Nytt decennium och nya friska tag med blogginlägg. Blev inte så många inlägg 2019, andra saker kom emellan. Försök till en handbollsvlogg, som tagit en del tid i anspråk.
****
Omslagsbilden är tagen efter vår sista allsvenska match 1995. Jörgen Pettersson hade en sk proffsmiddag. Tror att det var på Pub 25. Med på bilden finns Jörgen Olsson, Robert Prytz, Jonnie Fedel, Jörgen Pettersson, Fredrik Dahlström, Mattias Thylander, Daniel Andersson, Niclas Nyhlen, Patrik Olsson, Jonas Wirmola och Anders Andersson. (Osäker på fotograf, kan vara Pierre Mens. Kanske någon på Sydsvenskan…)
****
När jag häromdagen höjde rösten för att något av barnen oturligt tappade ut sin lunch på vårt köksgolv, blev jag påmind om en fadäs som hände för mer än två decennium sedan. Det var i vackra Roslagen och Norrtälje skärgård, hemma hos Super-Bo, vars sommarställe var en riktig idyll.
Vi var några stycken från DIF Fotboll som avrundade ett träningsläger med att ta en helg med sol, bad och utgång. Vi hade en härlig dag med massor av god mat och dryck. Stämningen var på topp och även några av Super-Bo´s familj/släktingar var närvarande på sommarstället. Efter middagen så blev vi bjudna på efterrätt med kaffe & avec. Alla var på strålande humör och något överförfriskade, och så även jag. Jag tänkte att jag borde erbjuda mig att hjälpa till med något. Så jag gick in i köket glad i hågen.
– ”Kan jag hjälpa till med något”? (frågade jag de vänliga släktingarna)
– ”Nej det går bra, vi klarar av det, gå du ut till dina kamrater.” (sa den kvinnliga släktingen)
– ”Går det bra om jag tar med mig denna brickan ut?” (sa jag och syftade på en stor bricka täckt med en fin äldre kaffeservis, med upphällt kaffe och avec).
– ”Ok, det går väl bra” (sa den kvinnliga släktingen, med oro i rösten)
Glad som jag var tog jag tag i brickan, och började min vingliga färd ut mot altanen. Klarade första trappsteget ner, men andra steget missade jag…och tappade balansen och hela brickan med den fina servisen och all dryck hamnade med ett större kras på altanens trätrall.
Jag tittade på mina kamrater som satt en bit bort, som hastigt tystnat och undrade vad jag höll på med…
När jag vände mig om stod den kvinnliga släktingen och frågade hur det gick. I samma andetag sa hon också:
– ”Nästa bricka bär jag ut själv…”
****
Har varit ett händelserikt år med Gurra p04, som nu blivit Värmdö U16. Mycket pga av att Värmdö IF har bättre förutsättningar för att ta hand om 20 grabbar med ambitioner. Har varit ett fint välkomnade från VIF´s sida, men det ska det iofs också vara. Vilken förening får 20 duktiga spelare i ett nafs som gör att föreningen kan fortsätta att satsa på att bli självförsörjande mot sitt A-lag inom ett par år.
Sportsligt har vårt lag kvalificerat sig för Nationell serie U16 kommande säsong. Första gången som det har hänt i Värmdö kommun så vitt jag vet.
Med dessa framgångar så kom även inbjudan till Ligacupen, som är en turnering för de högsta serierna i Sverige under vintersäsongen. I det första kvalet så lyckades vi vinna gruppen, så nu är vi klara för slutspel mot lag som BP, DIF, ÖSK, VSK och IFK Norrköping…också lilla Gurra, jag menar VIF.
****
Akademi vs småklubb? Frågan är vilken väg ska man välja?
Mitt svar är att det beror på varje individuell spelare. Träningen är helt överlägsen i ett akademilag, så även alla förutsättningar samt faciliteter. När man kollar på matchspel och gemenskap så är småklubb att föredra. Andra avgörande faktorer kan bli avstånd samt skolgång.
****
Fortsatt roligt att följa våra gamla Gurra F01-spelare. En hel del håller ihop i Skuru/Nacka. Det är också där som jag har mest insyn och följer matcherna med spänning.
Att ta en plats i Skuru är inte enkelt, och det ska det inte vara heller. Det är ett topplag inom svensk damhandboll. Med ambitioner om spel i SM-final år efter år. Speltid är inget man får – det är något som man förtjänar.
Det som utvecklar spelarna aldra mest är nivån på träningstruppen. Där måste man komma väl förberedd till varje träning. Skillnaden mellan att vara ett av topplagen tror jag är att alla spelarna ställer krav på varandra. Detta är något man måste förbereda sig på, och då och då också bjuda upp till dans från en själv…
****
En annan del av handbollen är vår amatörkanal F&F Sport. Ett väldigt roligt sätt att hålla koll på handbollen. I vissa kretsar har det varit populärt och skapat en efterfråga, vilket är riktigt kul. Dock måste vi poängtera att det är efter våra förutsättningar. Därför är inte alltid ljud och bild av högsta kvalitet. Tanken är att skapa ännu större intresse för damhandbollen i stort och i samma veva kunna följa spelare som vi känner till.
****
Sen har vi det känsliga avsnittet med husdjuren, vårt eget Zoo.
Tyvärr så hade Dorian Grey en cysta i bakre knäleden, vilket gjorde att han nu inte längre finns med oss. Ett besked som var jobbigt att ta emot. Visserligen är det ett djur, men de blir snabbt omtyckta…
Några veckor och tårar senare stod det ett 5-årigt holländskt sto i stallet. Arina Action Z är namnet, en tjej som vi säkert ska komma fint överens med 👍.
Sune har också haft lite otur. Först en smäll på ryggslutet sen en avriven hornhinna. Det blev en hel del tid med tratt för Sune. Är det inte det ena så är det det andra.
Nu är han dock tillbaka i full kareta.
****
2020 hoppas jag kunna fylla med ännu mer golf och padelspel, någon som vågar sig på en utmaning? Siktar på att bli en riktig handikappmyglare.
Om nu inte spelet i golf eller padel går som jag vill, kan jag alltid skylla på min alldeles färska ”padelarmbåge”.
Är det inte det ena så är det det andra…
Salvatores synvinkel 