Min fru och bättre hälft, gillar flärdfulla tillställningar. Gärna där man får klä upp sig och dansa efter middagen. Typ jubileum, ”40-50-års fester” men framförallt bröllop.

Tyvärr är det för sällan med bröllop, men när man blir bjuden så är det oftast i klump, folk och kompisar gifter sig i stim. Runt Millenieskiftet var vår prime-time, då stod bröllopen som spön i backen. Oftast var det någon nära vän eller släkting som bjöd in. Men ibland var det någon perifer person, där vi blev bjudna för att fylla ut lokalen (min egen tolkning).

Vid ett av dessa tillfällen så var det en studiekamrat till Angelica som bjöd in till bröllop. Jag var måttligt intresserad (krockade med en VM-match i fotboll), men A insisterade att vi skulle dit. Ännu ett tillfälle att kunna få klä sig i någon balliknande glamourklänning. Själv kännde jag inte en själ.

När vi väl kom till den fina herrgården strax utanför Stockholm, så var stämningen hög och vi minglade runt glatt. Hittade till och med någon att prata fotboll med. När det sen var dags att hitta sin bordsplacering sökte vi båda länge och väl efter våra placeringar. Verkade som om de vänt på placeringarna, då mitt namn dök upp i närheten av brudparet. Kanske någon förväxling…?

Väl till bords så började jag ana ”ugglor i mossen”, jag hade fått en av brudens systrar till bordet, och satt vid honnörsbordet. Riktigt malplacerad! Jag sökte frenetiskt efter A och var hon hade blivit placerad (detta var innan vi själva var förlovade och gifta). Hittade henne ingenstans, inte förrän jag skulle gå och pudra näsan, då passerade jag en något moluken men vacker tjej med en fantastisk klänning.

”-Varför ser du så ledsen ut?” (frågade jag A)

”-Varför tror du?” (svarade A något deppig)

”-Ingen aning” (sa jag och kramade om henne)

”-Titta dig omkring, ser du någon över 12 år?” (sa A nu med en besvärad röst)

Då tog jag mig en ordentlig titt, och mycket riktigt så var det en väldigt ung (men glad) skara som var hennes närmaste sällskap. Angelica hade något underligt hamnat vid barnbordet, och hennes bordskavaljer var i 9-årsåldern…Där och då vågade jag knappt säga att jag själv hamnat vid honnörsbordet…

A ägde oavsett dansgolvet efter middagen, och kunde snabbt skaka av sig sin trista bordsplacering.

Varför jag fick sitta vid honnörsbordet? Det kröp fram på småtimmarna att brudgummen var mycket fotbollsintresserad och gick ofta på Stadion och kollade på blåränderna. Måste dock varit några år innan vi åkte ur Allsvenskan…

****

På tal om blåränderna, så deltog jag i år på gamla DIF spelarnas julfest. En mycket trevlig tillställning, där som sagt både gamla spelare och ledare samlats för att samtala om gamla stories. Det var högt till tak och många ämnen och händelser diskuterades högljutt.

Man tog vid där man slutat för 15-20 år sedan, samma humor och samma jargong.

Det som gjorde det extra roligt var att massor av olika generationer samlats. Där fanns en hel del guldmedaljörer från 2000-talet men störst applåd fick Lappen som var med och tog SM guld 1959. Två andra förgrundsfigurer under kvällen var Super-Bo och Pelle Kotschack. Dessa personer presenterade varje närvarande person med en kortare presentation. Vilket minne de har och vilka eldsjälar de är.

Extra kul att man gjort ett så stort intryck på Pelle K och Djurgårdarna. Han presenterade mig som en skånepåg som missade 9 frilägen vid en och samma match… (ÖSK sommaren 1999 hemmamatch på Stadion)

****

Hamnade i en diskussion med en yngre kollega, om att göra ett ”Hattrick” i en fotbollsmatch. Han hade läst i tidningen Offside, att man förr i tiden hade en tävling för de som lyckats göra minst tre mål i en och samma match på elitnivå. Mr Hattrick-tävlingen.

Själv hade jag lyckats förtränga detta, men jag var med vid ett av dessa tillfällen (Borås 1998). Hade även kvalificerat mig 1997 i Kalmar (?), men då lyckades jag missa flyget från Arlanda. Själva Mr Hattrick vanns det året (1998) av Mario Jadonic.

Om det är någon som behöver en hög hatt till ett festligare tillfälle, så vet ni var de finns. I ett garage på Värmdö.

****

Gurra F01 har nu fortsatt sin väg mot seniorverksamhet kommande säsong. Frågan är var, när och hur denna väg ska se ut? Är vi naiva som tror att vi ska kunna ha en gemensam lösning? Några samtal här och några träningar där. Vet inte riktigt om de är mogna för detta steg ännu… vet i alla fall två ledare som inte är mogna att släppa dem riktigt ännu.

Har under hösten spelat i juniorserien, som oftast är pajasmatcher. Det finns några duktiga lag, men tyvärr bortprioriteras juniorlagen i många föreningar. Ofatst har vi mött lag som knappt får ihop till startuppställningen.

Denna säsong är lite av ett ”mellanår” (förutom NC och USM), där spelarna fokuserar mycket på att bygga upp sin fysik, något de förhoppningsvis kommer ha stor nytta av i framtiden.

****

Gurra p04 har inte direkt tagit någon vila. Tvärtom, i och med den milda hösten/vintern har laget kunnat träna utomhus fram till mitten av december. Man har haft den högsta träningsnärvaron under hela året, lovar gott…

Nu kämpar vi för att kunna anmäla två 11-mannalag till nästa års seriespel. Dock ligger vi just på gränsen för att kunna bemanna två lag. För att undvika slitage och fotbollsmättnad måste vi bredda truppen med ytterligare några spelare och någon matchcoach. Men förhoppningen är stor och förväntansfull 🙂 .

Nu är det spelledigt någon vecka, innan säsongen rivstartar i Kristinehamn 12-14 januari. Då entrar Gurra Daimerz Kristinehamns fina inomhushall, med fullplansmått. En sådan hall skulle vi haft på Värmdö. Är det någon som hjälper till med finansieringen, så lovar jag att sköta driften…

****

Nu väntar 65 mil till Skåne, men vad gör man inte för ”Lillejul på Shakespear”, ”julafton med släkten”, traditionell ”juldag på Granvik” och inte minst ”racketsporter i Bellvuehallen” på annandagen. Ska till och med damma av mitt gamla MarkV rack, nu jäklar.

God jul!