Med stadig hand

Nytt decennium och nya friska tag med blogginlägg. Blev inte så många inlägg 2019, andra saker kom emellan. Försök till en handbollsvlogg, som tagit en del tid i anspråk.

****

Omslagsbilden är tagen efter vår sista allsvenska match 1995. Jörgen Pettersson hade en sk proffsmiddag. Tror att det var på Pub 25. Med på bilden finns Jörgen Olsson, Robert Prytz, Jonnie Fedel, Jörgen Pettersson, Fredrik Dahlström, Mattias Thylander, Daniel Andersson, Niclas Nyhlen, Patrik Olsson, Jonas Wirmola och Anders Andersson. (Osäker på fotograf, kan vara Pierre Mens. Kanske någon på Sydsvenskan…)

****

När jag häromdagen höjde rösten för att något av barnen oturligt tappade ut sin lunch på vårt köksgolv, blev jag påmind om en fadäs som hände för mer än två decennium sedan. Det var i vackra Roslagen och Norrtälje skärgård, hemma hos Super-Bo, vars sommarställe var en riktig idyll.

Vi var några stycken från DIF Fotboll som avrundade ett träningsläger med att ta en helg med sol, bad och utgång. Vi hade en härlig dag med massor av god mat och dryck. Stämningen var på topp och även några av Super-Bo´s familj/släktingar var närvarande på sommarstället. Efter middagen så blev vi bjudna på efterrätt med kaffe & avec. Alla var på strålande humör och något överförfriskade, och så även jag. Jag tänkte att jag borde erbjuda mig att hjälpa till med något. Så jag gick in i köket glad i hågen.

– ”Kan jag hjälpa till med något”? (frågade jag de vänliga släktingarna)

– ”Nej det går bra, vi klarar av det, gå du ut till dina kamrater.” (sa den kvinnliga släktingen)

– ”Går det bra om jag tar med mig denna brickan ut?” (sa jag och syftade på en stor bricka täckt med en fin äldre kaffeservis, med upphällt kaffe och avec).

– ”Ok, det går väl bra” (sa den kvinnliga släktingen, med oro i rösten)

Glad som jag var tog jag tag i brickan, och började min vingliga färd ut mot altanen. Klarade första trappsteget ner, men andra steget missade jag…och tappade balansen och hela brickan med den fina servisen och all dryck hamnade med ett större kras på altanens trätrall.

Jag tittade på mina kamrater som satt en bit bort, som hastigt tystnat och undrade vad jag höll på med…

När jag vände mig om stod den kvinnliga släktingen och frågade hur det gick. I samma andetag sa hon också:

– ”Nästa bricka bär jag ut själv…”

****

Har varit ett händelserikt år med Gurra p04, som nu blivit Värmdö U16. Mycket pga av att Värmdö IF har bättre förutsättningar för att ta hand om 20 grabbar med ambitioner. Har varit ett fint välkomnade från VIF´s sida, men det ska det iofs också vara. Vilken förening får 20 duktiga spelare i ett nafs som gör att föreningen kan fortsätta att satsa på att bli självförsörjande mot sitt A-lag inom ett par år.

Sportsligt har vårt lag kvalificerat sig för Nationell serie U16 kommande säsong. Första gången som det har hänt i Värmdö kommun så vitt jag vet.

Med dessa framgångar så kom även inbjudan till Ligacupen, som är en turnering för de högsta serierna i Sverige under vintersäsongen. I det första kvalet så lyckades vi vinna gruppen, så nu är vi klara för slutspel mot lag som BP, DIF, ÖSK, VSK och IFK Norrköping…också lilla Gurra, jag menar VIF.

****

Akademi vs småklubb? Frågan är vilken väg ska man välja?

Mitt svar är att det beror på varje individuell spelare. Träningen är helt överlägsen i ett akademilag, så även alla förutsättningar samt faciliteter. När man kollar på matchspel och gemenskap så är småklubb att föredra. Andra avgörande faktorer kan bli avstånd samt skolgång.

****

Fortsatt roligt att följa våra gamla Gurra F01-spelare. En hel del håller ihop i Skuru/Nacka. Det är också där som jag har mest insyn och följer matcherna med spänning.

Att ta en plats i Skuru är inte enkelt, och det ska det inte vara heller. Det är ett topplag inom svensk damhandboll. Med ambitioner om spel i SM-final år efter år. Speltid är inget man får – det är något som man förtjänar.

