Tänk när din pubertala son och dennes kompisar är på väg ut och träffa några tjejer, som troligtvis är betydligt mer mogna än dem själva. Men det som ungdomarna inte känner till är att sonens och kompisens mammor spionerar på dem i smyg, för att få se vem det är de ska träffa och vart dem är på väg…
Snacka om att leva genom sina barn, och få lite spänning i vardagen.
****
Nacka HK fortsätter sin inslagna bana, nu 11 raka segrar. Serieledare över julhelgen.
Ska Nacka HK spela Div 1 eller Allsvenskan? Om det beslutet tvistar de lärda.
På tal om Allsvenskan, serien där alla slår alla! Tyresö som smugit i vassen, leder nu serien.
Skuru ångar också på. Fin svit på G, 10 raka nu. Jackie hängde sitt första SHE mål, mot Boden. Fler kommer det bli. Har varit en ung uppställning emellanåt. Nelly nervös när hon fick starta mot VI, fin erfarenhet. Många duktiga medspelare.
Måste hylla målvakter. De lag som har bra målvakter är i regel de bästa lagen. Skuru har väldigt duktiga målisar. Olika karaktärer. Precis som vi hade i Gurra 😉.
****
Gurra Daimerz har nu tagit juluppehåll. Innan dess avslutade laget på bästa sätt. Vinst i IFK Norrköpings inbjudningsturnering. 16 lag med fina meriter tampades om vinsten.
Spelet blev bättre och bättre, och i sista matchen visades det upp ett tålamod som vi inte sett tidigare. Häftigt.
Inte konstigt att klubbar hört av sig till våra spelare. Även andra klubbar har hört av sig och vill svälja hela vårt lag. Kanske ett Stockholms fenomen?
Vi har beslutat att fortsätta tillsammans, och försöka köra samma upplägg. Det vill säga att det kommer finnas alternativ att ”bara” köra fotboll, men även finnas möjlighet att köra dubbla idrotter. Här gäller det att vara lyhörd och planera i god tid…
Men vilket år! Tänka vad kul det är att stöka till det för akademilagen.
Grabbarnas hunger och envishet är nycklarna.
****
Värmdö HC team 04 svarade för en fin prestation när man lyckades gå obesegrade genom DM-stegens finalhelg. DIF vann rättvist med VHC som silverlag och AIK som bronsmedaljörer. Fantastiska målvakter.
Årets julklapp?
****
Vi (arbetskamrater) lyckades damma av vår tradition ”Super Weekend”, nu för 9 gången. Där vi åker runt en helg på kontinenten och kollar på fotboll av skiftande kvalité. Denna gång var målet att få uppleva en ABC helg i Italien. Det blev en ABD helg. Alltså matcher i Serie A, B och D. Städer som Bergamo, Verona och Turin besöktes.
Fick frågan om jag ville göra en blixt-comeback i blåränderna. I alla fall i drömmen, tur var väl det, för det var inte allt för smickrande.
”-Hej Dala! Vill du göra comeback? Vi behöver nämligen en anfallare som framställer de andra anfallarna som lysande stjärnor… ” (sa representanten från DIF)
Samme kille fortsatte samtalet, och undrade om de kunde använda filmsnutten från matchen mot ÖSK -99 som en instruktionsvideo…hur man inte förvaltar sina målchanser…
****
Ungdomar i puberteten kan vara tålamodsprövande, tålamod har jag ont om.
Tydligen har jag glömt hur jag själv var i tonåren? Jag har bara minnen av en kille som var väldigt mogen och ansvarstagande genom hela tonåren…😉
****
Senaste veckorna har det hänt en hel del för våra gamla Gurra-tjejer.
Spåret har spelat över förväntan och ligger bra till i tabellen. Catrin har fått speltid bakom suveräna Jossan. Catrin har en vinnarskalle som kommer blomma ut ordentligt. Emma har fått till det fint från kanten och blivit en pålitlig målskytt. Har en riktig teleskoparm. Carro (som faktiskt är fostrad i Gurra), har också fått bra med speltid. Sticker på kontringar och står bra bakåt.
Hille börjar ta kliv mot sin comeback, nu i Tyresö´s färger. Heja, heja! Ska bli kul att se henne in action igen. En smart spelare som är svår att hålla koll på.
Moa, eller bläckfisken från Ösby, har hunnit med att byta från Bolton till AIK. Tillför alltid mycket till laget med sin inställning och orädda attityd.
I Skuru/Nacka så har vi en hel del Gurra-tjejer. Unga Kaja får inte spela seniorhandboll, men kämpar på i juniorlaget. Nyligen uttagen till Svarven’s ScandIberico landslag (02/03). Felicia kämpar på med sina onda knän, oklart när hon är tillbaka, men vänstersläggan saknas i Nacka. Det samma gäller Emmy. Hennes otur med ”konstiga” skador kommer snart ebba ut. Hennes snurrfint behövs i alla lag, ”Hagman-light” vill vi se snart på plan igen. Wilma´s kraftfulla spel gör sig bra på alla positioner. Har visat upp en fin repertoar, samma repertoar som gjorde henne till en av våra favoriter när vi skulle ta ut en laguppställning. Tindra har varit en pålitlig sista utpost i Nacka. En person som skänker lugn till laget. Proffsig attityd och en lagmamma, ordning och reda.
Nelly och Jackie har fått debutera i SHE-ligan (Elitserien), en skön milstolpe som nu passerats.
fotocred @nissenilsson
Denna duo har spelat matcher både i Skuru, men framförallt i Nacka. Ett upplägg de verkar trivas med. Det som är kul är den oerhört höga nivån på Skurus träningar. Även nyttigt med drivande roller i Nacka. Nacka som har ett utmanande försvarsspel som kan hålla toppklass, men även påminna om en Schweizerost.
Finns även en Gurra-tjej som är på vift till Sveriges framsida (?). Corre har fått ett lyft i Önnered. Hon gjorde sin SHE debut genom att gå in och rädda en straff. Muren från Hagaberg. Mer kommer!
Sammantaget så är 7 gamla Gurra-tjejer kallade till Harris/Tulldahl’s rikssamling (av 41 tjejer) senare i November, plus en i Svarven’s trupp.
****
Hur går det när man har två vinnarskallar/tjurskallar från samma familj i ett fotbollslag? En utmaning som heter duga, där harmonin inte alltid är på topp, men som det ibland slår gnistor om…
Ska man släppa taget som tränare? Trots man egentligen tror att det kan bli bättre efter tonårsfasen? Frågan är bara hur lång den fasen blir?
****
Gurra Daimerz p04 har gjort en lysande säsong. Många av grabbarna har tagit fantastiska kliv och törstar verkligen av nya utmaningar hela tiden. Nu den senaste tiden har tålamodet i spelet också blivit mer konstant.
Målen och fantasin framåt har vi inte behövt lägga allt för mycket energi på, 86 mål på 20 matcher i Div 1 är mycket bra. Men den stora pusselbiten i år, som nu börjar hitta sin plats, har varit försvarsspelet över hela banan. Målvakternas utveckling och stabilitet är en annan stor bidragande orsak.
****
Silly season finns för 14-15 åringar!
****
Fleetwood Mac och Toto = nostalgi, påminner om studentveckan.
