Kategori: Fotboll
Västerås Invitational 2019 – svart bälte i inställning…
Förväntningarna inför årets första turnering var inte allt för högt uppskrivna. Mediokra träningsförhållanden samt inställda träningsmatcher har tyvärr tillhört vardagen. Helgens mål var att få så många matcher som möjligt för att få lite mängdträning i matchspel, vilket med råge infriades. Det blev 7 matcher av 7 möjliga.
Även om vi kanske inte bjöd på vårt vackraste spel, så kan vi åtminstone visa upp en knivskarp inställning. Som någon motståndarcoach sa -”Ni har svart bälte i inställning!”.
Gruppspel
Boo – första matchen, på en liten snötäckt plan. Gurra var det hetare laget. Gjorde några fina mål, och fick en bra start på turneringen.
Västerås SK – hemmaarrangören. Riktigt bra första 75% av matchen där vi kanske borde gjort fler än 2-0. VSK får vittring efter ett reduceringsmål, VSK visade upp ett fint spel. De får straff med 1 minut kvar, som de sätter. Vi satsar allt framåt och får in bollen direkt efter avspark. 3-3.
Älvsjö – gruppfinal. Vinst med 2-1, och gruppettor.
Slutspel
1/8 – Gurra vs Sturehov. Våra vänner från Örebro. Tyvärr blev det ingen rolig morgonmatch (08:00) på en frostfylld plan. Inget skönspel från något av lagen. Vi vinner med matchens enda mål. Gurra borde avgjort något tidigare.
1/4 – Gurra vs Djursholm. Djursholm som imponerat tidigare på säsongen/turneringen. Vi gjorde vår läxa och kunde stänga ner några farliga ytor. Vinst med 1-0.
1/2 – Gurra vs Stocksund. Ett lag som vi tidigare aldrig stött på. Blev ett fysiskt spel där Stocksund tog ledningen. Successivt tog vi över spelet och kvitterade. Blev straffavgörande. Vi vinner efter fina straffmål samt straffräddning!
1/1 – Gurra vs BP1 (p05 Akademi). BP som tillhör Sverige-toppen i sin ålderskategori, är en samling med bolltrillare och tekniker. Spelar en underhållande fotboll med både finess och effiktivitet. Kanske inte så konstigt när man har rutin och kunnande på bänken så det både räcker till och blir över. Denna gången kunde vi gå vinnande ur striden med vår fysik samt löpvilja.
Härligt sätt att börja året med en cupvinst. Dock gäller det att behålla ödmjukheten. Marginalerna är väldigt små, och under denna turneringen som innehöll 28 lag, skulle jag tippa på att 5-6 andra lag också kunde tagit sig till final.
Reflektioner
- Under de 4 slutspelsmatcherna, släpper vi in 2 mål, varav det ena är under en straffläggning.
- Vi skapar oerhört många lägen, dock lite oskärpa framför mål :-).
- Visar upp en enorm löpvilja, som river hål i många försvar.
- Bredden fäller avgörande. De killar som börjar på sidan, är i allra högsta grad delaktiga. Finns inte 11 startspelare, utan denna gång 16 spelare i cuptruppen. Alla spelade i finalen.
- Finns en hel del tigerhjärtan i denna trupp.
Nu väntar några veckors träning med förhoppningsvis spelbara planer, men tyvärr har vädergudarna lovat snöfall och minusgrader igen… Men vi är härdade. Kanske är det detta som gör att att grabbarna har den inställning som de har. Motivation slår klass alla dagar i veckan.
Vinst i Peking
Man kan likna Gurra Daimerz insats i Norrköping med ett diseldoftande godståg. Startade trögt och sakta, men fick successivt upp tempot. När maskineriet väl fått upp farten, så fick de som stod i vägen vänligt men bestämt flytta på sig.
Norrköping Invitational hade lockat till sig 16 duktiga P04 lag, runt om Sverige och även ett duktigt norskt lag (Vålerenga). Relativt ung turnering, som fått en flygande start med engagerade eldsjälar och fantastiska faciliteter. Planer, omklädningsrum, matsal och domare höll högklass. Borde iof varit tre domare även i gruppspelet.
