Kategori: Diverse – smått och gott

För en tid sedan satt en av mina arbetskamrater och kom ihåg ett mejl som han skickat fel. Han hade tackat ja till en golftävling. Problemet var att han svarade inte bara till den personen som skickat mejlet utan till alla i hela golfsektionen (ett par hundra)…

Detta satt vi och skrattade gott åt, tills det kom en annan arbetskamrat och påminde oss att han kände en annan arbetskamrat som gjort något liknande. Nämligen undertecknad…

Och när jag dammar av mitt minne så dyker det upp något olustiga känslor. Jag var med på en mejlslinga från mitt korplag i fotboll. I denna slinga skickades oftast helt harmlösa skämt eller fräckisar.

I min vana trogen, så öppnade jag upp min Outlook på morgonen, och läste mejl. Skrattade till lite grann och vidarebefordrade mejlet till två kompisar på arbetsplatsen. Datorn hackade till lite, så jag var tvungen att dubbelklicka för att få till mottagarna. Utan att tänka för mycket så skickade jag iväg mejlet.

Gick för att hämta en kopp kaffe, och när jag kom tillbaka till min plats så hade jag flera missade samtal. Konstigt, bara internnummer…

Då ringde en person från våningen nedanför och undrade varför inte hon fått mejlet, alla sitter ju och skattar här nere, jag vill också ha mejlet.

– ”Bara så du vet, så har du skickat mejlet till ett par hundra Bloombergs användare runt om i hela koncernen. Varav hälften sitter på våningen under dig… ” (sa den rutinerade medarbetaren)

Jag sökte direkt upp mejlet under ”skickat”, och läste igenom det en gång till. Det var då jag upptäckte att det även fanns något bifogat. ”IKEAS`julkalender”, kan ju inte vara så farligt. Problemet var bara att det var väldigt begränsat med möbler och inredningsdetaljer, och lite fler lättklädda damer med jultema.

Tyvärr hade de flesta redan öppnat meddelandet, så att återkalla mejlet hade ingen större betydelse. Jag lämnade inte min plats på tre veckor, och höll en väldigt låg profil. Efter tre veckor gick jag ner till våningen under. När jag gick in i det stora och öppna kontorslandskapet var det en av grabbarna där ner som ställde sig upp och högljutt sa:

-”Titta, äntligen kommer han ner, varför har du slutat skicka mejl till oss…? (allt med en ironisk touch och med en ivrig applåd till följd)”

Sen den dagen visste de flesta vem jag var…bra eller dåligt? Kanske inte det sättet man ville presentera sig på.

****

Hunnit med några besök i Skåne. Bland annat en 100-årsfest i Höllviken. Lisa (syster) och Johan passade på att fylla 50 år.

Blev en kul kväll, med många trevliga återseenden. För egen del så var det många fotbollsspelare man spelat med och emot. På denna tiden fick vi vara med i Höllvikens GIF´s resa uppåt i seriesystemen. För egen del blev det från division 5 till division 3. Kändes som det var igår…

Tack för en trevlig kväll!

****

Hann även gratulera M och P på sin 74-årsdag. De blev sanslöst glada för sin present. En gammal hederlig shoppingvagn… (Tror att de såg presenten som ett hån :-)).

****

Gurra F01 kämpar på. Nu börjar klubbarna höra av sig gällande våra spelare. Vår ambition är att hitta en lösning som vi kan erbjuda till så många som möjligt. Bara de själva är hungriga och ambitiösa, och strävar efter att vilja bli bättre. Några faktorer som alltid varit deras ledord…

 

Nu börjar förberedelser till årets sista cup, Norden Cup, ska bli kul att åka till Götet och träffa på trevligt handbollsfolk. Dessutom en riktig värdemätare i gruppspelet. Vi ställs mot Danmarks bästa F01 lag och ett av topp-tre-lagen från Norge, även isländska mästarna finns med i gruppen. Midtjylland, Fjellhammer och Valur… där snackar vi smällkarameller.

****

Gurra P04 har börjat sin offseason på bästa sätt. Några nya spelare har sökt sig till oss, vilket vi ser som en riktig fjäder i hatten.

Det samma gäller här, har man en ambition att vilja bli en bättre fotbollsspelare och är träningsvillig, så finns det ingen gräns hur många vi kan bli. Kanske ett önsketänkande, men kul att sträva efter. Plantider och fler ledare är så klart ett måste.

Första cupen med några nytillskott började på bästa sätt. Inte bara sportsligt utan också vid sidan av planen.

Vi kan stänga säsongen med massor av nya erfarenheter samt många som utvecklats på bred front. Spanienresan får ses som en av årets höjdpunkter.

Vi ser framemot nästa säsong där vi hoppas träningsfliten fortsätter. Det är där nyckeln sitter, just på träningen. Har vi spelare som har en hunger på att bli bättre har vi tränare all motivation som krävs.

****

Den enda som inte nöjd med mellandagsvistelsen i Göteborg är Dogge. Tyvärr är det en vecka för tidigt. Precis efter nyår börjar nämligen den stora hockeycupen (GIC) i Göteborg, men då är det något sågspån (enligt honom) som bokat resa till sydligare breddgrader… (undertecknad är alltså inte populär). Livet är bra orättvist.

En hockeycup hanns med i November, i Mora.

****

Hann även med ytterligare ett besök i Skåne under november. Det var handbollsrelaterat. Vi bodde några dagar i Höllviken och några dagar på Clarion Collection Temperance i Malmö (tack återigen Therese).

Under vistelsen hann vi även med en golfrunda på Vellinge GK. Det var här Franco slog sitt första golfslag. En syn för gudarna!

För de som är intresserade, så har jag summerat ihop mina tankar om handbollsspelet i separat blogginlägg.

Scandiberico 2017

Många fina bilder från @borgmattisson

****

Avslutningsvis får man gratulera TFF för avancemanget till fotbollsallsvenskan. För några år sedan, låt säga nästan 30 år sedan (gymnasietiden), så var jag nära att skriva på för TFF. Undrar om livet hade sett annorlunda ut idag då?

Helgen tillbringades i Tyskland, med besök på två Bundesligamatcher. Denna gången var det inte med arbetskamraterna utan tränarkollegor (och våra söner) i Gurra Fotboll p04.