****
Nu blir det snart Super Weekend igen. Denna gång en triss i Italien. Storlag som Albinoleffe, Crotone, Cremonese och SPAL ska bevittnas för första gången, men även ”Den gamla damen” från Torino.
Bara jag slipper skeda med Låstis eller Nisse.
Lite oroad över hotellbokningarna, då det är ”sunkens” mästare som bokat, Skägg-Örjan.
Förra gången vi var i Italien, då i Milano, bokade Skägg-Örjan Hotel The Best. Ett boende som inte levde upp till namnet. Vi var 6 personer som fick dela på ett 3-bäddsrum. Kanske var det tur att vi var så många, så vi kunde hålla värmen, som för övrigt inte existerade på detta hotell.
Frukosten var också något som man inte glömmer i första taget. En inplastad fralla och koncentrerad juiceextrakt. Kaffet var gott, men man riskerade att bli halshuggen av en aggressiv tant om man råkade fråga efter påtår.
****
Halloween firades i Idre. Kanske inte den säsong som är hetast i fjällen. Snö fanns det ont om, förutom ett utstakat spår. I spåret syntes Lasse ”Wassberg” Samuelsson köra ikapp med det japanska längdlandslaget.
Från ett vuxet perspektiv så var det en avkopplande helg med promenader, fina vyer, god mat och dryck.
Från ett pubertalt perspektiv så fanns det lite mer att önska. Inget PS4, bristfälligt WiFi, uselt kanalutbud, inga öppnade pister, ”medtvingad” på fjällturer, begränsad duschtid (varmvattnet tog slut).
Första riktiga leendet från tonåringen kom i bilen på väg tillbaka till civilisationen.
Medan vi vuxna tyckte det var en lyckad helg med massor av tid med vår tonåring…
Våra gamla Gurratjejer har nu gjort väsen av sig både här och där i sina nya klubbar. Spårvägen, Bolton, Tyresö samt Skuru/Nacka är de nya klubbadresserna.
Blir hektiska helger för att hinna med. Lagen spelar hemma vid ungefär samma tider. Från den ena hallen till den andra, vilket är kul då man träffar på många som har samma intresse.
De lag som jag kan följa närmast är Skuru & Nacka. Två lag med två olika träningstrupper, där skillnaderna är enorma. En spännvidd som sträcker sig från den absoluta toppen av Svensk damhandboll, via allsvensk/div 1-klass, ända bort till lägre juniornivå.
****
Förra helgen blev det JSM-spel i Borlänge mot bland annat Kramfors-Alliansen. Dagen därpå var det avfärd (för bland annat CD ) till Island och Reykjavik för att ställas mot Bella Gulldén och Nathalie Hagman på träningspassen…
En talanggrupp med några yngre spelare, fick chansen att testa på några träningar i högsta tempo. Denna gång med stjärnorna i A-landslaget. Se och lära, på och utanför planen.
CD blev varse om att det nu inte bara är ryggdunkningar, saft och bullar. När hon satte sig på ”fel” plats i bussen efter en träning, så kom en av de erfarna spelarna och undrade vad hon gjorde.
-”Oj, sitter jag på din plats?”
-”Ja”
-”Då flyttar jag mig…”
-”Det behövs inte denna gången, men gör inte om det… (troligtvis med glimten i ögat).”
Välkommen till vuxenvärlden!
****
Gurra p04 har haft en strålande säsong, framförallt gällande seriespelet.
Det har varit hög träningsnärvaro, bortsett från några sommarveckor. Då är det inte konstigt att spelarna utvecklas.
Samtidigt som det blir framgång i seriespelet, så blir det resultathets, vilket tyvärr kan gå ut över några spelares speltid. Oftast spelare med vikande träningsnärvaro, dock finns det undantag.
Resultathets ger kortsiktiga framgångar som omhöljdas av klappar på ryggen från andra lag. Sen är spiralen igång.
Hoppas att de spelare som är steget efter in i puberteten, kommer ut ännu starkare och visar vad de kan när oddsen jämnats ut. Ha tålamod det kommer löna sig.
Nu väntar några seriematcher och sen inbjudningscup i Norrköping. Planeringen inför nästa säsong är redan igång. Extern tränare är på tapeten, cup och lägerarrangörerna jobbar för högtryck.
Vi är stolta att vi fortfarande är ett lag/förening som uppmuntrar till dubbelidrottande.
Däremot kan vi inte låta de andra idrotterna diktera våra förutsättningar. De spelare som ”bara” håller på med fotboll ska också få sitt behov mättat ⚽️.
****
Synd att MFF vaknade till försent, några fler poäng från vårsäsongen hade suttit fint nu.
MFF och spel i Europa är något annat. Sista 60 minuterna i vinstmatchen mot Besiktas är bland det bättre jag kommer ihåg MFF presterat.
****
Den agila värdeströmmen har vaknat till ordentligt. Polletten har trillat ner på de flesta håll, inte minst hos mig själv.
För en av våra påläggskalvar blev sejouren utanför banken ettårig. Nu tillbaka med samma energi.
Bill & Bull
****
Värmdö hockey team 04, fick en flygande start på säsongen, vinst i Länscupen. Dessutom med ett fint lagspel.
En cup med en hel del bra lag och lämpliga utmaningar. Bland annat norska Storhamar som besegrades i finalen efter förlängning.
Trevligt häng med medresande föräldrar i mindre charmiga byhålor såsom Hallsberg och Fellingsbro. Dock blev det lite turistande i vackra miljöer.
Dorian the Horse, är nu tillbaka från en ofrivillig sejour i Dalarna. Hos vännerna i Hedemora fick DtH vila upp sin onda hov. Han verkar ha trivts fin fint under besöket.
När han lämnade Gurra i våras stod han och bet i sin krubba, en sk krubbitare, men nu efter sin semester finns det inte en skråma på krubban.
****
Läste att MFF-legenden Rolf ”Tejpen” Björklund nyss fyllt 80 år (hurra). ”Tejpen” var min första seniortränare. Han släppte fram mig som en väldigt omogen 15-åring i Höllvikens GIF.
Klassiskt matchprogram
Första matchen var i division 4, mot IFK Klagshamn. Första målet kom mot Balkan några matcher senare. I samma match fick jag hybris och försökte mig på en bicycleta, tror den var rätt utförd, men resultatet så där…
Ingen bicykleta, men väl ett lobbförsök.
En av de ärrade motspelarna stack in sitt huvud mellan min fot och bollen. Knack sa det, och så gick hans näsben av.
Detta var en av de få matcher som min mormor Ingrid och morfar Birger besökte. Mormor såg inte fler matcher efter det…
Finns det något bättre än att se barns höga förväntningar infrias? Tror inte det. Likt småbarns blickar innan tomten har kommit på julafton, något liknande var det när Gurra p04 äntligen åkte på sitt efterlängtade träningsläger till Spanien.
Att det dessutom var träningsläger var också något positivt, då alla fick ta plats utan att det fanns en match hets. Roligt att tävla och sträva efter ett resultat (är jag den första att skriva under), men att bara träna är riktigt kul och främjar lagsammanhållningen.
Gurra Daimerz vs Germania Halberstadt
Det blev dock ett undantag, en vänskapsmatch mot tyska Germania Halberstadt. Mer om matchen och dagarna i Spanien kan ni läsa om här Viva Espana.