Vi startade mot Örebro SK ungdom. Ett av många duktiga lag från fotbollsstaden Örebro. En match där vi startade trögt. Örebro ledde med 1-0 i paus, utan att egentligen haft ett riktigt anfall. Tre spelare sprang ihop och plöstsligt låg bollen i mål. Efter ett ”wake-up-call” i paus, så släppte spelarna lite grann på handbromsen. Kvitteringen kom och spelet började sitta lita mer. Då får Örebro en hörna som de mycket snyggt nickar in… När det är några få sekunder kvar så får vi straffspark, som vi förvaltar säkert. 2-2 räddas och vi har vårt öde i egna händer inför kommande gruppspelsmatcher.
Dag 2 ställs vi mot Sirius Akademi på Östgötaporten, gamla Idrottsparken. Sirius som är ett bolltrillande lag, fick se sig besegrade med 2-1.
Under lördageftermiddagen väntade gruppfinal mellan Gurra och traditionsrika GAIS. GAIS som har ett gäng duktiga spelare och brukar prestera fina resultat. Vi tar tag i taktpinnen och kan trycka in 1-0 i första halvlek. Under andra halvlek blir det inte den anstormning som vi räknat med. Dock har GAIS ett skott i insida stolpe som dansar farligt nära vår mållinje. Vi stänger matchen med en kontring, där vi snyggt kan använda varandra och till slut rullar in bollen i öppet mål. Gruppettor! Vilket betyder semifinalspel med de andra gruppettorna.
Söndagen startar 9:00 på Östgötaporten. Semifinal mot Vasalund. Vasalund som spelat fint under sitt seriespel, och tydligen övertygat stort. Vasalund brukar ha hög omsättning på sina spelare, och hade inför säsongen över 10 nya spelare in till truppen. Truppen, som lyckas attrahera duktiga spelare från hela Stockholm, är ett individuellt mycket skickligt lag. Har fysiken, tekniken samt viljan.
I denna match har Daimerz fått upp farten, trots morgonmatch. Resultatet blir 3-0. Signifikativt för denna cupen, var att flera av våra spelare fick utmana sig själv på nya positioner. Vilket var ett lyckat drag. Precis som alla andra lag fick vi också slitage på våra spelare. Denna gång lyckades truppen se styrkan i bredden, vilket är oerhört glädjande.
I finalen ställdes vi mot Älvsjö AIK. Som också gjort fina framsteg under året, inte minst i seriespelet. Nu hade godståget verkligen fått upp farten, inom 40 sekunder hade vi tagit ledningen på ett viljemål. Matchuret visade 4 minuter när det var dags för 2-0. 3-0 kom innan kvarten spelats. I början av andra halvlek gjordes 4-0 genom ett mönsteranfall. Back till mittfält ut till kant, allt på ”one touch”. Tidigt inlägg på framrusande anfallare. 5-0 var glädjande, men mest glädjande var spelet. Laget vågade hålla i bollen och kunde verkligen spela ut, framförallt i första halvlek.
Återigen var det försvarsspelet över hela planen som stod i centrum. Krydda detta med några fina nummer från säkra målvakter, följdsamma backar, igelliknande mittfältare samt kvicka forwards. Ja, då har ni årets segrare i Norrköping Invitational 2018.
Tack för en trevlig helg! Både spelare och medresande föräldrar. Tror att vi hade störst klack på plats!
/Ledarna
Daimerz på Åland
Daimerz vs Rusningstrafiken
Första utmaningen för laget blev att hantera morgontrafiken. Värmdö – Grisslehamn via Södra Länken, Essingeleden och Karolinska. Men det blev en ganska enkel vinst, vi tog nämligen bakvägen via två bilfärjor direkt till Vaxholm. Vips så var trafiken bortfintad.
Väl i Grisslehamn så stod färjan och väntade och transporterade oss till Åland. Åland som visade upp sig i finaste vinterskrud med massor av snö, is och minusgrader. Till detta får man lägga en himmel som var nästan lika fin som färgen på de himmelsblå tröjorna i södra Sverige.