• Fredag – Eftermiddagsflyg till Frankfurt, derbymatch i Mainz (Mainz-Frankfurt), Döner som kvällsmat.
• Lördag – Tåg till Leverkusen (längs med Rhen genom pittoreska vinodlings landskap), derbymatch i Leverkusen (Bayer – Köln), på plats nästan 2 1/2 timmar innan match, allt för att hinna insupa atmosfären och se grabbarna spela futsal och vi vuxna testa en Weissbier. Kvällen rundades av på traditionell tysk restaurang.
• Söndag – Besök på Bayer 04 Leverkusens träningsanläggning, hemfärd med flyg från Düsseldorf till Arlanda. Hemma lagom till middagen med övriga familjen.

Tror att mer eller mindre alla Bundesligamatcher spelas inför fullsatta läktare. Härlig atmosfär och läktarkultur.

Man känner sig aldrig ”rädd” för att ta med sin familj, även om det ibland kan hetta till. Denna gången var det bara en ”öldusch”, när Köln gjorde mål, vilket de inte gör så ofta.

Vi som åkte hade likadana mössor på oss, dels för att känna igen varandra i folkvimlet och dels för att förmedla GIF Fotbolls namn ut på de stora europeiska arenorna…

Tydligen så är dessa mössor hett villebråd på supportermarknaden i Tyskland. När slutsignalen ljöd och alla i publiken reste sig upp för att lämna arenan så hände det!

En medelåldersgubbe (typ något år äldre än mig själv), smög sig upp bakom mig, flinade, och stal min toppluva! Han började springa mot utgången, och när jag förstod vad som hänt började jag springa efter. Men efter ett fåtal meter tog det tvärstopp, där stod det nämligen en besviken hemmasupporter mitt i vägen, som dessutom verkade ha käkat några schnitzlar för mycket.

Jag kunde sakta men säkert se på när min fina toppluva, försvann ut genom grindarna. Önskar jag kunde tänka: ”Vill han ha min fina mössa, så får han väl ta den”…😀

****

När barnen är små är de väldigt produktiva. I alla fall när det gäller teckningar, pärlplattor, trä och syslöjdssaker.

När det äldsta barnet (Nelly) kom hem med sina pysselsaker tyckte man det var fantastiskt och väldigt gulligt. Dessutom sparade man allt, flera hyllor runt om i huset pryddes av olika pyssel.

När barn två (Douglas) skulle gå igenom samma fas, så dröjde det inte länge innan man på riktigt hade tröttnat på alla teckningar och pyssel. Men detta var något som man inte kunde säga högt, och framförallt inte säga att han skulle sluta att vara kreativ.

Man fick mer eller mindre varje dag visa upp sin skådespelartalang, och påpeka hur fina skapelserna var. Men mitt skådespeleri började falna, jag blev slarvigare och slarvigare. Vissa teckningar hamnade direkt i pappersåtervinningen, utan att ha visats upp för andra intressenter (läs Angelica). En dag frågade dessutom Nelly varför Dogges teckning låg i pappersåtervinningen. Jag hyssjade henne snabbt, och förklarade att teckningen råkat trilla ner från bänken…

Det här var tyvärr ett ohållbart scenario, barnen började ana oråd. Kulmen kom när Dogge hittade sin senaste träslöjdsskapelse ligga överst i soptunnan. Hans pappa hade kastat hans ovärderliga träfigur…!

Vi hade ett rejält snack om händelsen, och jag fick förklara att jag kände mig stressad och av misstag kastat figuren istället för soppåsen…(usel undanflykt). Sen denna dag har Dogge varit mycket restriktiv med vad han tagit hem från träslöjden (detta är några år sedan). Jag frågade han faktiskt några månader efter incidenten med soptunnan, varför han inte tog hem så många pysselsaker längre. Han svarade med att han samlade dem i skolan, där fler kunde se hans verk och som uppskattade dem. Rätt åt mig…!

****

Gurra Daimerz P04, har nu avslutat sin seriesäsong. Blev finfina fjärde placeringar i både division 1 respektive 3.

Nu väntar silly-season. Kanske inte riktigt, men när ungdomarna hamnar i puberteten, så finns det många saker som lockar. Till och med utanför idrotten…

Jag tror däremot att vi har en stomme som är väldigt intresserad av fotbollen, och denna stomme ska vi fortsätta att drilla efter bästa förmåga.

Tanken var att laget nu skulle gå upp på 11-mannaspel för evigt, men nu verkar detta beslut hänga lite i luften. StFF ska besluta om man ska skjuta fram detta steg tills det året man fyller 15 år. Inget som killarna jublar över direkt.

****

Gurra F01, har nu kommit in i seriespelet. Några matcher i F01 serien, men framförallt med spel i juniorserien. Här väntar tufft motstånd efter höstlovet.

Nästa stora utmaning är Norden Cup i mellandagarna, en turnering som vi alla gillar och nu ska deltaga i för fjärde året i följd. Roligt att mäta sig med de bästa nordiska lagen inte minst de danska och norska lagen. Duktiga motståndare!

Vi tränare har tillbringat mycket tid runt om i olika hallar för att hitta lämplig nivå för våra spelare, tills nästa år då de får spela seniorhandboll. Vi har titta på allt från divison 2 till allsvenskan. Kvalitén skiftar enormt mycket. Tanken är nu att våra spelare ska testa på seniorspel hos olika klubbar runt om i distriktet.

Riktigt trist att vår egna förening inte kan mobilisera ett A-lag till den säsong då våra spelare är redo för det.

****

Det riktiga glädjevrålet infann sig inte riktigt när MFF kunde säkra sitt 20 allsvenska guld. Tror att det beror på att man redan ”diskonterat” segern de senaste omgångarna.

Men det var två andra killar i familjen som jublade desto mer.

****

Har fått en ny favorit, gällande ”lull-lull” (sötsaker).

****

Efter en helg i Tyskland känner man sig mätt, eller rättare sagt proppmätt. Funderar att prova på en vegetarisk vecka… eller är sådana här tankar början på någon ålderskris?

Nåddes i veckan av nyheten att Peter Antoine, tvingats att amputera ett ben. Måste vara oerhört tråkigt och deprimerande. Kämpa på!

Tysken hade jag som tränare i Assyriska, där jag spelade under en säsong. Han hade ett rykte om sig att vara en diktator med hårda nypor. Jag skulle påstå att det var en påklistrad fasad, allt för att kunna bestämma över 10-12 olika nationaliteter/viljor. En smart och rolig man i många avseenden.