Det som utvecklar spelarna aldra mest är nivån på träningstruppen. Där måste man komma väl förberedd till varje träning. Skillnaden mellan att vara ett av topplagen tror jag är att alla spelarna ställer krav på varandra. Detta är något man måste förbereda sig på, och då och då också bjuda upp till dans från en själv…

****

En annan del av handbollen är vår amatörkanal F&F Sport. Ett väldigt roligt sätt att hålla koll på handbollen. I vissa kretsar har det varit populärt och skapat en efterfråga, vilket är riktigt kul. Dock måste vi poängtera att det är efter våra förutsättningar. Därför är inte alltid ljud och bild av högsta kvalitet. Tanken är att skapa ännu större intresse för damhandbollen i stort och i samma veva kunna följa spelare som vi känner till.

****

Sen har vi det känsliga avsnittet med husdjuren, vårt eget Zoo.

Tyvärr så hade Dorian Grey en cysta i bakre knäleden, vilket gjorde att han nu inte längre finns med oss. Ett besked som var jobbigt att ta emot. Visserligen är det ett djur, men de blir snabbt omtyckta…

Några veckor och tårar senare stod det ett 5-årigt holländskt sto i stallet. Arina Action Z är namnet, en tjej som vi säkert ska komma fint överens med 👍.

Sune har också haft lite otur. Först en smäll på ryggslutet sen en avriven hornhinna. Det blev en hel del tid med tratt för Sune. Är det inte det ena så är det det andra.

Nu är han dock tillbaka i full kareta.

****

2020 hoppas jag kunna fylla med ännu mer golf och padelspel, någon som vågar sig på en utmaning? Siktar på att bli en riktig handikappmyglare.

Om nu inte spelet i golf eller padel går som jag vill, kan jag alltid skylla på min alldeles färska ”padelarmbåge”.

Är det inte det ena så är det det andra…

Bild

Vem lämnar sina skor på festen?

Vid ett svagt ögonblick, för många månader sedan, så hade jag i förbifarten sagt JA till att Nelly och hennes kompis Wilma skulle få ha sin gemensamma 18-fest hemma hos oss. Även om vi försökte styra om planerna till en lokal istället, så lyckades vi inte. Det blev fest för drygt 50 personer i vårt hus. Som tur var så hade ett större partytält inhandlats, så alla 50 pers behövde inte vara inomhus samtidigt.

Vi fick stränga order att vara borta från huset under 24 timmar. När vi kom tillbaka var det ett trött gäng som vi mötes av. Alldeles för lite sömn och för mycket hålligång är vår tolkning. Inga större blessyrer på hemmet, men några festtecken fanns det allt.

Det intryck som etsat sig fast mest är annars fotot här nedan. Mina svarta skor (42,5), drunknade i kanoterna som lämnats av någon glad festdeltagare. Bara att inse att handbollsfolk är ett storvuxet släkte. Vem har storlek 50,5? Vem lämnar en fest utan sina skor?

50,5 vs 42,5

****

Gurrakollen: 4 av 16 spelare till U19 EM i Györ (Ungern) är gamla Gurratjejer. Catrin, Jackie, Wilma, Nelly blev alla uttagna. Tindra föll på målsnöret, mycket pga av en ryggskada. Liknande skada, som nu efter en tid, även fick Nelly att tacka nej till sommarens höjdpunkt. Men på sikt är det nog helt rätt beslut att ta.

Skuru: Tindra, Wilma, Jackie och Nelly kommer nästa säsong ta större roller i Skuru. Det kan man använda uteslutningsmetoden för att förstå. Några skador (Linnell och Ellen V), men även tunga tapp på tidigare nyckelspelare. Tex så lämnar Åhlen, Södren, Rosell och Bellen. Även succemålvakten Evelina, kommer vara borta stora delar av säsongen pga av en axeloperation.

Nacka: Kommer garanterat behöva seriens mest spännande målvaktspar. Vem kan det bli som kompletterar Tindra? Har mina förhoppningar… Vi hoppas även på en pånyttfödd Felicia PR samt en debuterande Kaja, kan bli riktiga jokrar. Emmy håller vi även alla tummar för.