Daimerz vs Tyresö (match 1)
Efter incheckning så var det dags för den första matchen i gruppspelet. Mot duktiga Tyresö. Tyresö som vi tidigare aldrig vunit över. Däremot brukar det bli riktiga bataljer där vi alltid får kämpa vårt yttersta. De har några riktiga profiler som dra med sig sina lagkamrater och visar upp ett väldigt skolat spel. I första matchen vann de komfortabelt, och vi började tveka på vår egen förmåga. Solklar förlust.
Daimerz vs Västerås SK (match 2)
VSK är ett lag som satsar mycket på prestationen och att det alltid går rätt till från ett utbildnings perspektiv. All heder åt inställningen och deras genomförande, match efter match. Dessutom är ledarna positiva och glada som smittar av sig på en och annan hetsporre… Vi var väldigt resoluta i denna match och nu började lagspelet ta form igen. Vinst med klara siffror.
Daimerz vs Jomala (match 3)
Om vi lyckades besegra Jomala var vi klara för A-slutspel, och med detta som morot, så började laget med ett högt tempo. Ett tempo som var betydligt högre än de åländska pojkarnas. Några snabba mål punkterade matchen, men även vår egen inställning. Det börjades soloköra, vilket sällan brukar bära frukt, och det gjorde det inte i denna match heller. Dock en säker vinst. Men bättre kan vi…
Daimerz vs Älvsjö (match 4)
Dags för semifinal, mot gruppettan i den andra gruppen, Älvsjö. Älvsjö som vi inte mött på någon säsong, hade visat upp ett stabilt spel under helgen. Ett välväxt lag med attityd. Det visade sig att de var riktigt taggade och att matchen mot Daimerz betydde väldigt mycket för dem. Spelet böljade och matchen fick ingen tydlig matchbild i början. En bit in i andra halvlek så tog ÄFF ledningen. Detta tände Daimerz som började vakna till liv. Kvitteringen kom efter en mycket bra slagen hörna, som nästan letade sig in i maskorna av sig själv. Efter detta fick ÄFF en spelare korrekt utvisad och visst tumult uppstod. I slutminuterna hade vi några chanser att punktera matchen, men stolpens insida kunde denna gången rädda motståndarna. Matchen fick avgöras på straffar, mer eller mindre ett lotteri. Till slut blev en av våra duktiga målvakter hjälte, när han kunde rädda tre av straffarna. Glädje.
Daimerz vs Tyresö (match 5)
Inför finalen var vi underdogs. Favoriterna Tyresö hade övertygat hela turneringen. När matchen startade var det dock Daimerz som hade käkat mest taggtråd. Ett spel som vi tidigare döljt med framgång kunde nu skönjas. Efter ett fint pressspel kom även utdelningen. I andra halvlek så mattades vi en aning och TFF kom närmare, men fick nöja sig med ett mål. Vinst i finalen med 3-1. Till saken bör nämnas att TFF är riktigt duktiga och är ett lag som uppträder väldigt rekordeligt. Att visa upp den sidan trots man blivit besegrade är väldigt tjusigt. Med tanke på att det är ett gäng vinnarskallar så vet man att det är svårt i stridens hetta. Hoppas detta är något vi själva också kan bli förknippade med efter en tajt match.
Guld i AX Invitational
Daimerz vs Åland
Åland var en trevlig bekantskap. En vacker miljö och bra boende. Närheten mellan boendet och hallen gjorde allt så mycket enklare. Hotellet drevs av Ålands Elvis och hans krutgumma Sirpa, som var en oemotståndlig hotellchef. Dessutom bästa turnerings-frukosten någonsin.
Förutom själva spelet som värmde efter hand, så värmde även kamratskapen i gänget. Till och med under den obligatoriska utflykten till utsiktstornet mitt i den ålänsdska urskogen, kunde man höra många garv och små kärvänliga hån till varandra. Troligtvis är det inte bara skogspromenaden som grabbarna kommer komma ihåg, utan även Mamma Folkes stopp i den glashala backen…😁.