****
Just när ”Dåren” körde in i Åhlens ingång (14:54), och på vägen dödade en handfull oskyldiga människor (RIP), så satte sig 8 Gurratjejer på tåget ner mot Halmstad (15:10) och Rikslägret. Samtidigt sprang Dåren genom T-Centralen, för att blodig sätta sig på Arlandaexpress för vidare färd mot Märsta.
Det blev några oroliga timmar på perrongen vid Stockholms T-Central. Bland annat så annonserade tågvärdarna i högtalarna att dörrarna skulle låsas och alla skulle lägga sig på golvet. Under dessa minuterna (blev nästan en timme på golvet) så var det många tårar som fälldes och många samtal till kanske ännu oroligare föräldrar som pågick.
Efter två timmars uppehåll, avgick tåget sakta ner till Halmstad. Tur att tjejerna hade varandra. Det är detta, som inte nog kan betonas, som en av de stora tjusningarna med lagidrott. Man är ett lag både på och vid sidan av planen.
Man blir faktiskt lite avundsjuk på barnen, som precis har börjat sin lagidrottsresa.
När man är mitt inne i resan reflekterar man knappt över det, men allt efter som åren går, märker man att det ofta är samma personer eller samma typer av personer som finns omkring en. Något att ta vara på.
****
På tal om Gurra F01, så har lottningen nu kommit till finalspelet (steg 5) i Malmö, 12-14 maj.
Ska man nå långt ska man slå alla/många lag. Men att ta sig förbi LUGI, Sävehof och Skövde i gruppspelet blir en riktig utmaning…kanske lika bra att ta kontakt med Fru Fortuna direkt.
Men vilken härlig sportslig utmaning. Bättre utbildning kan tjejerna knappast få. Alla nämnda lag är tippade semifinalister, egentligen bara självskrivna Sorunda som saknades i den kvartetten 😀.
De som planerade steg 5 gjorde det inte efter ungdomar födda 2001 (fullt förståeligt). De skriver nämligen nationellt prov i Matematik första dagen. Men det har Magister Axvallen redan planerat för. De spelare som inte fick senarelägga provet, får skriva det på plats i Malmö.
****
Radiotystnad är väl vad jag kan berätta om min arbetssituation. Troligtvis många olika strategier som läggs upp för vår avdelning/division i detta nu. Vilket jag förstår, då det är en skiftande omvärld vi lever i. Kommunikation är en viktig del i detta spel, även om man inte vet vad man ska förmedla. Ovisshet brukar bara skapa en massa spekulationer.
Jag tror att det kommer utkristallisera sig under våren, tålamod är ju en dygd. Tyvärr inte min starkaste gren 😉.
Om jag inte skulle jobba inom nuvarande verksamhet, vad skulle jag då göra? Förslag?
Man skulle kanske söka sig mot idrottens värld. Tänk att kunna jobba med något som man har som hobby? Kanske steget inte är så långt som jag tror, då jag faktiskt har en utbildning inom just det området (innan ekonomistudierna), som jag skulle kunna damma av ”Idrottskonsulent – Bosön 96-98”?
****
På tal om utbildningen på Bosön, så var det under den tid som jag fortfarande var en aktiv idrottare. Roliga år, och många spännande möten med fantastiska personligheter.
Något som jag fortfarande kan reflektera över, är/var skillnaden mellan lagidrottare och ensamidrottare. Vilken skillnad när det gäller självdisciplin! Lagidrottare sprang inte många steg utan att någon stod där med en piska. Medan ensamidrottaren fick lära sig vid ett tidigt skede, att om man ville bli något så var det upp till en själv.
Ett fint minne från de åren var också avslutningsresan till Kuba. Själv kunde jag ”bara” vara med under en av två veckor (försäsongsträning pågick). Många ”stories” från den resan, och mycket intressant att få se Kubas skolidrott från insidan. Mycket får vi tacka vår drivande lärare för, AIK’aren, Thomas Lindholm.
Klassen med Kubas handbollslandslagDelar av klassen tar en vätskepaus.
****
Äntligen fick man närvara på klassiskt påskfirande i Skåne, denna gången i Höllviken. Stora delar av ”Björk-klanen” var samlad.
Hann även med trevliga besök hos Remmarna och Fredinarna.
*****
Nostalgibilder
Juldagsmatchen, slutet av 90-talet? Höllviken vs Skanör/Falsterbo. Klassisk tradition som kanske ska återupptas? Om grabbarna från Näset vågar…
****
Angelica med vänninor har passat på att åka till kanarieön Fuerteventura och Playitas. Där hann dessa träningsmonster med 30 pass på en vecka, starkt jobbat! Dessutom verkade de ha roligt och en massa bubbel på kvällarna :-).
Nackdelen blir för oss på hemmaplan som nu måste ändra på våra matvanor efter nya kostråd på deras hälsoresa…nu ska all mat innehålla antingen ärtor eller bönor.
Finns det något bättre än att ha semester och bara njuta? Förutom de ekonomiska aspekterna så är det en av de stora motiveringsfaktorerna varför man jobbar och sliter, för att så småningom kunna unna sig en semester.
De bästa semestrarna för mig är:
Solresa med familjen – Att bara kunna varva ner och läsa en bra bok i skuggan på en varm strand. Att vara ledig så pass länge så att man börjar längta efter fysisk aktivitet. Brukar bli efter några dagar… Börjar dagen med en joggingtur, sen sol, bad & lek, för att avsluta dagen med en kall öl på balkongen i solnedgången.
Skidresa med familjen – Alla vill iväg så fort som möjligt efter det att frukosten är uppäten, bara för att alla längtar till pisterna. Att stå på en alptopp med sina nära och kära är en grym känsla. När man i slutet av dagen känner att låren spränger är det dags för en kall öl på lämplig ”Bierstube”. Där man går igenom vem som gjort de dummaste sakerna under dagen. Kvällen avslutas tidigt, där man somnar ovaggad i stora dunbolster.
Bästa svängen…
Familjen Kermit
Golfresa med kompisar – Att åka iväg till en fin golfanläggning, gärna på varmare breddgrader. Tävla i sönder sig själv och sitt umgänge. Avsluta dagen på det nittonde hålet med en kall öl, och samtidigt räkna ihop sin score, det är kvalle.
Mycket koncentrerad
Superweekend med kompisar – Sticka iväg till Tyskland/England/Spanien/Italien för att kolla på fotboll med andra fotbollsnördar. Brukar bli riktigt sköna resor med en blandning av frosseri i fotboll, schnitzlar samt öl.
Ölhall i Tyskland
Milan – San Siro
Allianz Arena München
Anfield – Liverpool
Inter – San Siro
Düsseldorf
Gula väggen – Dortmund
Den gemensamma nämnaren på alla dessa olika typer av resor är ÖL. Har aldrig sett mig själv som en riktig ölfantast, men statistiken ljuger ju oftast inte. Kanske på tiden att man har en ölfri semester, men å andra sidan kanske det är dumt att chansa…
****
Hade för en tid sedan en diskussion på hemmaplan angående friskvårdsbidrag (från arbetsgivare), styrketräning, utrustning och kvalité.
