I bland kan man ha riktigt dålig tajming.
Precis utanför vårt område går det en väg som alltid varit skyddad för genomfart, framtills för ett år sedan. Då gjorde kommunen det möjligt för de flesta fordon att passera ”busshindret”, även om det fortfarande är förbjudet för alla fordon förutom bussar.
Grannen mellan oss och vägen är väldigt noga med detta, att inga bilar åker genom olovligt. Med all rätt för det skapar mer trafik, vilket påverkar oss boende negativt. Ökad trafik = större risk för olyckor. Speciellt om det finns lekande barn som det gör i direkt närhet.
Ibland kan det dock vara väldigt lockande att ta genvägen, det sparar minst 5 minuter för att komma ut på motorvägen. Dessa 5 minuter kan vara guld värda i rusningstrafik eller när man bara är trött. Häromdagen var egentligen inte ett sådant läge, men jag tog den förbjudna vägen ändå, tror att det berodde på att jag hade sällskap i bilen som ville hem (jag skyller på det i alla fall). Dessutom visste jag att grannen var bortrest.
Jag tog den förbjudna vägen, gled i lugn fart förbi bussfållan, släckte ned framljuset för att inte blända våra andra hemmavarande grannar och svängde nöjt in på vår gata. Det var då jag hörde från baksätet:
– ”DE ÄR HEMMA, HAN STOD PRECIS BREDVID VÄGEN OCH TITTADE PÅ BILEN NÄR DU TÄNDE LJUSET” (skrek en gäll tonårsröst från baksätet vid upprepade tillfällen).
Själv var jag helt tyst och visste inte vad jag skulle göra. Det slutade med att jag bara gled fram på vår gata utan att svänga in på vår parkeringsplats. Jag fortsatte upp mot vändplatsen och snart var jag tillbaka vid vårt hus. Då plötsligt HC Franco kom på en briljant ide´:
-”Stanna bilen! Om du hoppar av och jag sätter mig bakom ratten så kanske vi kan låtsas som om det var jag som körde? Att jag lånat din bil…” (Sa min snälla och uppfinningsrike kompis).
Jag hakade på idén (vad hade jag för val), gled ut genom framdörren och snabbt in i ett intilliggande buskage. Sen smög jag över den andra grannens tomt och gick in bakvägen till vårt hus. Samtidigt hörde jag Franco parkera bilen och förklara för döttrarna (som satt i baksätet ) överdrivet högt:
-”Hälsa din pappa att jag tackar så mycket för lånet av bilen, den är rolig att köra, kanske jag köper en likadan”.
Tack för vitlögnen Frallan, men tänk om grannen såg att det var jag som körde? Tänk om han såg att jag smög av på vår gata, och att du satte dig bakom ratten… 30 meter innan vår garageuppfart?
Jag lovar här och nu att jag aldrig mer ska ta den förbjudna vägen!
****
Rent professionellt har det varit en påfrestande vecka. Min gruppering har fått reda på/tagit beslutet att kapa kostnader. Det gör vi genom att låta våra positioner bemannas av personer från Baltikum istället.
Jag förstår beslutet och ställer mig bakom det, men det förenklar inte förmedlingen av beslutet. Det är trots allt personer/familjer bakom varje yrkesroll.
Tänk så olika vi personer är. Vissa blir oroliga medan andra jublar och ser möjligheter.
Nu tror jag att det kommer lösa sig bra för vår gruppering. Ingen ska behöva gå utan arbete, utan man blir erbjuden ny placering, inklusive jag själv. Det kanske är på tiden man gör något nytt 🙂
Vi får se vad man sysslar med om ett halvår.
****
Gurra F01 har kvalificerat sig för steg 4 (utav 5). Steg 3 innebar 4 matcher mot blandat motstånd. Gruppfinalen spelades mot Rosersberg som är duktiga, men vi drog längsta strået.
Annars har februari mest bestått av diverse frånvaro på grund av förkylningar och halsont.
Som tränare/ledare är det en utmaning att coacha 15-16 åriga tjejer. Oerhört lärorikt. Det vi tränare bör tänka på är att vara sig själv. Vissa köper det, andra inte. Men då är man ärlig mot sig själv i alla fall. Plus att man förmedlar något man själv tror på.
Hade en mycket trevlig helg med både matcher, klättring och gemensam middag.
Nu väntar vi på steg 4 lottningen. En lottning som med säkerhet kommer bli både tuff och väldigt utmanande.
****
Gurra p04 får vid denna årstid ”lida” något resultatmässigt. I och med att det är ett lag som välkomnar och uppmanar till att syssla med flera sporter under året. Nu på vinterhalvåret är det lite mindre fotboll och mer hockey, bandy, innebandy men även vattenpolo.
Vi hoppas vårt tänk kommer löna sig framgent. Men frågan är hur länge vi kan tänka så? Klarar vi ett år till utan att grabbarna väljer annan idrott? För vi vill ju att de i slutändan väljer fotbollen. Jag hoppas både vi och grabbarna är utrustade med mycket tålamod, jag hoppas de får chansen att dubbelspela ett tag till.
Problemet är att de olika spelarna tränar på olika dagar vilket gör att fotbollen blir lidande. Kanske vi måste tänka om och prioritera en dag i veckan istället för vid tre olika tillfällen?
Det blir bättre när ”käppa-sporterna”, tar uppehåll…men det gör de knappt…
****
Nu har Sune tagit steget mot de könlösa (stackars kille). Han vaknade upp efter en tupplur med två ägodelar mindre. Tänk om man själv tagit samma tupplur, då hade man inte varit lika glad.
Men Sune verkar nu, två veckor senare, ha glömt fadäsen och verkar helt oberörd.
****
Lite olika grattis:
- Grattis på födelsedagen Jenny, du ser inte en dag äldre ut. (Detta måste räknas som en personlig hälsning?)
- Grattis Wilma, Hille, Tindra, Jackie, Nelly, Moa, Emmy, Flisan och Carro som kom in på handbollsgymnasium.
- Grattis på ”Alla hjärtans dag”. Jag kommer ihåg ett år då mina dyrköpta rosor hamnade i soptunnan inom ett dygn. Vet inte vad jag sagt eller gjort då, men det är andra tider nu 🙂
****
Salvatores synvinkel 