Starten 2009
Tänk att svaret på frågan från Martin Fransson, 2009, blev avgörande för mina ”lediga” stunder de kommande 10 åren. Har inte gått en dag utan att man tänkt på handboll eller spelarna i laget. Dessutom ett svar som jag inte ångrat en sekund!
Frågan att bli ledare för Gurra – F01, var egentligen riktad till många av oss föräldrar som hängde på läktaren vid de första träningspassen. Det var jag och två mammor (Linda & Ulle) som kännde oss manade.
Denna ledartrojka fick ta sig an en spelartrupp på cirka 20 barn. Och som sakta men säkert ökade de närmaste åren. Kulmen var strax över 30 barn i början av 10-talet.
Från att bara träna koordination och rörlighet, tillsammans med Linda och Ulles genuina intresse för lek och upptåg, så skapades en homogen trupp av glada barn.
När vi sen började att lägga in fler bollövningar så kunde vi snabbt skönja att vi hade ett gäng svampar som bara sög åt sig av instruktionerna, som om det vore den simplaste saken i världen.
****
Gnistan och Frallan
Den riktiga gnistan hos spelarna byggdes upp under de första turneringarna. Det var då vi började ana att tjejerna hade små horn som växte ut under matchspelet. De gillade utmaningen. Resultatet blev ofta att våra olika lag möttes i finaler eller semifinaler.
Efter ett tag började vi filtrera våra tankar med varandra. Under den tiden, 2011-2018, pratade vi med varandra minst en gång per dag i mobilen.
Vi hade samma syn på idrott, fotbolls bakgrunder, samt delar passionen för tjejernas handboll. Vi har rykt ihop ett par gånger, men lika snabbt blivit sams och kommit på en ny spelidé…
****
Resultaten
Kan tänkas vara en bisak, och på det stora hela håller även vi med om det. Det är väl egentligen ingen som bryr sig om vem som vann Eken Cup 2011 nu i efterhand. Men enligt oss så tycker vi det är betydligt roligare att försöka vinna än att inte bry sig om resultatet. Att kunna träna och utmanas i en vinnarkultur, tror vi är väldigt utvecklande.
Däremot så är det inte alla individer som trivs i det klimatet. Därför har vi alltid kunnat mönstra lag på olika nivåer. Några individer trivs överhuvudtaget inte att tävla, om det så är handboll eller övrig idrott.
Den stomme som nu finns kvar började att spela ihop redan 2014, lagom till DM (C-proppen). DM och senare under samma vår, vinsten i danska Rödspätte Cup blev startskottet för ett sammansvetsat gäng att fara land och rike runt på olika turneringar. Oftast med en stor pokal med i bagaget hem.
****
Framgång föder framgång. Dessutom föder det ett enormt intresse från barnens föräldrar. Vart vi än har åkt har det alltid varit en massiv uppbackning i form av föräldrar, syskon och far/mor föräldrar. De senare åren fick vi även vanliga supportrar som följde med i den kringresande cirkusen, utan att ha några släktband…
Tror faktiskt föräldrarnas intresse och uppmuntran gjort det möjligt för spelarna att prestera och vilja utvecklas.
****
Fysiken
En annan sak som varit en direkt avgörande faktor för att få fram duktiga handbollsspelare har varit vår satsning på fysträning.
Dr Fys, Andreas ”Andy” Nilsson, fick ”blodad tand” när tjejerna (och tränarna) svarade positivt på fysträningen, samt bara ville ha mer och mer utbildning. Förutom att spelarna blev förberedda för utökade träningsmängder, så inbillar vi oss också att antalet skador blivit begränsade (då ska vi veta att handboll är en ytterst skadebenägen idrott). Nu när F01 lämnar föreningen finns arvet kvar med stänger, vikter och andra träningsattiraljer. Dr Fys med familj huserar idag i Malaysia, men kommer hem någongång för att kunna fortsätta sin fysutbildning till Gurraborna.
****
Intresse & värderingar
Vi har tappat spelare som saknat intresse. Vi har tappat spelare som inte har delat våra värderingar. Vi har hela tiden gjort det vi har trott på. Börjar man styra sin egen verksamhet i en riktning som andra tycker och som inte är förankrad hos sig själv, är man ute på djupt vatten.
Våra tankar och idéer har haft stöd hos en hel del. Vi har haft en väldigt hög närvaro från kärntruppen genom alla år. Detta gäller träningar, matcher, cuper och andra sociala evenemang.
Vi hade en period där vi tränade fredagkvällar, vilket skulle visa sig vara succé. Dessutom med många föräldrar på läktaren.
****
Framgång?
Hur mäts framgång? Är det antalet spelare kvar i juniorlaget? Pokaler som vunnits? Utbildning till att bli en lagspelare? Antalet spelare i stadslaget? Antalet spelare till Riksläger? Antalet spelare på handbollsgymnasier? Antalet spelare till Elitklubbar? Antalet spelare med sunda värderingar?
• Minst en vinst i följande turneringar har mäktats med: Eken Cup, Sporrong Cup, Tyresö Cupen, Västerortscupen, Irsta Blixten, Skurucupen, Järnvägen Cup, Kopparcupen, Sundsvallscupen, Pihls Cup, Aranäs Open, ICA Maxi Cup, Åhus Beach, OW Beach, Eslöv Pre Season Cup, Skånela Tournament, Skadevi Cup, Hallbybollen, Rödspättecupen (DK), Falk Elit (No), Partille Cup, Norden Cup, New Body Cup, USM
• Gurra F01 har bevisat att man är att räkna med på alla underlag, vilket gjort säsongen väldigt lång. Vunnit i hall, på gräs, på konstgräs, på sand. Samtliga vid flera olika tillfällen.