Jag menade på att man enkelt kunde träna många saker inom hemmets fyra väggar. Min diskussionspartner menade på att det fanns bra och prisvärd styrketräningsutrustning, som till och med går att fälla ihop. Allt för att det inte ska vara skrymmande.
Det var här våra meningar gick isär. Jag menade på att man gärna inte vill köra till exempel bänkpress med en stång som går att fälla ihop. Tänk er själv sceneriet där stången viks ihop mitt under ett lyft…
Det slutade med att jag kanske något impulsivt, köpte en styrketräningsutrustning. Av olympiska mått mätt. Tanken var att ha utrustningen i garaget, men vem går ut i ett oisolerat garage mitt i vintern och tränar?
Nu står utrustningen mycket centralt beläget på vår ovanvåning, kanske inte den vackraste inredningsdetaljen…
Tur att jag fick impulsen på självaste ”Black Friday”, annars hade det blivit en riktigt dyr inredningsdetalj.
Ej hopfällbar!
****
På tal om en gemensam nämnare/röd tråd. Jag är en av få röda trådar genom MFF`s ledar/tränarstab. Vem annars har spelat med Daniel Andersson, Jens Fjellström, Olof Persson, Jonnie Fedel samt Magnus Pehrsson? Möjligtvis Christian ”Kryddan” Karlsson och/eller Joakim Persson. Dessa båda spelade kanske med MP i Änglarna…?
Om det nu blir guld så vet ni vem/vilka ni ska tacka. Om det inte går bra så är det deras eget fel… Oavsett så håller jag på dem!
****
Hur får hundar bollkänsla? Vår hund Sune är väldigt underhållande på flera sätt. Just nu har han kommit in i en period där han hela tiden vill leka, gärna med bollar eller annat man kan bita hårt i.
Själv kan jag tänka mig att kasta en och annan boll till honom. Men borde han inte kunna fånga några av dem i alla fall? Man har ju sett hundar som fångar de flesta bollar i omöjliga situationer, men inte Sune. Han kan tajma fel på en halvmeter.
Kanske han har sett någon gammal filmsnutt på mig när jag försökte jaga bollar, och nu försöker härma?
****
På tal om öl..
Om man nu ska dricka öl, så ska det ske ur ett tunt och högt glas. Annars får det vara. Gärna Weissbier.
****
Under veckan så har Gurra F01 fått bekänna färg. Har ställts mot riktigt bra motstånd. Det är i sådana matcher man verkligen kan analysera vad man behöver öva mer på, respektive konstatera vad vi gör bra. Blev två förluster under veckan. En där vi förlorar på att de andra var bättre och en vi förlorar för att vi var tillräckligt kalla. Ska tydligen vara nyttigt att förlora, men tråkigt…
Åldern som tjejerna befinner sig nu i (15-16), är en utmaning. Vår stora utmaning är att se till att så många som möjligt är motiverade och samtidigt utvecklas.
Det som många spelare, tränare och föräldrar behöver är tålamod. Många val och beslut som ska hanteras av tjejerna.De senaste månaderna har bestått av en del val och prestationskrav.
Se till så att man klara sista grundskoleåret, gärna med hyfsade betyg. Sverigecupen, som är överskattad när det gäller spelarnas handbollsframtid. Gymnasieval, väljer man rätt program och skola? Hitta sin sociala identitet, vem man ska hänga med och känna sig trygg med?
Hur gör vi som föräldrar det enklast för våra ungdomar, att klara av denna osäkra period?
****
Gurra P04 har nu spelat sin sista match för säsongen, 2-2 mot Enskede. Nu återstår avslutning och kanske ett digert julbord? Bowling Lasse står för upplägget. Vad skulle man göra utan engagerade tränarkollegor. 2017 kommer bli en häftig utmaning för detta gäng.
Gurra är ett unikt gäng i många bemärkelser. Under 9-manna matchen mot Enskede ställde vi upp med 6 stycken vänsterfotade spelare (av 11). Måste vara något slags rekord?
En annan kul reflektion är att laget under året deltagit i en bra Stockholmsserie, men har en bit kvar att vandra till toppskiktet. Gurra är definitivt ett av få lag där de flesta, 90%, har någon annan sport parallellt. Allt från bandy, innebandy, hockey och vattenpolo. Hur länge kan de göra det? Personligen tror jag olika sporter kan sporra på många sätt.
****
Avslutningsvis fick vi även uppleva premiären av damernas EM-slutspel i handboll på hemmaplan. Vilken lyckad debut det blev i ett fullsatt Hovet, nästan 8000 sjungande fans. Klar seger mot Spanien. Jag tippar ändå att Norge, Ryssland och Frankrike kommer hamna före Sverige till slut. Men kanske en semifinalplats.
I veckan var det lagfoto i hockeyn, inget märkvärdigt. Men det har satt ganska stora avtryck i Dogges värld. Mycket på grund av mig och att jag inte kunde hålla koll på tiden.
För några år sedan så fick vi som vanligt kallelse till årets lagfoto. Alla smågrabbarna skulle plåtas, bara det ett få 40-50 grabbar att stå still samtidigt på ett foto är en bedrift.
Jag tittade på kallelsen, 17:30 var det dags. Jag såg till att Dogge var på plats i ishallen 17:30. Då möttes jag av mer eller mindre hysteriska människor.
Då förstod jag att jag inte tittat speciellt noggrant på kallelsen. 17:30 började själva fotograferingen. Samlingen var 1 timme tidigare. Grabbarna skulle alltså innan 17:30 ha kläder och skydd på sig samt vara vattenkammade.
Det slutade med att Dogge blev omhändertagen av olika tränare och föräldrar. Om vi agerade snabbt, så kanske Dogge skulle kunna vara med på bilden i alla fall. Skydden och skridskona kunde vi glömma, så även frisyren. Men hans matchtröja var förberedd och kamraterna hejade fram honom.
På något underligt sätt hittade de en plats till Dogge där han inte var alltför utmålad. Även om man nu i efterhand la märke till en väldigt liten/tanig kille. Skillnaden mellan en kille med skridsko och mundering jämfört med en kille i gympadojjor och underställ, är ganska stor.
Nu förstår jag varför Dogge alltid själv tar reda på när lagfotot är, och alltid är ute i god tid.
VHC 2014, en liten Dogge i mitten.
****
På tal om hockey…
När Team 04 precis hade startat upp sin verksamhet, så bjöds föräldrarna in för en föräldraträning. Allt för att vi skulle förstå hur ett träningspass var upplagt.
Det var en hel del föräldrar som dök upp, uteslutande pappor, en hel del av dessa med massor av hockeykunskap i bagaget. Träningen började väldigt pedagogiskt men övergick ganska snart till 2-måls-spel.
Även om jag ganska tidigt fick känslan att jag kanske inte riktigt höll samma nivå som de andra papporna. Ändå var jag nog en av de första som räckte upp handen när frågan kom vem som ville vara med i matchspelet.
Då kom faktiskt en av tränarna (omtänksamme Tobbe) fram till mig och sa att jag fick låna hans klubba samt hjälm om jag fortfarande ville vara med på spelet. Jag var nämligen ingen riktig materialspelare. Hade en barnklubba (som var väldigt kort) samt min egen skidhjälm istället för hockeyhjälm… (Nu i efterhand undrar jag hur jag tänkte).