Ett av de underligaste minnena med honom var när vi satt på spelarbussen på väg till någon bortamatch i södra Sverige. Med på bussen var även den irakiske och mycket spelskicklige mittbacken Ghassan (trodde vi).

Längre fram i bussen satt vår assyriska lagkapten Metin, som på nedresan var väldigt nedstämd.

– ”Varför sitter du här och tjurar?” (undrade en lagkamrat)

– ”Det förstår ni väl, vi saknar en mittback till dagens match!” (sa Metin med en uppgiven blick)

– ”Vad menar du, både Zoran och Ghassan är ju med?” (sa samme lagkamrat)

– ”Nej, nej! Det är inte Ghassan utan det är ju Bassam!” (sa Metin)

Det visade sig att Ghassan har en slående lik enäggstvilling, vid namn Bassam. Enligt dessa två var de lika duktiga som fotbollsspelare och kunde inte förstå varför inte Bassam också hade fått ett kontrakt med klubben.

Det kunde dock alla andra som sett Bassam spela fotboll…

Av någon anledning så fick inte Ghassan/Bassam spela matchen, lagkaptenen Metin hade utnyttjat sin starka ställning och övertygat Tysken att han själv skulle spela mittback just denna match, och så blev det. (Enligt sägnen, så turades tvillingparet om att spela bortamatcherna…innan denna incidenten.)

Själv fick jag inte träffa Bassam fler gånger…tror jag, eller var det Ghassan?

****

På tal om ”Tysken”…

Han hade en specialitet som han utförde varje träning. Eller rättare sagt efter varje träning.

Han gick alltid in 10-15 minuter tidigare än alla andra från träningsplanen, hann duscha och även basta. När de första ”juniorerna” kom in i duschen, kom Peter ut från bastun tog tag i en vattenslang och sprutade ner de unga spelarna med kallt vatten. Sen vände han sig om skrattande och halvt mumlande på sin tysk/svenska dialekt:

-”Jevla valpar” (och återgick till sitt bastande).

****

Idrott i all ära, men ibland kan det vara kul att bryta av med lite kultur. Kultur och kultur, denna gången blev det musikalen Mama Mia (ABBA).
Musikalen får 4 av 5 S (Salvatores). Sången, showen och till och med maten var till vår belåtenhet. Men det bästa var ändå innan showen hade startat…

Tyvärr så hade vår vän Frallan fått någon bacill, så han kände sig inte på topp, och kunde lika gärna agera som kvällens chaufför, (till vår andras stora glädje 😀).

På tal om Frallan, så hade han dagen till äran köpt på sig en mycket stilig ”outfit”. Sällan har han väl varit så elegant.

När vi gled fram i den tysta hybridbilen, strax utanför Grönan, var vi inte ensamma om att ha tagit bil denna kväll. Kaos och väldigt ont om parkeringsplatser. Precis då såg vi en vakt som plötsligt började vinka mot F och hans gäster i bilen. Efter lite tvekande så gled han fram mot vakten som glatt visade den speciella ”Taxikön”. Problemet var att F inte skulle köra vidare efter han släppt av oss, utan han skulle ju också med på showen. Så det var bara vända på bilen och börja leta efter p-plats igen.

Vår mörkmustiga F menar att så fort han klär sig fint eller köper nya fina kläder, så blir han tagen för en Taxichaufför. Gärna för mig, att ha en kompis som är chaufför är väldigt behändigt…

****

Gurra p04 fick en kämpig start på höstsäsongen, många frånvarande pga knäkänning. Tyvärr så är det inflammerade leder runt knäna som spökat. Så kallat ”Schlatter”, som egentligen inte är farligt utan mer besvärande och väldigt ömmande. Nu börjar det dock bli en liten ljusning…

Ett stort lyft kommer det att bli med den ”egna” konstgräsplanen. Nu vill vi bara att skadade spelare ska bli friska och kunna tillföra ännu mer driv på träningarna.

Har hunnit med en Premier League eftermiddag med både teori samt storbildsskärm.

****

Gurra A-flickor fortsätter också sin enträgna väg att ”bli bättre”. Nu också med träning på skoltid. Än så länge har det inte klagats allt för högljutt om den ökade mängden träningsdos, utan mer varför det inte är några matcher att spela. Vi har nämligen valt att fokusera på träning nu i början av säsongen…

Mycket fokus har också varit på att hjälpa föreningen, och att kunna behålla vårt A-lag i division 2. Tyvärr så drog vår samarbetspartner sig ur avtalet alldeles försent, och nu riskerar föreningen att inte kunna bemanna representationslaget. I och med att föreningen har glapp i några ålders klasser, så finns det inget underlag att ta av. Föreningen sökte till och med dispens för F01-spelarna, vilket avslogs. Ett riktigt dilemma, då jag förstår tanken med att inte låta spelarna slita ut sig för tidigt mot seniorspelare. Men å andra sidan lite av ett Moment 22, för nästa år som F01-spelarna blir ”seniorer” har de inget A-lag att representera…

****

Ska bli kul att följa alla F00 spelare i säsongens SHE-ligan, Allsvenskan samt Div 1. Blir en spännande säsong. Tror att det är en hel del som kommer slå igenom…

****

Fick ett roligt SMS från Nelly. Hon skulle berätta hur det gått på hästtävlingen. Hon var så klart stolt över att ha kommit före självaste ”hoppdrottningen” Malin Baryard, på en hopptävling i Sundbyholm. Desssutom ett bra namn på hästen som Malin hoppade…

(Malin hoppar även högre klasser med andra hästar…)

****

Firmafest med 007-tema.

****

Godaste pizzan på länge, ”Pizza Charkuterie”, inköpt på Meno Male (Kungsholmen).

****

Sällan som jag fått så många reaktioner efter ett skoköp.

De syns i mörkret och är väldigt sköna att gå i.

Sen att de andra som köpt likadana är 25-30 år yngre än mig, spelar inte mig någon roll…men många andra😄.

Sommarsemester brukar betyda några veckor i Höllviken, så även i år. Träffa familj, släkt och vänner. Hinna med kalas, grillkvällar och smörrebrö.

Årets nyhet i föräldrahemmet i Höllviken är att det blivit mer eller mindre som Fort Knox . Tydligen så har det varit inbrottsräder i delar av Höllviken, och detta har mina föräldrar tagit till sig. Inte en dörr eller fönster som är öppet mer än en minut.