För övrigt bör servicepatrullen också nämnas. Allt från Marys och Annas 5-stjärniga service till Bill & Bulls visdomsord och glada tillmälen.
Att sätta sig på en färja och käka en god middag och känna att den här helgen har givit oss något både på och utanför planen, det är en härlig känsla.
Eller som finnen säger: ”Se on ihana tunne”
Viva Espana
En massa förväntansfulla grabbar och ett helt gäng med nervösa föräldrar möttes upp på Arlanda. Äntligen hade dagen kommit för Daimerz träningsläger i Spanien.
Ett läger där vi skulle låta vårt gemensamma fotbollsintresse och gemenskap stå i centrum.
Efter en kortare samling, där trivselreglerna togs upp på nytt, så började resan direkt med att några samlades runt TV skärmarna på O´Learys för att kolla på Madrid-derbyt.
Under flygturen så började man genast umgås i andra konstellationer än vad som tillhör vardagen. De andra medresenärerna blev snabbt varse vilka spelarna i Gurra var. Bland annat var det Segeltorps p03, Stuvstas damlag, samt ett division 4 lag (Knäppingsborg) från Norrköping som var de andra lagen på planet och senare på hotellet.
Orten vi besökte, Empuriabrava, är känd för sin stora (Europas största) marina, uppbyggt på flertalet kanaler. Mycket gemytligt med egen brygga på tomtgränsen. Båtarna som syntes var inga gamla snipor, utan lyxbåtar modell ”Franska rivieran”.
Denna lilla semesterpärla hade inte riktigt vaknat för säsongen, trots det underbara vädret. Klarblå himmel och 25 grader varmt. Vilket inbjöd både till havsdopp som pooldopp.
Hotellet låg precis vid strandpromenaden, och hade 4 spanska stjärnor. Fritt översatt till den svenska stjärnskalan, så blir det knappt 3 suddiga stjärnor…
Maten höll ungefär samma nivå som övriga hotellet, men vad gjorde det när gästerna bestod av hungriga killar med en aptit som vargar, dvs de äter det mesta utan eftertanke.
Det var till och med så att vi var tvungna att lägga in vårt veto, gällande desserten, åtminstone efter lunchen. Att grunda med en dallrig Crème Brulée är inte det som spelarna behöver inför en träning.
Dagarna var noga planerad med olika inslag. Vi skulle hinna med 5 träningspass, 1 match samt 6 olika moment av vår egen ”Superstar” tävling.
Träningsarenan bestod av 3 gräsplaner (betyg 3 av 5), vilket var perfekt för vårt upplägg.
Mycket fokus på passningar, possession samt tempo.
Blev även ett nytt inslag med teori/taktik på planen. En del grabbar kanske inte tyckte detta inslag var det roligaste, men välbehövligt.
Bland annat övade vi på en offside-fälla, som ska bli spännande att se om vi får till…första försöket blev inte helt lyckat, men skam till de som ger sig :-).
Vi fick även möjligheten att spela en träningsmatch. Arrangören parade ihop oss med ett tyskt lag, Germania Halberstadt (nära Magdeburg).
Innan matchen fick vi reda på att det var 2 x 40 minuter som gällde och självklart på 11-mannaplan.
Vi fick närmare inpå avspark mer info om motståndarna, det visade sig vara ett gäng nolltvåor spetsat med några duktiga nolltreor. De var bäst i sin ”delstat” och skulle nästa år försöka komma med i Bundesligan för sin årskull.
När våra grabbar fick syn på deras spelare, så fick vi nästan hämta tillbaka dem från bussen…
Vi satte upp något annorlunda mål för just denna matchen, bland annat att genomföra det vi övat tidigare på lägret.
Efter 10 minuter hade vi 1-1 och dessutom hunnit med ett försök av vår nya offsidefälla. Men ungefär där, började våra tyska vänner att visa upp sitt register.
Det var mycket duktiga spelare som visade prov på en snabbhet och teknik som kommer ta de långt i sina karriärer. Men den absolut största skillnaden stavas PUBERTET. Vänta bara säger vi till Fritz, Helmut och de andra tyskarna.