• De turneringsvinster som sticker ut är: Norden Cup, Partille Cup samt 2 USM-guld. Dels för att NC och PC är internationella cuper och dels för att USM är samma sak som svenska mästare.
• 10 spelare uttagna till stadslagen.
• 10 spelare som kommit in på handbollsgymnasium.
• 9 spelare på olika Riksläger, 5 stycken på Riks 4.
• 4 spelare som gjort landskamper
• Tränare som blivit stadslagstränare x 2 (Frallan & Patrik)
• 10 spelare som har domarutbildning
• 12 spelare som har uppmärksammat (och donerat pengar) till ”Rosa Bandet”, genom att spela i rosa tröjor under oktobermånad. Vid flera tillfällen.
****
Prehab och rehab
Hur mycket ”prehab” och knäkontroll man än har, kan man inte utesluta alla typer av skador. När spelarna stött på trubbel eller bara vill ha moraliskt stöd så har han stått där de senaste åren, ”Dr Rehab” vår egen naprapat, Patrik Hermansson. När man dessutom lägger till titeln målvaktstränare så förstår ni själva att det är en mycket populär person i ett lagbygge.
Olika typer av skador vi har stött på än så länge är: Stukningar, bristningar, armbrott, spricka i foten, fraktur i foten, hjärnskakningar, diverse kroppsdelar som gått ur led, blåtiror, bröstbens spricka, korsbandsskada, tänder som skadats, trasiga ledband, skallskada med stygn, spricka i revben. Säkert många andra skador också, men trots detta så vill man fortsätta med denna underbara idrott.
****
Nöjd eller utveckling?
Efter första SM-guldet 2016 (B-flickor) samt påföljande Partille Cup guld, tog vi ledare oss en funderare. Ska vi fortsätta spela handboll som två fotbollsspelare anser, eller ska vi förbereda spelarna för handboll på riktigt?
Beslutet togs enhälligt av oss två, vi tog in Niklas ”Bullen” Axvallen som huvudtränare. Finns inte många som har Bullens kunskap gällande det nördiga inom handbollen, precis det som vi saknade. Det som vi inte visste där och då, var vilket stort engagemang han skulle lägga ner på vårt lag…
Dock ville vi fortfarande ha några fingrar kvar i soppskålen…
Bullen fick utmaningen att skola spelarna till riktiga handbollspelare, inte bara individuellt utan vi ville även ha lite kul längs vägen med laget. Målet var USM 2018.
Det blev två år av intensiv träning. Två steg fram ett steg tillbaka. Många gånger som frågan kom ”Varför gör vi så här?”.
Under säsongen 2017/2018 fick vi även tillgång till Eva Vestphals kunskaper. Eva som har fina meriter och ett stort kunnande från sina år i bland annat Skuru. Hon gav våra kantspelare en extra boost och där fick vi ytterligare en dimension i spelet.
****
Fegisar?
Dessa fantastiska spelare vann SM-guld (A-flickor) i sin sista match tillsammans i Gurras färger! Efter en gastkramande förlängning så får spelarna lyfta pokalen. Hyfsad avslutning!
Det som vi tränare är mest stolta över är viljan och modet att vinna! Något stukade, men ändå så går alla spelarna in och ger allt för varandra. Det är lagkänsla.
Tror att uttrycket ”Ingen kommer ihåg en fegis”, fortfarande ekar i omklädningsrummet nere i Baltiskahallens katakomber.
****
Supportrarna
En sak som man inte får glömma är supportrarna, i de flesta fall kan man läsa föräldrar eller släkt. Utan dessa hade detta lagbygge (självklart även i andra ungdomslag) inte varit möjligt.
Allt från skjuts till träningar (tänker på Skogåsgänget), till uppstyrning av cafeterian. Alltid har ni föräldrar gjort det enkelt att vara en del av Gurrafamiljen. Visst har det varit högljutt, en hel del tutande, en hel del ”steeeeg”, en hel del hundar, en hel del ”ooohhhh Gurra”, en hel del sekretariat, en hel del glädje.
Oavsett var vi spelat, inom eller utanför Sveriges gränser så har ni stått där och stöttat.
Vissa cuper har blivit tradition, inte bara för spelet, utan också för diverse semestrar. Tänker bland annat på påsk i Danmark, sommar i Åhus, mellandagar i Göteborg samt möta våren i Malmö.
****
Under Kristiflygarhelgen 2018, så avslutade laget sina år tillsammans. Det skedde med en resa till Budapest och damernas Final4. Det blev en trevlig helg med handboll, sightseeing, bad, gemyt och garv.
Nya utmaningar
Nu väntar nya utmaningar för dessa spelare. Nya klubbadresser blir Spårvägen, Tyresö, Bolton, Skuru samt Nacka.
Men en dag, en dag så hoppas vi att dessa tigerhjärtan återvänder till Gurra. Då jäklar, då ska hallen byggas ut och publiken ska åter igen få se ”handbollsgodis” (som någon glad förälder myntade på en turnering i Sundsvall 2013…).
Salvatores synvinkel 