Detsamma gäller förrådet, där vi ofta brukar lägga alla våra prylar under semestern. Är man där mer än 2 minuter riskerar man bli inlåst. Undrar förresten vad tjuvarna skulle vara intresserade av i förrådet? Kanske den 35 år gamla Monarken (3 växlad) eller möjligtvis sadelskyddet i fårskinn?

****

Brukar också vara läge för årligt gille med gamla kompisgänget. I år blev det på Millenium. Känns som tiden stått stilla. Vi åldras inte, men alla omkring oss…

****

På tal om gamla kompisar, så brukar det dammas av några gamla anekdoter varje gång vi träffas. Inte minst från den tiden när vi var ”ute på stan” oftare än lyktstolparna…

En person som oftast var med och inblandad (mer eller mindre frivilligt) är Jocke. Jocke som tyvärr blev rullstolsburen efter en olycka i de äldre tonåren. Men det finns väl få personer som har kämpat så mycket och mot oss kompisar visat upp en positiv inställning.

Så när vi skulle ut på krogen så var det en självklarhet att Jocke skulle med. Efter ett tag såg vi andra också stora fördelar med att köra rullstolen. Man fick bland annat gå före i kön, och det var sällan som vakterna frågade efter legitimation. Vi kom helt enkelt in på de ställena vi ville, oftast i för ung ålder. Inte sällsynt att vi var 4-5 stycken som hjälptes åt att styra rullstolen.

Helt smärtfritt har det kanske inte alltid varit med rullstolen, som fick ta emot en hel del smällar. Oftast på grund av oaktsamma rullstolsförare. En gång var det någon ”förare” som glömde att bromsa hjulen. Inte så farligt kan man tycka. Men när man glömmer bromsarna utanför Taxfreen på en Tysklandsfärja, när det samtidigt går stora dyningar på havet, kan man förstå konsekvenserna. Jocke och hans stol var försvunna när vi kom ut från Taxfreen. Dyningarna hade satt fart på rullstolen, och Jocke for fram genom båtens långa korridorer så fort som det började luta… Det var bara att försöka springa ikapp och få tag i ekipaget.

Under samma färjeresa strulade även rampen som passagerarna skulle använda för att lämna båten. Man fick istället ta bilrampen. Försök att göra det med en obromsad rullstol i ”dans-skor”, mellan två stora långtradare med stressade lastbilschaffisar…

En annan incident med Jocke var när vi skulle gå upp på ”Etagé” (populär nattklubb) i centrala Malmö.  Vi kom in och skulle ta hissen upp till entrén. Tyvärr så var jag inte allt för uppmärksamma på att hissen stannade en decimeter längre ner än golvet. Detta resulterade i att vi rullade in i hissen, men när jag märkte att golvet var längre ner, så drog jag reflexmässigt tillbaka rullstolen, dock utan Jocke, som av reflexen hamnade på hissgolvet. Sen slog hissdörrarna igen och hissen åkte upp till entrén. Entrévakterna såg bara en person ligga på golvet i hissen, och hissen åkte ner igen. Samtidigt sprang jag upp för att förklara situationen, men för sent, då var hissen på väg ner igen. Det hela slutade på ett bra sätt, men jag hade en hel del förklarande att göra för Jocke. Än en gång, sorry!

Finns många historier, och i alla så är det faktiskt inte bara jag som trampat i klaveret. Jocke är inte helt oskyldig… eller hur var det inför min första allsvenska borta match. IFK Norrköping – MFF. Vi åkte upp kvällen innan och hade en gemensam middag på Stadshotellet i Norrköping, när plötsligt kyparen går fram till Bob Houghton (som var tränare då), och säger att han har ett brådskande telefonsamtal. Bob kommer tillbaka efter kort ögonblick och säger att det var inte till honom utan till Fredrik och pekar på mig. Jag går till telefonen och känner allas blickar riktade mot mig.

-”Hej fule, vi ville bara önska lycka till inför morgondagens match. Vi sitter här och är snart på väg till Etagé…”

När jag kom tillbaka till vårt sällskap (laget) så undrade alla vem det var som ringde. När jag inte svarade direkt, så trodde många att det var något sorgligt, så det klappade mig bara på axeln. Kanske jag skulle sagt att det var Jocke och de andra rövarna på väg till Etagé, något överförfriskade.

****

Golfsvingen brukar också dammas av i Skåne. Några rundor hinns med, med blandat resultat. Men denna golfboost gör att man blir sugen även inför nästa år.

Trelleborgs GK – får 3 F av 5. Bra skick och en av få riktiga seasidebanor i Sverige.

Ljunghusens GK – får 4 F av 5. Mycket bra skick, vacker miljö, svår.

Söderslätts GK – får 2 F av 5. OK, men tråkig.****

Sommarveckorna betyder också massor av cuper och tävlingar. Bland annat har vi hunnit med ridtävlingar i Vingåker och Falsterbo. Fotbollscuper i Örebro och Västerås. Handbollscuper i Göteborg och Åhus.

Det är under dessa cuper och turneringar som man kan passa på och mingla runt bland likasinnade.

I år var ledarträffen i Scandinavium, under Partille Cup ett nytt inslag för oss. Trevligt och påkostat.

I Åhus var livebandet Combo på Restaurang HB, en trevlig kväll med många av våra ledarkollegor. I Åhus träffade jag även på Michael Linder, från skolklassen på Bosön, kändes som tiden stått stilla, men det är nästan 20 år sedan som vi var på gemensam resa till Kuba…

****

Har även hunnit firat en traditionsenlig Midsommar i Viksberg, i glada vänners lag. Viksberg kan stoltsera med vackra solnedgångar. Gällande midsommartävlingarna tror jag det blev något fel vid summeringen. Annars kan väl inte Angelica, Franco, Nelly och Romeo vinna.

****

Vid nästa blogginlägg ska jag försöka summera det första bloggåret. Intressant statistik, många som loggat in från olika länder.

****

Må väl och njut av semestern!

 

 

 

 

 

 

 

Den senaste tiden har det både öppnats upp nya kapitel, och samtidigt avslutats några andra.

Både Douglas och Cornelia har avlutat två olika skolkapitel.

****

Dogge har lämnat mellanstadiet bakom sig och ska nu ta klivet upp till högstadiet.

Be aware! Finns mycket energi i den klassen!

