Våra gamla Gurratjejer har nu gjort väsen av sig både här och där i sina nya klubbar. Spårvägen, Bolton, Tyresö samt Skuru/Nacka är de nya klubbadresserna.

Blir hektiska helger för att hinna med. Lagen spelar hemma vid ungefär samma tider. Från den ena hallen till den andra, vilket är kul då man träffar på många som har samma intresse.

De lag som jag kan följa närmast är Skuru & Nacka. Två lag med två olika träningstrupper, där skillnaderna är enorma. En spännvidd som sträcker sig från den absoluta toppen av Svensk damhandboll, via allsvensk/div 1-klass, ända bort till lägre juniornivå.

****

Förra helgen blev det JSM-spel i Borlänge mot bland annat Kramfors-Alliansen. Dagen därpå var det avfärd (för bland annat CD ) till Island och Reykjavik för att ställas mot Bella Gulldén och Nathalie Hagman på träningspassen…

En talanggrupp med några yngre spelare, fick chansen att testa på några träningar i högsta tempo. Denna gång med stjärnorna i A-landslaget. Se och lära, på och utanför planen.

CD blev varse om att det nu inte bara är ryggdunkningar, saft och bullar. När hon satte sig på ”fel” plats i bussen efter en träning, så kom en av de erfarna spelarna och undrade vad hon gjorde.

-”Oj, sitter jag på din plats?”

-”Ja”

-”Då flyttar jag mig…”

-”Det behövs inte denna gången, men gör inte om det… (troligtvis med glimten i ögat).”

Välkommen till vuxenvärlden!

****

Gurra p04 har haft en strålande säsong, framförallt gällande seriespelet.

Det har varit hög träningsnärvaro, bortsett från några sommarveckor. Då är det inte konstigt att spelarna utvecklas.

Samtidigt som det blir framgång i seriespelet, så blir det resultathets, vilket tyvärr kan gå ut över några spelares speltid. Oftast spelare med vikande träningsnärvaro, dock finns det undantag.

Resultathets ger kortsiktiga framgångar som omhöljdas av klappar på ryggen från andra lag. Sen är spiralen igång.

Hoppas att de spelare som är steget efter in i puberteten, kommer ut ännu starkare och visar vad de kan när oddsen jämnats ut. Ha tålamod det kommer löna sig.

Nu väntar några seriematcher och sen inbjudningscup i Norrköping. Planeringen inför nästa säsong är redan igång. Extern tränare är på tapeten, cup och lägerarrangörerna jobbar för högtryck.

Vi är stolta att vi fortfarande är ett lag/förening som uppmuntrar till dubbelidrottande.

Däremot kan vi inte låta de andra idrotterna diktera våra förutsättningar. De spelare som ”bara” håller på med fotboll ska också få sitt behov mättat ⚽️.

****

Synd att MFF vaknade till försent, några fler poäng från vårsäsongen hade suttit fint nu.

MFF och spel i Europa är något annat. Sista 60 minuterna i vinstmatchen mot Besiktas är bland det bättre jag kommer ihåg MFF presterat.

****

Den agila värdeströmmen har vaknat till ordentligt. Polletten har trillat ner på de flesta håll, inte minst hos mig själv.

För en av våra påläggskalvar blev sejouren utanför banken ettårig. Nu tillbaka med samma energi.

****

Värmdö hockey team 04, fick en flygande start på säsongen, vinst i Länscupen. Dessutom med ett fint lagspel.

En cup med en hel del bra lag och lämpliga utmaningar. Bland annat norska Storhamar som besegrades i finalen efter förlängning.

Trevligt häng med medresande föräldrar i mindre charmiga byhålor såsom Hallsberg och Fellingsbro. Dock blev det lite turistande i vackra miljöer.

****

Dorian the Horse, är nu tillbaka från en ofrivillig sejour i Dalarna. Hos vännerna i Hedemora fick DtH vila upp sin onda hov. Han verkar ha trivts fin fint under besöket.

När han lämnade Gurra i våras stod han och bet i sin krubba, en sk krubbitare, men nu efter sin semester finns det inte en skråma på krubban.

****

Läste att MFF-legenden Rolf ”Tejpen” Björklund nyss fyllt 80 år (hurra). ”Tejpen” var min första seniortränare. Han släppte fram mig som en väldigt omogen 15-åring i Höllvikens GIF.

Första matchen var i division 4, mot IFK Klagshamn. Första målet kom mot Balkan några matcher senare. I samma match fick jag hybris och försökte mig på en bicycleta, tror den var rätt utförd, men resultatet så där…

En av de ärrade motspelarna stack in sitt huvud mellan min fot och bollen. Knack sa det, och så gick hans näsben av.

Detta var en av de få matcher som min mormor Ingrid och morfar Birger besökte. Mormor såg inte fler matcher efter det…