Helgen tillbringades i Tyskland, med besök på två Bundesligamatcher. Denna gången var det inte med arbetskamraterna utan tränarkollegor (och våra söner) i Gurra Fotboll p04.

• Fredag – Eftermiddagsflyg till Frankfurt, derbymatch i Mainz (Mainz-Frankfurt), Döner som kvällsmat.
• Lördag – Tåg till Leverkusen (längs med Rhen genom pittoreska vinodlings landskap), derbymatch i Leverkusen (Bayer – Köln), på plats nästan 2 1/2 timmar innan match, allt för att hinna insupa atmosfären och se grabbarna spela futsal och vi vuxna testa en Weissbier. Kvällen rundades av på traditionell tysk restaurang.
• Söndag – Besök på Bayer 04 Leverkusens träningsanläggning, hemfärd med flyg från Düsseldorf till Arlanda. Hemma lagom till middagen med övriga familjen.

Tror att mer eller mindre alla Bundesligamatcher spelas inför fullsatta läktare. Härlig atmosfär och läktarkultur.

Man känner sig aldrig ”rädd” för att ta med sin familj, även om det ibland kan hetta till. Denna gången var det bara en ”öldusch”, när Köln gjorde mål, vilket de inte gör så ofta.

Vi som åkte hade likadana mössor på oss, dels för att känna igen varandra i folkvimlet och dels för att förmedla GIF Fotbolls namn ut på de stora europeiska arenorna…

Tydligen så är dessa mössor hett villebråd på supportermarknaden i Tyskland. När slutsignalen ljöd och alla i publiken reste sig upp för att lämna arenan så hände det!

En medelåldersgubbe (typ något år äldre än mig själv), smög sig upp bakom mig, flinade, och stal min toppluva! Han började springa mot utgången, och när jag förstod vad som hänt började jag springa efter. Men efter ett fåtal meter tog det tvärstopp, där stod det nämligen en besviken hemmasupporter mitt i vägen, som dessutom verkade ha käkat några schnitzlar för mycket.

Jag kunde sakta men säkert se på när min fina toppluva, försvann ut genom grindarna. Önskar jag kunde tänka: ”Vill han ha min fina mössa, så får han väl ta den”…😀

****

När barnen är små är de väldigt produktiva. I alla fall när det gäller teckningar, pärlplattor, trä och syslöjdssaker.

När det äldsta barnet (Nelly) kom hem med sina pysselsaker tyckte man det var fantastiskt och väldigt gulligt. Dessutom sparade man allt, flera hyllor runt om i huset pryddes av olika pyssel.

När barn två (Douglas) skulle gå igenom samma fas, så dröjde det inte länge innan man på riktigt hade tröttnat på alla teckningar och pyssel. Men detta var något som man inte kunde säga högt, och framförallt inte säga att han skulle sluta att vara kreativ.

Man fick mer eller mindre varje dag visa upp sin skådespelartalang, och påpeka hur fina skapelserna var. Men mitt skådespeleri började falna, jag blev slarvigare och slarvigare. Vissa teckningar hamnade direkt i pappersåtervinningen, utan att ha visats upp för andra intressenter (läs Angelica). En dag frågade dessutom Nelly varför Dogges teckning låg i pappersåtervinningen. Jag hyssjade henne snabbt, och förklarade att teckningen råkat trilla ner från bänken…

Det här var tyvärr ett ohållbart scenario, barnen började ana oråd. Kulmen kom när Dogge hittade sin senaste träslöjdsskapelse ligga överst i soptunnan. Hans pappa hade kastat hans ovärderliga träfigur…!

Vi hade ett rejält snack om händelsen, och jag fick förklara att jag kände mig stressad och av misstag kastat figuren istället för soppåsen…(usel undanflykt). Sen denna dag har Dogge varit mycket restriktiv med vad han tagit hem från träslöjden (detta är några år sedan). Jag frågade han faktiskt några månader efter incidenten med soptunnan, varför han inte tog hem så många pysselsaker längre. Han svarade med att han samlade dem i skolan, där fler kunde se hans verk och som uppskattade dem. Rätt åt mig…!

****

Gurra Daimerz P04, har nu avslutat sin seriesäsong. Blev finfina fjärde placeringar i både division 1 respektive 3.

Nu väntar silly-season. Kanske inte riktigt, men när ungdomarna hamnar i puberteten, så finns det många saker som lockar. Till och med utanför idrotten…

Jag tror däremot att vi har en stomme som är väldigt intresserad av fotbollen, och denna stomme ska vi fortsätta att drilla efter bästa förmåga.

Tanken var att laget nu skulle gå upp på 11-mannaspel för evigt, men nu verkar detta beslut hänga lite i luften. StFF ska besluta om man ska skjuta fram detta steg tills det året man fyller 15 år. Inget som killarna jublar över direkt.

****

Gurra F01, har nu kommit in i seriespelet. Några matcher i F01 serien, men framförallt med spel i juniorserien. Här väntar tufft motstånd efter höstlovet.

Nästa stora utmaning är Norden Cup i mellandagarna, en turnering som vi alla gillar och nu ska deltaga i för fjärde året i följd. Roligt att mäta sig med de bästa nordiska lagen inte minst de danska och norska lagen. Duktiga motståndare!

Vi tränare har tillbringat mycket tid runt om i olika hallar för att hitta lämplig nivå för våra spelare, tills nästa år då de får spela seniorhandboll. Vi har titta på allt från divison 2 till allsvenskan. Kvalitén skiftar enormt mycket. Tanken är nu att våra spelare ska testa på seniorspel hos olika klubbar runt om i distriktet.

Riktigt trist att vår egna förening inte kan mobilisera ett A-lag till den säsong då våra spelare är redo för det.

****

Det riktiga glädjevrålet infann sig inte riktigt när MFF kunde säkra sitt 20 allsvenska guld. Tror att det beror på att man redan ”diskonterat” segern de senaste omgångarna.

Men det var två andra killar i familjen som jublade desto mer.

****

Har fått en ny favorit, gällande ”lull-lull” (sötsaker).

****

Efter en helg i Tyskland känner man sig mätt, eller rättare sagt proppmätt. Funderar att prova på en vegetarisk vecka… eller är sådana här tankar början på någon ålderskris?