****

Nelly såg till att lämna grundskolan med dunder och brak. Hon lyckades till och med få ett premium (vad det nu innebär?). Inte för att hon var bäst eller hade högst betyg, utan mer mjuka värden, sådant som jag brukar ha svårt att förstå. Men en riktigt fin hyllning var det!

​
Nelly fick även frågan om hon ville hålla ett tal, vilket hon efter lite tvekan tackade ja till. Det är kanske detta som jag tyckte var det coolaste av allt. Att våga ta chansen att tala inför uppskattningsvis 1000 personer. Trots att hon var nervös, så tog hon sig i samman och kunde hålla ett tänkvärt och modigt tal, bra jobbat!

​​​

​
****

”Att gå in i väggen” har man hört både titt som tätt. Det är jag väldigt tacksam för att lyckats undvika så här långt.

Själv fick jag äran att hänga på en vägg. Inte vilken vägg som helst, utan Väggarnas Vägg (som jag nog är ensam om att kalla den).

Jan Jönsson, en drivande journalist på Sydsvenskan, tyckte att BK Höllviken (Höllvikens GIF) skulle ha sin egen Wall of Fame.

En vägg som ska prydas med foto och tröjor på spelare (killar och tjejer) som lyckats få speltid i något allsvenskt lag.

Kul idé, dessutom kul att få hänga tillsammans med ett gäng gamla profiler och kompisar.

****

Ett annat kapitel som nu har avslutats, är Stefan ”Stiffe-Stek” Elofsson´s, framgångssaga på banken.

Många stories som fortfarande är hemlighållna. Tids nog…

Några av höjdpunkterna har ändå varit att se dig i 1700-tals klädsel, tyvärr inget foto ännu.

Sättet du fick en gammal kollega att byta arbetsgivare, är fortfarande en snygg manöver. Blev en ”win-win-situation”.

Lycka till med det nya jobbet, eller kanske du blir fiskare på heltid du också…

****

Vi har även hunnit med att ha inflyttningsfest i våra nya lokaler. Firades på vår och som för övrigt är en av centrala Stockholms största terrasser.

****

Gurra p04 beger sig på turné till Örebro. Blir till att sova på luftmadrass några nätter. Ska bli kul, de har dessutom lovat regn över hela helgen…

****

Gurra F01 har precis börjat träna igen efter en veckas ledighet. Nu är det mest stänger, vikter och löpspåret som syns.

****

Ledar/tränarcupen på Farstaborg är nu avgjord. Mycket ofint var det arrangörerna själva som lyckades vinna sin egen cup. Många menade att det var fiffel med lottningen, men det var ju en rak serie som spelform, så den överklagan gick inte i genom.

”Team Hårfager” vann!

Festen pågick framtill småtimmarna, här var det andra årskullar som var framträdande 🙂

****

Må väl!

”Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor, du nalkas ljuva sommar”…

Några dagar förra veckan spenderades i ett sommardränkt Skåne, en knallgul rapskuliss mötte mig redan på Sturup. Finns nog inget som kan ge mig så mycket sommarlängtan och förväntningar om vad som komma skall…

I Skåne kunde jag åka runt och titta på en massa bra handbollsmatcher, där Nelly verkligen fick utmana sig själv.

Mellan handbollsmatcherna fick jag även uppleva Halör Cup som spelades typ för 35:e gången. En cup som jag själv spelat (dock i 11-manna format). Jag och min kompis, Otto, fick nu stå och minnas gamla tider för några timmar.

Många profiler har passerat revy, men en kille som vi båda mindes var den mycket omtalade ”Kortedalas – Maradona”. Bakom namnet döljer sig ingen mindre än Ljubomir Vranjes. Mycket kortväxt och hjulbent redan på den tiden, men stack ut med sin inställning och publikfriande spel.

Men vilken folkfest det blivit med Halör Cup (ryktet säger att det är Lille-Manges pappa Thomas Eriksson som knäckte idén). Jag är nog en av få som spelat cupen, varit domare, varit prisutdelare, samt coachat i Halör Cup…dock inte samtidigt 🙂

****

Visiten i Skåne avslutades fredagen den 26 maj. En kontrasternas dag!

Först fick vi äran att gratulera Nelly på sin 16-årsdag. En dag där man förstår att hon börjar bli vuxen (som tur är, har hon en bit kvar)… Stort grattis!

****

Samma dag tog vi också ett sista farväl av vår gode vän, Sonny-Boy. Sonnys begravning är något jag kommer minnas länge. Trots all ledsamhet och sorg, kunde jag (och säkert många med mig) åka där ifrån med ett litet ljus i mörkret. En fin stund!

Stället ceremonin utfördes på var ett litet ombonat stall, som nu agerade som den perfekta mötesplatsen. Just hästar och stallmiljö var något som Sonny vurmade extra för.

Sankte Per måste också uppmärksammat att det var Sonny som skulle tas emot, han hade nämligen fixat en alldeles speciell blå färg på himlen, precis samma färg som laget i hans hjärta, ”himmelsblå”.

Den sista låten som klingade ut genom stallet var en av Sonnys favorit låtar, ”Oh Boy” med Peps Persson. När man hör denna låten kan man inget annat göra än att tänka på dig Sonny och få ett stort leende på läpparna. RIP Sonny-Boy.

 

 

****

Gurra F01 har nu gått in i en tung försäsongsträning. Till denna säsong har vi även fått tillskott av våra F02. Ska bli intressant att följa deras utveckling.

Förutom några veckors ledighet, så kommer sommaren även bestå av en del cuper. Först ut är Partille Cup följt av Åhus Beach. Dessa cuper spelas båda i juli månad. Sen får vi bärga oss ända fram till slutet av augusti för att åka till Skövde och Annlizcup.

Det gäller faktiskt att passa på. Om ett år är dessa tjejer mogna (?) och kvalificerade för seniorspel, då är det tveksamt om de vill ha med sina föräldrar på cuper och matcher. Därför ska vi ta alla tillfälle i akt för att få tillbringa våra helger och semestrar runt deras matcher. Eller kommer tjejerna tänka på oss och ställa upp på vissa cuper bara för att vi ska få sitta och avrunda kvällarna tillsammans…?

****

Gurra P04 har äntligen fått göra entré på en av Stockholms finaste idrottsplatser, Farstaborg. Även om gräsmattan håller mycket ojämn kvalité och att jag tycker att vi ska byta ut den mot konstgräs, så är miljön svårslagen. En gammal hederlig idrottsplats!

