Under stora delar av 2020 har jag som många andra jobbat från hemmet. Covid-19 har verkligen blivit som en blöt filt över de flestas vardag. En som däremot har dragit nytta av eländet är Sune, han kan nu titulera sig Värmdös mest välrastade hund.
Det är riktigt nyttigt med alla dessa hundpromenader för både knopp och kropp. Men annars började 2020 med ett överbelastat högerknä pga padel. Några veckor senare skulle jag försöka stila på en fotbollsträning, visa hur en straffspark ska placeras. I och med ett ömmande högerben, så använde jag vänstern istället…det hela slutade med ett avslitet inre ledband i vänsterknä…när sommaren passerat så var ledbandet åter läkt. Då gjorde sig högerknäet påmint igen, vilket resulterade i borttagen menisk och broskbitar från gamla synder. Nu i december siktar jag på årets 2:a padelmatch, dock lite långt mellan tillfällena.
Uteblivna löprundor och endast broilerträning på gymmet har resulterat i en ännu mer saknad kroppsdel, rumpan har nämligen försvunnit. Vilket några familjemedlemmar gärna hånfullt påpekar. Eller som min fru sa till mig
” – Man kan inte sakna något man aldrig haft”
Värmdö IF u16 har gjort en fantastisk säsong! När säsongen väl satte igång kunde laget spela matcher som aldrig förr. 52 seriematcher kunde avverkas i två olika serier. 3 förluster, 1 oavgjord och 48 vinster. Detta räckte till vinst i kvalserien u17 (lokalt i Stockholm) samt 2:a plats i en av slutspelsgrupperna i det nationella seriespelet. Med fri översättning så räckte det till en kvartsfinalplats i SM. Tillhöra topp 8 i Sverige är inte så illa 😊, för ett kvartersgäng från Gustavsberg. Men det var 2020, nu blir det något helt annat, förberedelseår för seniorspel. Forza Daimerz!
Handboll är en ännu tuffare sport än fotboll. Tänk en sport utan filmningar och gnäll på domaren från tränare och spelare. Förstår inte hur de lyckas… Men tufft är det, vilket en familjemedlem kan intyga. Året startade med avslitet ledband i en arm, följt av fraktur i underarm när rehab startade på gymmet under våren. Anledning var tappad skivstång med vikter som togs emot av underarmen…När hon kom till akuten blev hon röntgad och i sin hast hemskickad. De såg ingen fraktur. En vecka senare kom hon tillbaka till akuten, nu med en Pridefärgad arm. Det visade sig att de röntgat fel del av armen…
Skuru har gjort en fin höstsäsong med idel vinster. Dock har inte spelet klaffat helt. Taktiskt fulländat med nytt försvarsspel och anpassat anfallsspel efter duktig storskytt. Förhoppningsvis kommer även det fartfyllda spelet igång lagom till vårsäsongen. Hoppas alla får hålla sig friska och vara delaktiga, då tror jag MOS får en succéartad debutsäsong.
För egen del så har min stora utmaning blivit att klara av CBA-Elit. En fotbollstränareutbildning arrangerad av SvFF, riktad till elitspelare efter karriären. En komprimerad utbildning på 9 månader för att kunna behålla spelarna inom fotbollen, win/win. Frågan är nu vad i hela friden jag gör där, en katt bland hermelinerna. Idel landslagsspelare och legender. Killarna är välprofilerade och oerhört ödmjuka, men efter första träffarna så har jag blivit väldigt imponerade av tjejerna, och deras fantastiska driv. Inte närmelsevis samma förutsättningarna som killarna haft, men som verkligen brinner för fotbollen. Någon av tjejerna sa vid en diskussion om en av de andra tjejerna som närvarade på utbildningen.
” – Hade hon varit en kille så hade hon kommit till Sverige med ett privatjet och sedan åkt helikopter till Bosön” (i ett försök att jämföra tjejers förutsättningar med killarnas. Spelaren har VM, EM och OS guld)
Fotbollen börjar nu verkligen öppna upp ögonen för damfotbollen. Det kan man se när de stora fotbollsländerna satsar på inhemska ligorna och storlagen där. Real, PSG, Lyon, Chelsea, Bayern och inte minst MFF, bara för att nämna några storlag.
Detta år som kommit helt i skymundan av Covid-19, är det lätt att klaga på några ledband och menisker hit och dit. Det finns de som har haft det betydligt jobbigare på olika plan. Inte minst min gamle tränare Krister Kristensson, som har legendstatus i Malmö och den tränare som betytt mest för mig. Hoppas du kryar på dig snabbt! Krister som ofta använde bevingade MFF-fraser inför och under matcherna.
” – Po dåm så det bloar”
Måste hylla målvakter. De lag som har bra målvakter är i regel de bästa lagen. Skuru har väldigt duktiga målisar. Olika karaktärer. Precis som vi hade i Gurra 😉.
Samtidigt kanske det är början på en ny karriär inom handbollen. Vi har ju kontakten, vår andra tränarkollega Bullen kanske kan ge oss en gräddfil in till de roliga matcherna (Domarchef, som han är)…skulle kanske inte tro det…rätt ska vara rätt som han kommer säga.
Salvatores synvinkel 