Vi lyckades i alla fall göra två mål på Germania Halberstadt, det första och det sista i matchen, borde vara värt något. Tack för lektionen!
Ett annat roligt och uppskattat inslag var vår Superstar tävling. 4 olika lag fick fightas i olika grenar. Några av grenarna avgjordes på den fina och enorma stranden. Det var tävlingar som Grävlingen, Minuten och Fotbollsgolfen.
Lagen som gjorde upp om titeln var Lall FC, Killers, Fatboys och Glasskastarna (som blev årets segrare).
Mellan passen och tävlingarna hanns det också med att leva livet på hotellet. Chilla vid poolen blev ett populärt inslag, kanske var det norska tjejlaget (nolltreor) som lockade?
Några incidenter blev även inrapporterade från receptionen. Men när vi startade vår interna utredning pekade faktiskt det mesta på att det var ett annat grabblag som stått för dessa hyss…våra pojkar är ju ordentliga…
Sista kvällen spenderades på en intilliggande restaurang, där de visade Juventus vs Barcelona. Vi hade erbjudit grabbarna att få välja mellan den matchen och/eller Malmö vs Sundsvall, men de flesta valde ändå Champions League, något överraskande. Oavsett så blev det två välförtjänta vinnare, Juventus och Malmö, två europeiska topplag.
På hemfärdsdagen gick vi upp tidigt för att hinna med ett besök på Camp Nou inne i Barcelona. Detta blev också ett uppskattat inslag i vår agenda. Vilken kommers och så mycket folk, även om vi hängde på låset. Vi hann med att gå igenom deras pokalrum, omklädningsrum, VIP läktaren samt ner till planområdet. Men där nere tog det stopp, man fick inte gå ut på gräsmattan. Det kliade i fingrarna bland en del av våra spelare, så nära Camp Nou´s fina gräsmatta men utan att röra. Det slutade med att någon låg raklång under ett skyddsstaket för att kunna känna på en grästuva. I samma stund kom den kvinnliga vakten springande och försökte avvärja attacken.
Gurra vs Camp Nou 1-0.
Väl hemma på Arlanda, efter några härliga dagar i Spanien, stod ett gäng glada föräldrar med öppna famnar och välkomnade hem sina grabbar. Förhoppningsvis glada, och garanterat helt slut.
På planet hem, började planeringen för nästa träningsläger. Frågan är inte om, utan när och vart vi då kommer att åka?
Tack för en trevlig tripp, Viva Espana.
/Tränarna
11-manna, fotboll på riktigt.
Två spelare hade förhinder men annars var det full uppslutning från de andra 20 spelarna när det vankades första 11-manna cupen.
Många av spelarna var fyllda med förväntningar inför det som många målat upp som ”fotboll på riktigt”. Och det stämmer, nu är det på riktigt, ett lagspel.
När det gäller spel på 5-manna plan så räcker det med 1 spelare som är drivande för att nå ett ”bra” resultat (om det nu är det som man är ute efter). Spel på 7-manna plan så bör du ha 2-3 drivande och på 9-manna plan så är det 3-4 spelare för att uppnå samma sak. Men på 11-manna plan så är det fler pusselbitar som måste stämma för att få fram ett fint mönster. Det krävs alltså ett samspel och att många drar sitt strå till stacken för att åstadkomma ett bra resultat.
Fortfarande så är det självklart vissa individer som sticker ut, antingen beroende på tidig utveckling eller för att de helt enkelt är riktigt skickliga individualister. Men att få 11 spelare att röra sig samstämmigt och där alla utgår från samma spelidé är en skön känsla att uppnå. Att Gurra p-04 är där är en kraftig överdrift, men första pusselbiten är på plats i alla fall.
Om vi tränare kan få uppleva denna sköna känsla med detta gäng återstår att se. En sak är säker, det kommer ta tid, tålamod och envishet. Sen kommer det även krävas att laget får behålla så många spelare som möjligt. Både de som är drivande just nu men även de som kanske kommer vara drivande om ett par år.