Laget har blandat och gett resultatmässigt. Men saken är klar, många har haft en positiv utvecklingskurva. Ibland måste vi backa bandet, för att inte svepas med i killarnas iver att bli ”You Tube”stjärnor.

Idag sitter de flesta fotbollskillar och lär sig tekniken via nätet, och helst då ”You Tube”. Många fantastiska finter som ser läckra ut att göra. Men jag är inte helt säker på att de alltid är så effektiva. Tacka vet jag en snabb sidleds förflyttning med efterföljande ryck.

Eller så är det bara jag som är avundsjuk, hade troligtvis hamnat i någon gipsvagga, om jag försökt mig på någon av deras finter.

Tacka vet jag den gamla ”motläggsfinten” som jag själv kunde innan och utantill. Kanske man ska lägga upp några filmer på nätet, och bli nästa ”You Tube” stjärna…

****

Nu har följetongen om mina nya arbetsuppgifter äntligen avslutats. Jag ska jobba i ett tåg…

Jag ska tillhöra bankens nya satsning på ett Agilt arbetssätt. Mycket kortfattat så betyder det att man ska vara ännu mer flexibel och smidig för att ta emot nya utmaningar.

Man jobbar i ett stort ”tåg”, med många olika ”vagnar”. Varje vagn består av ett gäng specialister på några utvalda produkter och system, där man agerar som en insatsstyrka.

Ska bli spännande att få vara en del av. Kanske inte blir som lokförare, men jag hoppas undvika att stå kvar på perrongen…

Det som är riktigt bra, är att jag nu förhoppningsvis kommer undvika Essingeleden t/r varje dag. Nu blir det till att köpa busskort igen, innanför tullarna.

En som inte kommer tillhöra tåget, trots namnet, är SJ. Han ska anta nya utmaningar, lycka till!

****

Fotbollsträning i trädgården

****

Under vår turné i Skåne förra veckan, så hann vi med att besöka Ystad, denna lilla pärla.

Påminde mig en del om mitt år i Ystad 1990/1991. Lv4 och lumpen.

En rolig tid med massor av gamla legender. Kommer även ihåg att jag och en kamrat drabbades av KF i några dagar. Vilket gjorde att vi var tvungna att stanna kvar på regementet över en helg eller två.

Vi hade lyckats att åka hem tidigare från en fältövning pga allergi. Men när vi kom tillbaka till regementet så försvann plötsligt allergin. Då tänkte vi att det var onödigt att bara sitta ensamma på luckan, så vi åkte till Chrougen i Lund istället.

Tyvärr så spred sig detta till våra kompisar i plutonen. Så Major Andersson (Mattias Anderssons pappa, Mattias som är målis i Flensburg) kallade uppe oss (5323 Dahlström och 5321 Büssow) till hans kontor och utdelade lämpligt straff.

Lv4 i Ystad, som det ser ut idag…

****

Snart dags för skolavslutningar, flytt till nytt kontor, mer fotboll samt kanske något varmare väder.

Men den verkliga utmaningen väntar innan Champions League finalen, då ska Gurra P04´s tränare försöka vinna över de andra årskullarnas dito. Kanske inget som jag skulle betala entré för att bevittna, men en och annan tunnel utlovas. Kanske på mig själv…eller varför inte några motläggsfinter!

 

 

Förra året efter en avslutad fotbollscup, så satte sig Dogge, jag och pappa/farfar Anders, sig i min bil, helt slutkörda. Det är påfrestande att vara utomhus en hel dag, dessutom hade vi arbetat upp en rejäl hunger.

Vi bestämde oss för att beställa mat på ett Sushiställe i Gustavsberg, som skulle vara färdigt för avhämtning lagom tills dess vi kom fram till Gurra. Jag ringde upp via högtalartelefonen i bilen:

”- Hej, jag skulle vilja beställa 20 bitar Sushi och en Yakiniku” (sa jag till den något stressade japanska mannen).

”- OK, det går bra. 20 Yakiniku och en Sushi…jag menar 20 bitar Sushi och en Yakiniku” (sa den stressade japanen)

”- Vilket namn kan jag skriva på beställningen?” (frågade den japanska mannen)

”- Du kan skriva Fredrik” (sa jag högt och tydligt, på min klanderfria skånska dialekt)

”- Ok ROLF, du är välkommen om 20 minuter…klick” (sa den stressade japanska mannen och la på luren)

Hmmm, vad var det japanen avslutade med undrade vi alla i bilen? Sa han verkligen Rolf? Vi alla började skratta hysteriskt? Pratar jag så otydligt eller var japanen oerhört stressad? Kan så klart varit en kombination.

Efter drygt 20 minuter gick vi in till Sushistället för att hämta maten, precis som många andra Gustavsbergare en söndagkväll… Det visade sig att många stått där en stund och väntat på sin mat…

Då uppstod nästa problem. Vilket namn skulle jag uppge, Fredrik eller Rolf? Speciellt med tanke på att många som stod och väntade på maten visste att jag heter Fredrik, och inte Rolf…

Jag behövde inte tänka speciellt länge på vilket namn jag skulle uppge.

”- Har vi någon ROLF här?” (Undrade den japanska mannen, som nu var ännu mer stressad)

”- Det är jag som är ROLF! (Svarade jag bestämt)

Samtidigt som jag hämtade maten och betalade för oss, så kände jag många smått irriterade blickar i nacken. En hel del trodde nog att jag gjort en fräckis och angett ett annat namn, allt för att få en tidigare beställning…

Än idag kan jag få höra namnet Rolf ropat efter mig i ett något irriterat tonläge, då vet jag att det är någon från Sushistället som kommer ihåg min beställning från förra året.

****

Har varit en intensiv handbollshelg. Idrott när den är som bäst, många engagerade personer.

Vi arrangerade steg 4 av (5) av Ungdoms SM på hemmaplan. Detta innebar att Gurra + tre andra lag (Eskilstuna GUIF, Torslanda samt Aranäs) gjorde upp om en plats till slutspelet i Malmö senare under våren. Vi lyckades knipa den åtråvärda platsen, med ett gediget spel. Nu blir det en tripp ner till Malmö 12-14 maj. Tur man har den bästa hotellfixaren, Therese och hennes gäng på Temperance.