Matchen gick bra. Eller nästan. Det visade sig att jag bara kunde svänga åt vänster, vilket inte är så effektivt i hockey. Dessutom hade jag svårt att stanna utan någon sarg i närheten.
Efter träningen och matchen så samlades vi alla och hade ett trevligt eftersnack. Alla hade fått mersmak. Tränarna lovade att kalla ihop till fler matcher.
Men nu några år senare så har jag fortfarande inte fått någon fråga om jag vill vara med på en hockeymatch mellan föräldrarna. Undrar varför… 🙂
****
Har under veckan fått reda på analysen av min beteendestil, som många arbetsgivare gör. (Kan inte varit en lätt analys). Allt för att vi ska förstå varandra och på bästa sätt ska kunna kommunicera med varandra.
Tydligen så jobbar jag bäst med personer som är motiverade och tävlingsinriktade.
En annan nyckelmening som ganska väl beskriver mig:
”Fredrik may not understand why everyone dosen´t see life as he does!”
En svår analys…
****
Olika regelverk och en ny bankskatt, har lagt en trist stämning över banksektorn i Sverige. Skulle vilja likna det med en stor blöt filt som lagts över hela branschen.
Nu i veckan blev det klart med nytt varsel på arbetsplatsen. Många oroliga personer/kompisar.
Samtidigt så förstår jag varför man ändrar sin kostym efter figuren. Konstigt vore det annars. Nyckelordet i framtiden är digitalisering.
****
Gurra P04 (fotboll) har både spelat utomhus som inomhus. Spelet var till belåtenhet. Många fina kombinationer, där många nu söker passning samt tar ny yta.
Under ena dagen möttes jag av en bekant röst, det var min gamle tränare Sören ”Snuffe” Åkeby som besökte Bajen´s inomhusturnering. Blev ett mycket trevligt samtal om både nutid som dåtid. Snuffe är en genuint jordnära person med massor av erfarenhet och ideér inom fotbollen. Nu verkar det som han blivit pensionär…tror dock att man kommer se honom på någon sidlinje till våren.
Det blev bara en kort sejour för mig under Snuffe/Zorans styre i DIF (hösten 1999). Jag hade gärna stannat någon säsong till, men S/Z hade andra planer… Nu med facit i hand så gjorde de helt rätt, det blev början på DIF´s guldålder. Eller vad sägs om kommande säsongers nyförvärv som Stefan Rehn, Kim Källström, Andreas Isaksson och Johan Elmander.
1999 i DIF spelade jag tillsammans med Magnus Pehrsson, som nu blivit utsedd till ny tränare i MFF. MFF kommer analysera sönder alla sina motståndare kommande säsong. Både MP och Jens Fjellström har riktigt skarpa fotbollshjärnor. Känns modernt. Hoppas också att någon av dem är en riktig pådrivare, som också behövs.
DIF hösten 1999
****
Gurra F01 (handboll) har under helgen spelat match i Uppsala. Kul med många närvarande föräldrar. Faktum är att det är en faktor som inte ska underskattas!
Spelet börjar ta sig, samt spelidén börjar sjunka in. I veckan som kommer blir det ett riktigt mandomsprov. Då väntar de svenska mästarna (F00), Sorunda. Sorunda som kryllar av landslagsspelare. Under helgens landskamper för U16 landslaget i Portugal hade de 4 spelare som representanter, kunde lika gärna ha varit 6 stycken. Men även Gurra var representerade genom Cornelia Hermansson. Ok, hon har bytt till Sävehof, men Corre är ändå vår spelare… 🙂
För att nå utveckling så måste man alltid möta de som kommit lite längre, så man har något att sträva efter. De kommande veckorna så har vi chansen att utvecklas mycket, många tuffa motståndare.
****
Just nu svänger det ordentligt i vår ytterdörr. Många barn och ungdomar som försöker sälja på oss någonting, oftast för någon riktigt bra anledning. Kanske till någon klassresa eller träningsläger.
Dock har jag blivit något mer restriktiv vad jag köper, så vida det inte är någon man känner.
Tjejen som sålde på mig 1 ljus för 75:-, måste varit den bästa säljaren någonsin!
I förra veckans blogginlägg berättade jag om en kommentar som jag ångrade, och kände olust över. Men det finns många kommentar som man sagt som är onödiga, men som man kanske inte har samma ”Ågren” över.
Nästa kategori onödiga saker man sagt, men som kanske är mer åt det lättsamma hållet.
Efter en halvlek på Stockholms stadion i DIF tröjan, så kom det fram en TV-reporter och ställde frågan hur det kändes. Till saken hör att vi/jag hade missat några målchanser och var lite frustrerade.
”-Hur ska ni få till en bättre 2:a halvlek?” sa TV-reportern
”- För oss gäller det att fortsätta att spela vårt spel, och knyta handflatan i byxfickan…(!)” sa jag och gick upprymd därifrån.
Hur f*n knyter man en handflata? (Ordspråket säger att man ska knyta näven i byxfickan).
Jag själv reflekterade inte så mycket över det jag sagt, men det gjorde mina kamrater…
På tal om felsägningar, så har det blivit några sådana genom åren. Dels från mig själv men även av lagkamrater och tränare.
Kanske fick jag min inspiration från Rolf Zetterlund, som jag hade som tränare i både i MFF och Assyriska. Denne godhjärtade man fällde en hel del glosor under dessa åren. Men vilken skön personlighet!
”Nu delar vi upp oss i tre lag. Hälften där, hälften där och hälften där…” (Hur många hälfter finns det egentligen?)
”Fan grabbar, alla TV kanaler är buggade…” (När han upptäckte att filmerna på TV´n var dubbade i Kroatien)
”Kom igen grabbar, det andra laget har också en dålig målvakt” (Psykologiskt för den egna målvakten att höra under pausen)
På tal om målvakter. Så spelade jag med ur-Malmöiten Jonnie Fedel. En oerhört karismatisk och duktig målis. Efter en derbymatch mot Landskrona, så skulle radiokommentatorn ställa en fråga till Jonnie varför han blivit utvisad. Den stackars radioprataren kom in i omklädningsrummet och letade sig fram till Jonnie, som försökte undvika honom. Ropade efter honom och Jonnie svarade lugnt och fint att han helst inte ville uttala sig. Radioprataren gav sig inte och förföljde Jonnie som började bli ganska irriterad vid det här laget. Till slut vände sig en uppretad Jonnie om mot den då vettskrämde reportern.
”Neeej! Jag vill inte uttala mig.” (Skrek Jonnie)
”Vill du att jag bokstaverar det för dig? N-Ä-J” (Jonnie svarade på sin egen fråga, och uttryckte ett riktigt skånskt nej…)
****
Lite negativa vibbar har det allt varit under veckan.
Uselt väder. Ingen vidare energikick man får när det är hällande regn och väldigt mörkt.
Trump har tagit makten…
Många stora företag i Sverige gör massiva vinster. Men ändå är det mycket negativa vindar som blåser. Ständigt kostnadsbesparingar. Tänk vad de bestämmande personerna hade chockat om de istället sagt:
”Nej du Fredrik, här har du en extra semestervecka och lite resepengar.” (Då hade jag säkert kunna tänka lite mer positivt under mörkaste november.)
