt för uppmärksamma på att hissen stannade en decimeter längre ner än golvet. Detta resulterade i att vi rullade in i hissen, men när jag märkte att golvet var längre ner, så drog jag reflexmässigt tillbaka rullstolen, dock utan Jocke, som av reflexen hamnade på hissgolvet. Sen slog hissdörrarna igen och hissen åkte upp till entrén. Entrévakterna såg bara en person ligga på golvet i hissen, och hissen åkte ner igen. Samtidigt sprang jag upp för att förklara situationen, men för sent, då var hissen på väg ner igen. Det hela slutade på ett bra sätt, men jag hade en hel del förklarande att göra för Jocke. Än en gång, sorry!

Finns många historier, och i alla så är det faktiskt inte bara jag som trampat i klaveret. Jocke är inte helt oskyldig… eller hur var det inför min första allsvenska borta match. IFK Norrköping – MFF. Vi åkte upp kvällen innan och hade en gemensam middag på Stadshotellet i Norrköping, när plötsligt kyparen går fram till Bob Houghton (som var tränare då), och säger att han har ett brådskande telefonsamtal. Bob kommer tillbaka efter kort ögonblick och säger att det var inte till honom utan till Fredrik och pekar på mig. Jag går till telefonen och känner allas blickar riktade mot mig.

-”Hej fule, vi ville bara önska lycka till inför morgondagens match. Vi sitter här och är snart på väg till Etagé…”

När jag kom tillbaka till vårt sällskap (laget) så undrade alla vem det var som ringde. När jag inte svarade direkt, så trodde många att det var något sorgligt, så det klappade mig bara på axeln. Kanske jag skulle sagt att det var Jocke och de andra rövarna på väg till Etagé, något överförfriskade.

****

Golfsvingen brukar också dammas av i Skåne. Några rundor hinns med, med blandat resultat. Men denna golfboost gör att man blir sugen även inför nästa år.

Trelleborgs GK – får 3 F av 5. Bra skick och en av få riktiga seasidebanor i Sverige.

Ljunghusens GK – får 4 F av 5. Mycket bra skick, vacker miljö, svår.

Söderslätts GK – får 2 F av 5. OK, men tråkig.****

Sommarveckorna betyder också massor av cuper och tävlingar. Bland annat har vi hunnit med ridtävlingar i Vingåker och Falsterbo. Fotbollscuper i Örebro och Västerås. Handbollscuper i Göteborg och Åhus.

Det är under dessa cuper och turneringar som man kan passa på och mingla runt bland likasinnade.

I år var ledarträffen i Scandinavium, under Partille Cup ett nytt inslag för oss. Trevligt och påkostat.

Ledarprofiler som kopplar av. En rutinerad och en rookie.

I Åhus var livebandet Combo på Restaurang HB, en trevlig kväll med många av våra ledarkollegor. I Åhus träffade jag även på Michael Linder, från skolklassen på Bosön, kändes som tiden stått stilla, men det är nästan 20 år sedan som vi var på gemensam resa till Kuba…

****

Har även hunnit firat en traditionsenlig Midsommar i Viksberg, i glada vänners lag. Viksberg kan stoltsera med vackra solnedgångar. Gällande midsommartävlingarna tror jag det blev något fel vid summeringen. Annars kan väl inte Angelica, Franco, Nelly och Romeo vinna.