Vem är det då som är drivande om ett par år undrar man? Jag tror att det är dem som har ett intresse samt ett eget driv att vilja träna och tåla att träna mycket. Samtidigt är bra gener och en viss tjurighet ingen nackdel.
Vilka ungdomar är då roligast att träna? Skulle vilja säga alla som har ett intresse att bli bättre, oavsett förkunskap, är roliga att träna. Märker man en nyfikenhet och en lyhördhet så hittar jag en hög motivationsgrad att ägna min tid åt dessa personer.
Nu gäller det ”bara” att få grabbarna att vilja fortsätta, hur ska vi då göra? Hur får man alla att trivas och samtidigt utvecklas?
Tror att det är att avdramatisera vilken nivå man ligger på för tillfället. Alla måste känna att de kan tillföra något på plan, därför är det viktigt att möta spelare/lag på ungefär samma nivå. Inte för lätt eller för svårt…
Ju äldre spelarna blir desto mindre tror jag glappet blir. Åtminstone rent fysiskt. Spelmässigt kommer några sticka iväg, dessa är det också viktigt att få behålla. Bara man kan hitta en utvecklande träningsmiljö för dessa spelarna så de inte stagnerar i utvecklingen.
En annan viktig faktor för att kunna behålla ett lag är träningsförutsättningarna. Vi är med i en förening som växer (Gustavsbergs IF Fotboll). Stor inflyttning de senaste åren kommer göra våra nuvarande faciliteter kraftigt under dimensionerade inom kort. Vi har ett av Stockholms finaste planområde där en gräsplan ligger inbäddad i grönska och höga ektoppar. Nu står vi inför ett tufft men nödvändigt beslut. Ta bort gräsplanen och anlägga konstgräs, ett nödvändigt ont.
Så vida inte kommunen eller privata intressenter kan skapa förutsättningar för både naturgräs och konstgräs. Nuvarande upplägg utan konstgräs och en naturgräs som är spelduglig maj-oktober (förutom juli, då det är spelförbud!), är inte hållbart för en stor ungdomskull. Då tvingas spelarna pendla till kringliggande föreningar, som inte heller har tillräckligt med resurser för att ta emot alla barn. Vilket inte kan gagna någon.
Hade jag varit kommunpolitiker hade valet varit mycket enkelt. Satsa på barn och ungdomar, ge dem bra förutsättningar från början. Detta kommer kommunen få igen genom minskade problem när ungdomarna blir äldre.
Tänk att ha en aktiv ungdomsskara istället för en skara som driver runt och inte har någonting att göra. Även om alla kanske inte vill eller kan idrotta så kanske de kan bli ledare, funktionärer eller varför inte domare.
Här kan ni förresten läsa mer om Gurra p04´s första 11-manna cup, i Nyköping. Det lär bli flera…
****
Nu är det nära för ”di blåe”.
****
Första matchen i Stockholm Hockey League är nu spelad för VHC04. Nu väntar en tuff batalj mot Djurgårdens järnkaminer.
Hoppas det snart blir kallt, så de kan starta igång den fina uterinken. Då kanske jag kan få min skönhetssömn på tisdagar och torsdagar. För tillfället, när det är ont om träningstider i inomhushallen, tränar VHC04 06:30 på morgonen. Lite väl tidigt, och inte bra för mitt uteseende 🙂
****
Mentalsjukhus
Helgen har spenderats på ett mentalsjukhus i Piteå.
I alla fall i ett f.d. mentalsjukhus som nu är ombyggt till Furunäsets Hotell & Konferens. Ett pampigt bygge där det enligt byborna spökar på riktigt. Dessutom har TV programmet ”Okänt” spelats in där vid flertalet tillfällen. Tydligen så är det febril aktivitet nere i kulvertarna på nätterna, och ibland syns vålnaderna till längre upp i byggnaden.
Hade jag vetat om det, så hade jag nog inte bokat in detta som boende för vår spelartrupp (15-åriga tjejer) inför 1:a steget i USM. Hotellet är fint med stora och rymliga rum, dessutom låg det nära hallen som vi spelade i. Men det var några spelare som inte fick mycket sömn, efter det att de själva jagat upp varandra med diverse skräckhistorier om vad som försiggått i byggnaden historiskt.