Gustavsberg i november, när det var fint väder och det var ljust ute…
****
Under veckan passade jag på att utnyttja vårt fina gym och friskvårdsavdelning vi har på jobbet.
Det blev några kilometer på löpbandet. Mycket avkopplande att jogga, samtidigt som man lyssnar på något bra poddavsnitt, lätt att dagdrömma sig bort.
Kanske var det precis det jag gjorde, för jag märkte tydligen inte att jag sprang fortare och fortare. Till slut vaknade jag verkligen till och fick mer eller mindre kasta mig av från löpbandet, för att det gick för snabbt.
Då såg jag en lång arm som avlägsnade sig väldigt försiktigt, tillhörande den gamle dalmasen tillika skyttekungen Niclas Snell. Hämnden är ljuv!
Fick i alla fall en riktigt bra tid och mycket puls.
****
Gurra F01 har tränat på i veckan. Nu håller vi på att summera ihop det vi gått igenom under hösten. Många nya moment som måste få sjunka in. Det är när alla spelare förstår varför man gör en rörelse som det blir bra.
Glada tjejer
Ibland kan en liten satsning på ena sidan öppna upp stora hål på andra sidan. Det är när alla gör detta för varandra som vi verkligen kommer bli slagkraftiga. Väldigt spännande att följa tjejerna och deras härliga inställning.
****
Gurra P04 har haft säsongsavslutning, eller åtminstone ledarna…
Hela Gustavsbergs IF Fotboll hade ledaravslutning på O´Learys. Med både mat, bowling och andra aktiviteter. Mycket trevligt.
GIF Fotboll växer så det knakar, får man bara bra förutsättningar genom konstgräsplaner, så kan föreningen snart bli ”första valet” i kommunen.
Ledarna Gurra p04 (Håkan, Magic, Hanna, John, Lasse, Peter, saknas gör Patrik B)
Under kvällen på O ´Learys tävlade vi i alla möjliga grenar, med blandat resultat.
Lasse hade med sina egna bowlingskor, men det hjälpte föga.
Däremot fick vi uppleva ett nytt rekord på basketspelet. 320 poäng, oerhört bra.
Det var vår egen Anders ”Magic” Kvarnmyr som satte rekordet.
Om det är någon som skulle slå det rekordet, så bjuder jag på en runda i baren.
****
Hockeyn i VHC04 fortsätter med sina seriematcher. Lite skiftande resultat i serien, mötte bland annat SSK som är riktigt duktiga, säkert topp tre i Sverige.
Tränarna tror stenhårt på sitt upplägg, och det tycker jag är en bra linje att gå.
****
Vi har fått ett modelejon i familjen. Första gången jag hörde att Dogge ville åka och shoppa kläder. Jag hade ett krav för att sticka till Nacka Forum för att shoppa kläder. Att han visste vad han var ute efter. Det är det nämligen inte alla i familjen som vet när de ska shoppa…
Vi hade handlat allt på mindre än en timme. Dessutom hunnit prova alla kläderna. Det var här som det tog lite tid…
Har väl aldrig varit med om någon som varit så noggrann med att dra för draperiet till det lilla omklädningsrummet. Det var mer eller mindre vakumtätt inne i kabinen. Vad som kunde avslöjas i den mer eller mindre tomma butiken, vet jag inte.
När jag skulle gå och hämta en annan storlek så var det en procedur som skulle gås igenom, värre än kontrollerna på Öresundsbron.
Dogge in action
Det är bara att inse att killen börjar bli äldre, vilket jag inte vill ska gå allt för fort…
Då har man blivit lite äldre, och det är ju skönt. Klart mycket bättre än alternativet…
Innan en stökig presentöppning
När man var yngre så umgicks man endast enbart med de som var lika gamla, men idag knappt någon ur samma gyllene årgång, 71:orna.
Kul att veta vad alla gör idag? Saknar kontakten med alla gamla kamrater som man tillbringade så mycket tid med. I skolan eller inom fotbollen i Höllvikens GIF.
Men som tur är så har jag fortfarande mycket kontakt med Höllviken och Skåne. Mycket tack vare att mina föräldrar och syster bor kvar där nere.
När vi är nere så är det nästan uteslutande på högtider och olika skollov. Mina barn trodde länge att folk som bor där nere alltid har det så bra, är lediga och allmänt glada. Alltid har tid att grilla, spela fotboll eller bara hänga nere på stranden. Eller på vintern kan sitta inomhus och slappa framför någon bra film och äta goda middagar.
Men som tur är finns det en vardag även för skåningarna som bor i Skåne och Höllviken.
Tror att Dogge och Nelly har förstått det nu. Eller? Kanske därför de alltid vill åka ner dit.
****
De senaste åren har vi även haft med oss häst ner till Lillhagen, (det fina stallet som ligger i Höllviken). Men ett år var det nära att hästen inte kom hem igen…
Angelica var tvungen att åka hem en vecka tidigare för att jobba, och frågade mig om jag kunde köra hem hästen med trailern.
”-Inga problem” kontrade jag med.
”-Är du helt säker?” undrade Angelica (något oroad)
”-Hur svårt kan det vara?” sa jag.
”-Det är inte svårt, men många saker att ta hänsyn till”, sa Angelica (ännu mer oroad).
”-Hästen kan ibland bli lite orolig när den står i trailern, och börjar hoppa och sparka.”, sa Angelica mycket sakligt.
Till saken hör att det var väldigt varmt dessa dagarna, över 30 grader.
Dagen närmade sig för hemfärd, och många förhållningsregler och instruktioner att ta hänsyn till: Kör lugnt, kör i jämn fart, stanna inte i onödan, håll fönstren stängda när ni står stilla så inga getingar kommer in i trailern mm.
Just den sista punkten var jag noggrann med, inga getingar i trailern. Men jag hade missat att under färd var man tvungen att få in luft för att undvika att trailern skulle bli överhettad.
Vi lastade in den ljusbruna rödfuxen Ziva, och påbörjade den 65 mil långa färden hem till Gustavsberg.
Lugnt & harmoniskt innan avfärd. (2014)
Vi kom iväg fint och humöret var på topp. Det flöt på. Både jag och framförallt hästen var mycket lugna. Inget sparkande och hoppande från hennes sida. Vi gled fram genom det fina landskapet tills det var dags för första pausen, strax söder om Jönköping. Vi fällde ner trailerdörren, och fick en chock!
Vi hade lastat på en ljusbrun häst, men vi fann en svartfärgad häst!?
Nelly hade tårar i ögonen medan jag mer såg ut som ett frågetecken. Dogge käkade glass.
Jag hade glömt att öppna vädringsfönsterna på sidorna, så det hade varit en färd utan fläkt för hästen. I den tryckande värmen så hade trailern fungerat som en bastu. Hästen hade skiftat färg på grund av att den var helt genomsvettig. Det var inte konstigt att hästen varit lugn och sansad, den hade så klart ingen energi att ödsla.
Efter flera svalkande och kalla vattenhinkar, både som dryck och dusch, kunde färden fortsätta till Gustavsberg. Nu med öppna fönster som gav en härlig fläkt åt hästen. Väl framme i Gurra kunde hästen med lätthet jogga ut från trailern.