Förutom själva spelet på planen, så är det spelet bakom kulisserna som värmer extra mycket vid sådana här tillställningar. Ett oerhört engagemang från föräldrar, anhöriga samt andra eldsjälar. Allt från matlagning, cafeteriatjänst, sekretariatsbemanning, speaker, DJ och inte minst vaktmästare, alla fyllde sin roll med glans. Det är sådant här som stärker lagkänslan och gör det lätt för våra barn/ungdomar att fortsätta idrotta när de känner att alla är delaktiga.

Här kan ni läsa om steg 4 i Gurra #Vi ska till Malmö .

Något som också är roligt är att hälsa gästande lag välkomna. Nu börjar man faktiskt känna igen de flesta från de andra lagen, både spelare och supportrar. När man sen kommer till tränare så får man inte blunda för olika profiler. Denna helgen fick vi njuta av ”Lasselasagne´s” närvaro, en man som inte lämnar någon oberörd 🙂

****

Gurra P04 fortsätter att kämpa med sin säsongsinledning. Bland annat så blev laget inbjudna till en försäsongsturnering i Örebro, Karlslundscupen. En turnering där vi med blandade resultat på plan, kände oss nöjda med en trevlig helg. Finns saker vi behöver finslipa samt en hel del moment som vi ska lära oss.

Likadant inom detta föräldragäng, många som gillar att hänga och göra saker tillsammans. Brukar bli trevliga middagar som eldsjälarna planerar. Lätt att bara haka på!

Roligt och utmanade att följa ungdomslag där puberteten börjar göra sig påmind. Skiljer en hel del i i längd, vikt, muskler, samt mental mognad. Det som är mest intressant är att man kan vara hur bra som helst innan puberteten, men det är efter puberteten som det verkligen gäller. Om man nu har den ambitionsnivån…vilket absolut inte är ett måste.

Nästa stora mål för gänget är den efterlängtade Spanienresan, i påskveckan. Hoppas reseledaren har allt under kontroll. Har hört rykten om en ”Superstar” tävling…

****

Min arbetssituation ser fortfarande något oviss ut efter sommaren. Har fått några förslag på vad jag kanske borde syssla med, vad jag är lämpad för. Det senaste förslaget kom från min kollega Swed_Nilsson. Han tyckte jag skulle bli en Silverman.

Det låter ju rätt häftigt att säga att man är en Silverman, ända till han berättade för mig vad de gör. Det är gänget (silverskulpturerna) som utsmyckar vår vackra foajé. I och för sig mycket stiliga…men är jag verkligen kvalificerad?

****

På tal om arbetet. Fick närvara ett mycket roligt möte här om dagen. Det var Swed_Johansson som stod för underhållningen.

Swed_Johansson cyklar till jobbet. När han kom fram till jobbet och fixat till sig, upptäckte han att han glömt sina byxor som han skulle ersätta sina cykelbyxor med. Plikttrogen som han är så dök han upp på det viktiga föredraget/mötet ändå, klädd i sina cykelbyxor och skjorta.

Vi som kände till fadäsen tyckte det var väldigt roligt och modigt gjort. Men undra vad de personer som inte känner Swed_Johansson tänkte? Kanske de tog honom som en ultra modern hippster som låg långt fram i modet? 🙂

****

Var tvungen att ta en bild på mina arbetskamrater, speciellt när alla hade grått på sig.

****

Veckans nostalgibilder

****

****

När Angelica är på träningsresa med sin väninnor (Playitas), så passar vi övriga i familjen också på att få helpension eller All-inclusive. Fast vi kör det på hemmaplan, mina föräldrar är nämligen uppe hos oss och hjälper till med vardagen. Mycket uppskattat!

 

 

 

 

 

Nu är man tillbaka i rutinerna igen. Men vad skönt det är att ta ett ”brejk” ibland.

Nu kan vi konstatera att Åre är bra och trevligt…men inte under vecka 9, precis som vi trodde men nu har vi fått det bekräftat. Alldeles för mycket folk i förhållande till systemets kapacitet.

En annan nackdel är bilresan på 65 mil på delvis mediokra vägar. Men det finns även många ljuspunkter med Åre. Något som föll mig i smaken var ski in / ski out möjligheterna. Dessutom ligger det vackert och i svenska mått mätt så är systemet stort.

Det viktigaste är ändå sällskapet, och det var av väldigt hög kvalitet.

Några reflektioner/kommentarer:

• Sune gillar snö, men nästa år är det pass som gäller om han ska följa med.
• Copperhill är fantastiskt fint. Kan förstå att Zlatan och Petter Stordalen byggt sina fjällslott i direkt närhet.

  

  ”- Vad fan var det egentligen som hände där inne?” (Kommentaren kom från en av sällskapets yngre deltagare till en äldre toalettbesökare, när han fått vänta alldeles för länge i den offentliga toalettkön. Efter kommentaren så blev det ett hjärtligt skratt från de andra köande personerna…)

• På vägen upp till Åre så övernattade vi i Järvsö, ett mycket vackert samhälle. Men där verkade det som om tiden stått still ett tag…

  

• Längdskidåkning är roligt, säkert ännu roligare om man använder sig av rätt teknik…:-)

  

• Fjälluft, kyla, jacuzzi, bastu är en svårslagen kombination.
• Angelica åkte lift med okänd man. Det visade sig vara ingen mindre än Henrik Kennedy. En av grabbarna som hängde på Malmö Stadion i början av 90-talet. Kennedy och Tor Olsson (RIP), som förutom var mina parallell klasskamrater på Söderslättsgymnasiet, är grabbarna bakom smeknamnet Salvatore Dahlström.

****

Under vecka 9 så fick vi även fira en kille som blev tonåring. Grattis Dogge! Egentligen var det ingen riktig födelsedag, då Dogge är ett äkta skottårs barn. Men han blev ordentligt firad av alla inblandade i stugan.

****

Har varit i alperna vid flertalet tillfällen. Har hänt många roliga saker. Det var bland annat där som jag träffade min fru.

Ett utav de mindre kamratliga tillfällen utspelade sig i Val Thorens 1990/1991. Vet att jag själv låg i lumpen (Lv4 i Ystad), men under jul/nyårsledigheten så passade jag Otto, Ottos kusin och Robban på att åka till de franska alperna. VT är ett av de ställena i Europa med högsta åkhöjd. Tror också att det är den turistby som ligger högst placerad, drygt 2000 möh.

Robban hade aldrig tidigare stått på ett par slalomskidor, bördig från Danmark som han är. När vi hade hyrt skidor till honom så peppade vi honom att hänga med till toppen, en bra bit över 3000 möh.