Spårvägen: Kommer deras målisar lämna, Jossan och Cat? Jossan är klar för VI. Emma J kommer fortsätta att få en bra kant roll. Hildur lämnar Tyresö och får en viktig roll i Bullen och Micke Jarvins nya lagbygge. Någon mer nyckelspelare förutom Zandra kommer behövas.

AIK: Moa S fortsätter att kämpa förtjänstfullt i AIK. AIK som lyckats knyta upp några spännande 01:or till sitt lag.

Ska bli spännande att följa U19 EM, dock tyvärr inte på plats…men fastklistrad framför datorskärmen. Forza Sverige!

****

Gurra p04, har haft en bra vårsäsong. Något turbulent, men fina resultat.

Matchläger i Eskilstuna

Som vanligt finns det många synpunkter hur ett lag ska skötas. Men det ser jag som ett sundhetstecken, att det finns folk runt laget som bryr sig 😀.

Allt för att minska energidränaget inom familjen, så har jag själv försökt tona ner min roll. Det är bara att inse att det inte går, efter en viss nivå, att vara tränare till sitt eget barn. I alla fall inte när båda är utrustade med envishet och tävlingsinstinkt. Vilket jag nu insett, med väldigt tydlig blick. Nu med facit i hand får jag ihop vissa förklaringar till ett jobbigt beteende ”ett sätt att göra sig omöjlig” för att komma till en annan miljö. Nu blickar vi framåt.

Bestämda steg på en fin matta

Samarbetet med Värmdö IF/Gustavsbergs IF Fotboll har jag nu sett på nära hand, och det kan utvecklas till något riktigt bra. En av de viktiga hörnstenarna är VIF`s duktiga P02 lag. Dels för att de kan ge våra killar morötter att utvecklas efter, men även lyssna till Michael Erikssons klara och tydliga direktiv. En mycket erfaren tränare med pondus. Tillsammans med Per Johansson (Sportchef) kan det bli något riktigt bra av detta samarbete.

Annorlunda färg på matchstället

Nu gäller Gothia Cup för gänget, vilket kommer bli roligt att följa. Själva kommer vi åka till sydligare breddgrader för att få lite avbrott i ekorrhjulet.

Innan avbrottet väntar några inspirerande dagar i Halmstad och utvecklingslägret.

****

Studion levererar. Nu har även Sune hittat sin nya favoritplats.

Sune i hängmattan
Nya plankor

****

Nelly och fem nära kompisar åkte på sin första ”egna” Medelhavsvecka (Torrevieja, Spanien).

Jag minns min egen första resa till Mallorca och Magalluf. Tror det var -91 med Ljung och en snyltande Robban J. Även några vildhjärnor från Vellinge vill jag minnas. Hoppas inte Nelly och hennes vänninor gick på grisfest som vi gjorde…

Grisfesten hölls i bergen dit drösvis med ungdomar från olika länder blev bussade till. Väl inne på den borgliknande lokalen så började grisfesten stämningsfullt. Allsång och hyfsat god mat. Bjöds på grillspett och grillad kyckling samt spanskt lantvin.

Efter ett tag började några överförfriskade svenskar kasta mat och dryck på varandra, och festen urartade totalt. Folk började halka omkring på det såphala golvet.

Själv satt vi mitt i kalabaliken. Minns att vi ett tag satt och tog skydd med armarna framför huvudet för att inte riskera få mat i ansiktet. Dock blev man träffad då och då, men inget man tyckte gjorde speciellt ont.

Dagarna efter så upptäckte jag ett sår på ena underarmen som uppkom på grisfesten, som nu hade börjat bli inflammerat. Väl hemma så blev såret varigt så jag gick till vårdcentralen för att få hjälp.

Läkaren tittade på armen och började rota i såret med en pincett. Några ögonblick senare drog han ut ett ben (!).

Han tittade på benet och kunde konstatera att det liknade ett kycklingben. Nästa sekund frågade han mig om jag kunde förklara varför jag hade ett kycklingben under skinnet…den frågan var det inte ens en gång lönt att försöka förklara…

Hoppas min dotter och hennes kompisar slapp grisfester och framförallt kycklingbenen.

****

Trevlig sommar

Fyrklövern på midsommar i Viksberg

PS. Glöm inte att följa F&F Sport (Solidsport eller Facebook)

****

En AIK-legend har lämnat oss, RIP Lennart Johansson.