När Angelica frågade om allt hade gått bra, så svarade vi med ett gemensamt ”Absolut”, även Nelly. På den tiden var Nelly fortfarande mutbar, så efter att hon fått Värmdös största mjukglass kunde hon också tänka sig att tysta ner vår hemfärd en aning.
Vår kontakt, min och hästens, blev aldrig densamma. Förresten så köpte vi en ny häst året därpå, och kontakten med Dorian Grey kommer aldrig bli påverkad av en transport. Jag får nämligen aldrig mer köra vår trailer, i alla fall inte med en häst i… (Nelly hade skvallrat för Angelica några månader efter hemkomst)…
****
En ledig helg från handbollen och Gurra F01. Kommande helg blir desto mer. Sverigecupen.
****
Även fotbollen för Gurra p04 har legat i träda.
****
Så när det inte var någon fotboll och handboll passade vi på att dela upp familjen. Halva styrkan stack till Västerås/Hamre för hopptävlingar torsdag till söndag. Både Nelly och Dorian Grey skötte sig med den äran. Hoppade klasser 1.10, 1.15, och 1,20. Totalt ett nerslag för ekipaget på hela helgen.
****
VHC04 timeout
Andra halvan Dahlström stack till Jönköping och hockeycupen HV71 Trophy. Sällan har man väl sett en så välorganiserad turnering, förutom vår egen Margo Cup då förstås.
Kinnarps Arena har allt. 4 stycken (!) hockeyplaner bredvid varandra, samtliga av högsta klass. Kryddat med fin restaurang samt caféer och stora omklädningsrum. En hall som man inte fryser i, vilket är ovanligt. Att man sedan själv hade fixat boende som låg 100 meter från hallen, var inte helt fel.
8 högoktaniga lag var inbjudna, så spelet vi åskådare bjöds på var väldigt underhållande. Förutom namnkunniga hemmalaget så var även de bästa lagen från både Danmark och Norge på plats. Vad mina otränade hockeyögon kunde se, så kommer vi säkerligen höra talas om flera av de närvarande spelarna i framtiden.
Kinnarps Arena. Legender som Liv, Davidsson och Wallin.
VHC04 placerade sig som tvåa i tabellen efter grundserien, utan förlust, ett mål mindre gjort än HV71. När det var dags för slutspel åkte VHC04 ut i semifinalen mot duktiga Kållered. Som för övrigt var väldigt lätta att känna igen, 16 grabbar med samma frisyr. En så kallad hockeyfrilla stack ut under samtliga hjälmar.
I bronsmatchen var det oerhört jämt mot de högljudda danskarna, Rödovre. Med knappt 4 minuter kvar så kvitterade VHC04, och med 2 (!) sekunder kvar kunde Värmdö avgöra den gastkramande fighten. Bra kämpat!
Om man för 35 år sedan (när jag var ung) sagt att man spelat en jämn hockeymatch mot ett danskt lag, så hade man blivit utskrattad. Tiderna ändras. Danskarna är duktiga.
****
På samma hotell i Jönköping bodde även Assyriska FF, som laddade upp inför sin sista seriematch för säsongen. De klarade av att säkra en kvalplats, för eventuellt fortsatt spel i Superettan.
På hotellet samspråkade jag en hel del med två gamla ödmjuka profiler som jag spelat med, David Durmaz (fortfarande spelare) och Joel Riddez (Sportchef/Manager). Kul att höra om hur deras karriärer blev, båda två fick erfarenheten att testa på proffslivet utanför Sveriges gränser.
När man tänker tillbaka, så är det väl först idag man kan förstå hur bra man hade det när man spelade fotboll på heltid… Kanske man ska göra comeback? Ska bara hitta ett lag först som vill satsa på en nybliven 45-åring. 🙂
Vilken härlig vecka, MFF tog ytterligare ett SM-guld! Vi (jag och Dogge) hade bänkat oss för att se den ovissa matchen mot Falkenberg. Skulle de himmelsblå klara av att mobilisera krafter efter att blivit utskåpade av Östersund på hemmaplan i omgången innan?
Det var spännande i 60 sekunder, sen tog supertalangen Svanberg tag i bollen och sprintade ifrån allt och alla. MFF var bättre på varenda position, så matchen blev aldrig riktigt spännande. Guldet var bärgat igen. Hoppas nu man kan skapa en riktigt stark trupp till nästa sommar då kvalet till Champions League ska avgöras.
Det som är mest imponerande med Allsvenskan är publiksiffrorna. Malmö har ett snitt på nästan 18000, vilket tar laget till en topp tre placering efter Hammarby & AIK. Bara till Falkenberg hade MFF med sig en publik på 3-4000, vilket var ungefär lika mycket som MFF hade i hemmasnitt när jag spelade där, på 90-talet.
Kanske var det tur att vi inte hade mer folk på matcherna. Annars hade man blivit utskrattad av ännu fler när man skulle göra ett inhopp i allsvenskan 1993 (?). Vi spelade på hemmaplan och Rolf Zetterlund hade påkallat 4:domarens uppmärksamhet, för att göra ett byte. Spelet stannade upp och man kunde höra speakern annonsera att Fredrik Dahlström skulle hoppa in. Jag tog av mig överdragströjan och var färdig att springa in på planen.
”- Dala, vad håller du på med?” undrade Roffe.
”-Tänker springa upp på topp” svarade jag Roffe.
”-Hur ska dina lagkamrater känna igen dig” undrade Roffe.
(Då undrade jag vad som hänt med honom)
”Ska du inte ha en matchtröja på dig?” undrade Roffe.
Ridå ner. Att stå på sidlinjen med allas blickar mot dig utan matchtröja är ganska pinsamt. Det var bara för domaren att starta spelet igen utan mig på planen. Vår materialare (Preben) fick springa till omklädningsrummet för att hämta tröjan. Några minuter senare så var jag återigen redo på riktigt för att hoppa in i spelet igen. Då var det några tusen personer som skrattade…
En annan gång då det också var tur att det var begränsat med folk på en match, var i Djurgårdströjan mot något Norrlandslag (Umeå eller Luleå) i slutet av 90-talet. Jag hade turen att avgöra matchen på tilläggstid, och glädjen var hög. På den tiden var det populärt att dra upp tröjan över huvudet och springa runt som en yr höna.
Denna gång med undertröja.
De stora spelarna på kontinenten gjorde detta så klart att jag också skulle göra det. En stor skillnad var att våra tröjor var av den obekväma typen. Hade man tröjan direkt mot naken hud så blev det en friktion som inte var skön. Speciellt mot bröstvårtorna. Om man inte tejpade över dessa så fick man blödande sår.
Jag hade tejpat över bröstvårtorna, men i slutet av matchen började tejpen släppa…När jag firade målet med att dra upp tröjan över huvudet, så kunde den noggranne se att det var två tejpbitar som fladdrade på min överkropp, kanske inte så estetiskt vackert. Än värre var att denna match hade bevakning av TV-sporten, som visade ett litet sammandrag på Sportnytt.
Mina föräldrar följde Sportnytt, och min mamma ringde upp mig när vi satt i spelarbussen. Gratulerade till vinsten, men undrade samtidigt varför jag gjort sådan där piercing….? Det var väl onödigt!