När vi anlänt till toppen och hoppat i våra skidor, så nämnde någon av oss kommentaren: ”- Vi ses i dalen”! (till Robban).

4 timmar senare stod Robban bredvid oss i liftkön. Redo för sitt livs andra liftåk. Det är så man lär sig att åka skidor, på danskt vis. Mycket imponerande.

****

Gurra F01 fortsätter på envist sätt att spela seriematcher och öva spelideér. Mycket fokus även på fysiken. Krävs mycket motivation och rutiner, för att vecka in och vecka ut traggla på med träningen.

Ibland måste man få kvitto på sin träning, och det kan komma i olika former. Allt från en stabil fysik till bra resultat i seriematcher. I veckan som gick blev det bra resultat mot de ”röda giganterna” från Nynäshamnstrakten. Att bara kunna spela en jämn match mot det gänget, borde tjejerna verkligen ta åt sig av.

****

Fotbollsgrabbarna i Gurra p04 har ännu inte gjort en gemensam träning med mer än 50% närvarande. Något som vi har kalkylerat, men som är lite frustrerande när man börjar närma sig säsong. Tur att vi kunnat dra nytta av varandra mellan ålderskullarna p03 och p04. Det som blir svårt är att planera hur många lag man ska ha i seriesystemet. Men vi siktar på att ge alla en riktig utmaning. Men det krävs massiv närvaro från samtliga.

Säsongen sparkas igång nästa helg, med en turnering i Örebro.

Träningsmatchen mot Boo visade upp ett roligt spel med fina initiativ.

****

Vad händer när ens barn hittar lådan med gamla fotoalbum? En del kort man var tvungen att förklara… men vad kul att få gamla minnen väckta till liv igen.

Om det inte blir allt för många arga reaktioner, så kommer några foton bli publicerade här allteftersom.

Vi börjar med två bröllop, som hölls augusti/september 2000? Dessutom par som ”still going strong”!

Dessutom några bilder från en fest, eller förfest från tidigt 90-tal. Måste varit någon tema-fest, annars var vi riktigt udda 🙂

Tänk att ha varit gifta i 50 år, det är rätt häftigt. Stort grattis till er (M+P), men framförallt till oss barn och barnbarn, som haft förmånen att ha en stabil grund att stå på. Några som man alltid kan luta sig mot, oavsett vad det gäller.

När man tänker på 50 år så känns det som en evighet, jag och A är inne på vårt sextonde år. En resa som inte alltid varit guld och gröna skogar men ofta både händelserik och glädjefylld . Men det viktigaste, har jag lärt mig (!), är att ge varandra utrymme för saker man tycker är roligt. Vem hade annars trott att man skulle sitta här med ett zoo, både hund och häst.

Man uppskattar sällan det man har, men det är faktiskt något jag börjat göra de senaste åren. Att ta allt för givet är något jag inte ska göra i framtiden.

****

Nu är det dags för sportlov, som alltid varit en vecka att se framemot de senaste 35 åren. På den tiden man bodde på skånska sydkusten, var det snabbare att ta sig till Österrike än Sälen. Dessutom var det tydligen väldigt mycket billigare när man betalade i Schilling.

Har fått höra i efterhand att jag var ganska jobbig redan på den tiden. Tjatade tydligen i oändlighet om ett par håriga Moonboots.

Pärlor vi besökt är bland annat: Maria Alm, St Johann, Schladming och St Anton.

Under ett av besöken i Maria Alm i modern tid, så stötte vi på både Östterrikes och USA´s alpina landslag som hade träningsdagar på samma anläggning.

Kanske är det min största stund i min ”alpina karriär” när jag träffade Lindsey Vonn. Hon och hennes kompisar låg och stretchade precis utanför vårt rum. Senare på den kvällen tyckte delar av mitt resesällskap att jag var pinsam när jag ville ta ett foto med samma personer när de satt och åt.

Den veckan går för övrigt under ”Frityr veckan”. Spelade ingen roll vad man beställde från menyn, allt var friterat. Gott de första dagarna, men dag fem är det inte lika frestande…

****

Denna gången är det Åre som gäller. Alperna var uteslutet, Sune har nämligen inget pass ännu…

****

En annan trevlig semesterform är segling. Det var längesedan vi fick glida runt i Kims HR42. Själva seglingen var egentligen inget för mig, men allt runtomkring :-). Det var jag duktig på.

****

Gurra F01 ska stå värd för steg 4 i USM, 25-26/3. Kul utmaning både sportsligt och arrangörsmässigt. Alla vi föräldrar får vika av den helgen och kanske till och med vädja om lite bistånd av andra eldsjälar inom klubben, men de finns det gott om :-).

Gästande klubbar blir Torslanda, GUIF och Aranäs. Tre klubbar med stolta traditioner och ungdomsverksamhet av toppklass.

Torslanda har en stor och duktig trupp med bredd och topp. De har två lag som representerar föreningen i två olika steg 4 grupper.

GUIF är en riktig outsider, de har blandat och gett under säsongen. Har några riktiga klasspelare. På bänken har de elitserie tränaren (GUIF´s herrar) Niklas Älgekrans.

Troligtvis blir Aranäs gruppfavorit. Ett lag som vi mött på F-01 nivå, men som nu är tillspetsade med duktiga F00 spelare. Har intressanta profiler som kommer nå långt.

Har ni inget för er så kom till Ekvallen för se Gurra försöka mäta sig med Sverige toppen.

****

Gurra fotboll p04 fortsätter att slita med att få kvalitetsträningar. Hockey och bandyn slåss om samma tider.

Veckan innan påsk beger sig laget till Barcelona för träningsläger, ett mål som vi satte upp för nästan två år sedan, nu är det snart dags…

Vi har även en sponsortävling, mellan ledarna och föräldrarna. Där leder ledarna klart. Hoppas föräldrarna vaknar till liv 🙂

****

Nu är det dags att bege sig till Åre. Första etappen går till Järvsö, allt för kunna göra det så bekvämt som möjligt för Sune. Detta blir vår variant av ”Sune i fjällen”.

Det var inte längesedan som jag var upp i fjällen. Hoppas att detta boende håller samma standard. Får nog säga att ribban har lagts väldigt högt… tycker @Mr_Obelix måste fixa en lya även i Åre.

****

Under veckan kommer vi även att få en tonåring i familjen, eller nästan i alla fall. Det är ju inget skottår i år.

Mer om det i nästa inlägg.

Må väl!