Det blev inte bättre när väktaren kom på sin kvällsrond. Vi tänkte att nu kommer det en man med pondus som kan berätta för tjejerna (och några av deras mammor) att det finns inget att oroa sig för. Men väktaren var en man med en räv bakom örat. Han spelade med i historien fullt ut, och berättade den ena rövarhistorien efter den andra. Tack för den nattsömnen, eller inte…
Mer om USM steg 1 kan ni läsa här!
****
När det gäller USM, så fick vi fjol uppleva ett fantastiskt år med att gå långt i detta stora arrangemang. I år hamnar vi i ett mellanläge, där vi får möjligheten att möta ännu duktigare och äldre tjejer. För oss blir det ett se och lära år, men man ska inte räkna ut oss helt. Mitt tips för årets USM (A-flickor) finner ni här!
Ur mina oerfarna handbollsögon så tycker jag att F00 klassen i Sverige är riktigt bra. Har några härliga profiler och en oerhört bra bredd. F00 är bättre än F99 klassen (slog dem i All Star matchen) och troligtvis bättre än F01 klassen. Men ändå får man stryk relativt stort mot de danska jämnåriga tjejerna på landslagsnivå. Vad är det som gör de danska spelarna bättre än de svenska? Borde ju ha ungefär samma förutsättningar rent fysiskt.
Kan det vara att det finns en större tradition i Danmark? Att man kan få se mer handboll på TV? Bättre tränare/coacher i sina ungdomslag?
När vi möter danska lag så har de i regel väldigt få spelare på bänken. De spelare som är med, spelar väldigt mycket. Slår man ut antalet spelminuter på ett år tror jag att de danska spelarna har väldigt många fler spelminuter per spelare. Detta tror jag gäller på de flesta nivåerna i Danmark åtminstone upp till 15 års ålder. Samtidigt sliter det nog på en hel del spelare. Men de som klarar det blir riktigt duktiga. Rätt eller fel?
****
Ibland tar man impulsiva beslut. I veckan tog jag ett sådant. Gjorde ett samtal till en förälder, vars barn är jämnårigt med Douglas. De hade råkat i luven på varandra, men problemet var att de var två mot en, och att de två andra brukade knytnävarna.
När det kommer till ens barn så krävs det inte mycket innan man tänder till på alla cylindrarna. Efter mitt korta men kärnfulla samtal, så gick tankarna fram och tillbaka, var det rätt att uttrycka sig på det sättet?
Tidigt dagen efter så fick jag ett kvitto på att det var rätt agerat. Då kontaktar den andra föräldern mig igen och tackar för samtalet. Vi pratar vidare hur viktigt det är att vi håller samma lina, och visar att våld inte löser någonting. Tack för att ni agerade så snabbt!
Den som egentligen ska ha störst tack är D, det var han som ”vände andra kinden till”, och inte svarade med samma mynt som sina två jämnåriga kombattanter. Det var inget impulsivt beslut från hans sida, mer mogen än sin pappa…?
****
Gurra p04 laddar nu för en helg på 11-manna plan i Nyköping. Ska bli kul att följa truppen nu på stor plan. Tyvärr kommer D troligtvis följa spelet från sidan då kan har haft problem med en inflammerad knäskålsled. Det kommer bli några fotbollsfria veckor för en besviken Dogge.
Läkaren som berättade för oss om ”hopparknät”, meddelade att fotbollsspel inte är att rekommendera, men att hockey går utmärkt. Vilken tur att han då mycket lägligt kan fokusera lite mer på Värmdö Hockey Team 04.
VHC04 är mycket seriösa och har ett gäng mycket kompetenta tränare/ledare. Kanske har de den mest ambitiösa eldsjälen i hela kommunen som spindel i nätet, John Nävertun. Där snackar vi om admin i världsklass.
****
I veckan har vi hunnit fira kanelbullens dag, med Herr Bullen själv.
****
Mycket handboll i dagens blogg. Fotbollen ligger halvt nere och Sune har skött sig en hel vecka.
****
Salvatores synvinkel 