Själv fattade jag ingenting, jag hade en tröja över huvudet.
****
Under veckan som passerat så har jag även hunnit med några joggingrundor. Hade med mig Sune ut på Tjustviksrundan. Kanske var det första och sista rundan vi gjorde tillsammans, i alla fall om jag är ute efter en ”bra” tid. Varenda lyktstolpe eller träd var Sune tvungen att besöka, för att märka revir. Blir ingen riktigt skön joggingrytm…
Sune, killen som har störst revir på Värmdö.
Men det blev bättre när jag kom på att jag kunde släppa honom nere vid vattnet/skogen. Tjustviksrundan måste för övrigt vara en av de vackraste rundorna i Stockholms området?
****
Fredagskvällen tillbringades i Torvallahallen i Haninge. Hockeymatch Haninge Anchors – VHC04. Två duktiga lag med bra fart under rören. Blev lika spännande som vi förutsett, oavgjort. Jag som inte varit i hockeyhallarna sedan mars, blir imponerad över vad några månader kan göra i utveckling.
Kommande helg kommer mer eller mindre tillbringas i en hockeyhall, då i Jönköping.
****
Gurra Handboll F01 spelade också några matcher i helgen. Blev en dubblering i båda serierna med samma manskap, då en hel del var bortresta. Bland annat en match mot Boltons duktiga F01 tjejer. Med bra inställning, skottstyrka och kreativitet kunde Gurra göra processen relativt kort med Södermalmstjejerna.
Gruppindelningen till Norden Cup i mellandagarna blev också publicerad. Snacka om utmaning. De norska mästarna (Haslum F00), norska treorna (Hundvåg F00), det danska topplaget som vann Norden Cup för 2 år sedan (Ajax/Köpenhamn). Som krydda på moset fick vi även Torslanda HK som har en spännande mix av F01 och några F00. Som B-flickor vann deras F00 silver i SM.
****
Tjejer i 15-års åldern tycker att de är ganska vuxna. Framförallt när de börjar snacka om, och hänga med killar i deras egna ålder. Killarna däremot är väldigt mogna…
Annat var det på min tid, då låg killarna flera år före, rent mentalt alltså… 🙂
Helgen har spenderats på ett mentalsjukhus i Piteå.
I alla fall i ett f.d. mentalsjukhus som nu är ombyggt till Furunäsets Hotell & Konferens. Ett pampigt bygge där det enligt byborna spökar på riktigt. Dessutom har TV programmet ”Okänt” spelats in där vid flertalet tillfällen. Tydligen så är det febril aktivitet nere i kulvertarna på nätterna, och ibland syns vålnaderna till längre upp i byggnaden.
Hade jag vetat om det, så hade jag nog inte bokat in detta som boende för vår spelartrupp (15-åriga tjejer) inför 1:a steget i USM. Hotellet är fint med stora och rymliga rum, dessutom låg det nära hallen som vi spelade i. Men det var några spelare som inte fick mycket sömn, efter det att de själva jagat upp varandra med diverse skräckhistorier om vad som försiggått i byggnaden historiskt.
Det blev inte bättre när väktaren kom på sin kvällsrond. Vi tänkte att nu kommer det en man med pondus som kan berätta för tjejerna (och några av deras mammor) att det finns inget att oroa sig för. Men väktaren var en man med en räv bakom örat. Han spelade med i historien fullt ut, och berättade den ena rövarhistorien efter den andra. Tack för den nattsömnen, eller inte…
När det gäller USM, så fick vi fjol uppleva ett fantastiskt år med att gå långt i detta stora arrangemang. I år hamnar vi i ett mellanläge, där vi får möjligheten att möta ännu duktigare och äldre tjejer. För oss blir det ett se och lära år, men man ska inte räkna ut oss helt. Mitt tips för årets USM (A-flickor) finner ni här!
Ur mina oerfarna handbollsögon så tycker jag att F00 klassen i Sverige är riktigt bra. Har några härliga profiler och en oerhört bra bredd. F00 är bättre än F99 klassen (slog dem i All Star matchen) och troligtvis bättre än F01 klassen. Men ändå får man stryk relativt stort mot de danska jämnåriga tjejerna på landslagsnivå. Vad är det som gör de danska spelarna bättre än de svenska? Borde ju ha ungefär samma förutsättningar rent fysiskt.
Kan det vara att det finns en större tradition i Danmark? Att man kan få se mer handboll på TV? Bättre tränare/coacher i sina ungdomslag?
När vi möter danska lag så har de i regel väldigt få spelare på bänken. De spelare som är med, spelar väldigt mycket. Slår man ut antalet spelminuter på ett år tror jag att de danska spelarna har väldigt många fler spelminuter per spelare. Detta tror jag gäller på de flesta nivåerna i Danmark åtminstone upp till 15 års ålder. Samtidigt sliter det nog på en hel del spelare. Men de som klarar det blir riktigt duktiga. Rätt eller fel?
****
Ibland tar man impulsiva beslut. I veckan tog jag ett sådant. Gjorde ett samtal till en förälder, vars barn är jämnårigt med Douglas. De hade råkat i luven på varandra, men problemet var att de var två mot en, och att de två andra brukade knytnävarna.
När det kommer till ens barn så krävs det inte mycket innan man tänder till på alla cylindrarna. Efter mitt korta men kärnfulla samtal, så gick tankarna fram och tillbaka, var det rätt att uttrycka sig på det sättet?
Tidigt dagen efter så fick jag ett kvitto på att det var rätt agerat. Då kontaktar den andra föräldern mig igen och tackar för samtalet. Vi pratar vidare hur viktigt det är att vi håller samma lina, och visar att våld inte löser någonting. Tack för att ni agerade så snabbt!
Den som egentligen ska ha störst tack är D, det var han som ”vände andra kinden till”, och inte svarade med samma mynt som sina två jämnåriga kombattanter. Det var inget impulsivt beslut från hans sida, mer mogen än sin pappa…?
****
Gurra p04 laddar nu för en helg på 11-manna plan i Nyköping. Ska bli kul att följa truppen nu på stor plan. Tyvärr kommer D troligtvis följa spelet från sidan då kan har haft problem med en inflammerad knäskålsled. Det kommer bli några fotbollsfria veckor för en besviken Dogge.
Läkaren som berättade för oss om ”hopparknät”, meddelade att fotbollsspel inte är att rekommendera, men att hockey går utmärkt. Vilken tur att han då mycket lägligt kan fokusera lite mer på Värmdö Hockey Team 04.
VHC04 är mycket seriösa och har ett gäng mycket kompetenta tränare/ledare. Kanske har de den mest ambitiösa eldsjälen i hela kommunen som spindel i nätet, John Nävertun. Där snackar vi om admin i världsklass.
****
I veckan har vi hunnit fira kanelbullens dag, med Herr Bullen själv.
****
Mycket handboll i dagens blogg. Fotbollen ligger halvt nere och Sune har skött sig en hel vecka.
Måste hylla målvakter. De lag som har bra målvakter är i regel de bästa lagen. Skuru har väldigt duktiga målisar. Olika karaktärer. Precis som vi hade i Gurra 😉.
Salvatores synvinkel 