Bilder

Blev en dyr månad!

Samtidigt som vi satt och firade tjejernas SM-guld, smög det in ett ungdomsgäng i cafeterian. De stal delar av ena tårtan (!), samt min jacka. I min jacka hade jag bilnycklar samt hemnycklar.

Ungdomsgänget nekade till min anklagelse, men stannade ändå kvar runt idrottshallen och parkeringsplatsen i flera timmar, för att se vilken bil som de snart skulle ”få tillgång” åt.

Min sista utväg för att ha kvar hyrbilen (min egen bil var på reperation), var att ringa en bärgare som fick ”skjutsa” tillbaka den på släp till uthyraren mitt i natten. Ganska snopet.

När jag väl kom hem igen, så blev det en ganska orolig natt. Jag visste att det var ett gäng som hade nycklar till vårt hus. Dessutom vet jag att vår vakthund, inte alltid är på sin vakt, hans skönhetssömn går före det mesta…

Dagen efter var det bara att lyfta på luren till låssmeden. Nya lås i hela huset samt garage och förråd.

Får man lov att kalla dessa ungdomar för snorvalpar?

****

Utgifterna under april stannande inte med ovanstående kostnader.

När det väl var fint väder så kände  man sig manad att gå ut i trädgården och vår-fixa. Det innebar bland annat att räfsa löv. Det blev riktigt snyggt.

Men morgonen därpå blev inte lika rolig. En överansträngd Rhomboideus (muskel mellan skuldran och axeln) gjorde sig påmind.

Bokade tid hos naprapaten. Duktig kille, som tryckte allt vad han kunde med hela sin tyngd (enorm kille på 2 meter och minst 100 kilo) på min överansträngda muskel. Detta fick jag dessutom betala 650: – för. Men det var det värt. Ska även på återbesök hos denna plågoande. Vad gör man inte för sin Rhomboideus…

****

På tal om USM-guld, så har det varit en hel del eftersnack om detta, och Gurra F01. Blev uppmärksammade både i Eriksdalshallen som i Tyresöhallen (i samband med olika slutspel).

Här kan ni se fler bilder och läsa några rader Är adrenalinkickarna slut nu?

****

Vad händer med Malmö FF? Det som såg så bra ut på försäsongen.

Tyvärr så kan man inte skylla på någon speciellt, förutom Bachirous frånvaro. Just nu är MFF ett mediokert allsvenskt lag.

AIK och framförallt Hammarby ångar på. Hammarby kan man unna dessa framgångar. Man vet ändå att efter sommaren kommer de troligtvis bli sönderköpta eller börja svikta på manschetten…

****

Ett annat lag, förutom Hammarby, som börjat på ett förtroendeingivande sätt är Gurra p04 (Daimerz).

Tidigt i serien, men än så länge har det varit mycket fina prestationer. Nu väntar slutspel i Ersans Cup samt några spännande seriederbyn.

Har också hunnit med en Camp på hemmaplan. Träning på Ösby samt mat och övernattning på Farstaborg.

Vad gör man inte för gemenskapen i laget, och även bland ledarna. Tänk att man ligger på luftmadrass 500 meter från sin egen sköna och varma säng…

Glädjande att se är hur snabbt de nya killarna tagit sig in i laget, både på och utanför planen.

****

Sedan några veckor tillbaka har jag fått en ny tjänst. Samma bank och samma affärsområde. Men nu med arbetsuppgifter som ligger mig lite närmare om hjärtat.

Det har blivit en kick, där man nu gärna lägger lite ”extra” energi, på att det ska bli bra.

Det är inget självspelande piano, och man kommer inte se några förändringar i det korta perspektivet. Men med lite tålamod så kan nog bli något av detta…

****

I år kanske blir året då golfklubborna ska dammas av på allvar?

Har många inviter jag tackat mej till. Tror tyvärr att dessa personer tänkt att jag inte vågat spela mot dem…

Tyvärr har varken jag eller min sving utvecklats de senaste 17 åren.

Tror inte heller min driver fått den utmaning den hade behövt. Kanske är dessa klubbor nu aktuella för antikrundan?

På tal om min driver, så fick den ett hemskt smeknamn runt Millenieskiftet. Vilket?

Gå ut med hunden kan vara riktigt avkopplande. I alla fall när tiden finns och Sune gör som jag vill. Speciellt nu när våren kan börja antydas.

Men det som göms i snö kommer fram i tö… själv är jag helt oskyldig, men det finns hundägare som ”glömmer” ta upp efter sin hund.

För längesedan, när ett av mina två barn, skulle hjälpa sin farmor att rasta lilla valpen Elsa (en liten Bichon), fick barnet klara direktiv.

”- Här har du en mörk plastpåse som du kan ta upp bajset med. Det räcker att du går en liten runda, valpen orkar inte gå så mycket mer.”

Efter ett tag kom Elsa och barnet tillbaka. Båda väldigt glada. Med en välfylld (!) bajspåse.

– ”Ser att Elsa har bajsat!” (sa farmor)

– ”Nej, det gjorde hon aldrig” (sa barnet)

– ”Men påsen är fylld med bajs..?” (sa farmor)

– ”Det stämmer, men det är inte Elsas…” (sa barnet)

-”Men varför har du då plockat upp andra hundars bajs?” (undrade farmor)

-”Du sa ju att jag skulle plocka upp bajset…” (sa barnet)

Kanske vi skulle ha bajsplockande barn så här på vårkanten? Eller så är det faktiskt bättre om alla hundägare plockar upp efter sin hund…

****

Gurra F01 har nu infriat sitt första mål med säsongen, att ta sig till steg 5 i Malmö!

Handbollens ungdoms SM är uppbyggt efter en slags trappa, där översta trappsteget är steg 5, dit 8 lag kvalificerar sig i 3 olika åldersklasser (både på kill- & tjejsidan).

För tredje året i rad har vi nu lyckats att kvalificera oss till denna folkfest i dagarna tre. För tredje året i rad så är det Malmö som står som arrangör. Årets handbollsfest är 20-22/4.

I F16 & F18 är det två getingbon. Kommer bli stentufft, men vilka matcher!

Nu återstår två slutspel för vårt lag. Efter det så ska vi åka till Budapest för att bevittna damernas Final4. Sen är det dags att vända blad. Då är tjejerna mogna att flyga i väg och testa sina vingar…

De som får ta över dessa 12 tjejer kommer få en angenäm uppgift. Åtminstone när det gäller inställning och träningsvillighet. En riktig fröjd!

****

Gustavsbergs Handboll fyllde 30 år under Mars. I samband med detta så arrangerades ett kalas, med olika jippon.

Bland annat en ledarmatch som brukar locka folk. Publiken/spelarna får möjlighet att göra narr av tränarnas praktiska handbollskunskaper.

Nytt för i år var att jag och min kollega Frallan blev ombedda att döma matchen istället för att själva spela. Vår tävlingsinstinkt brukar inte alltid passa in i dessa sammanhang…

Samtidigt kanske det är början på en ny karriär inom handbollen. Vi har ju kontakten, vår andra tränarkollega Bullen kanske kan ge oss en gräddfil in till de roliga matcherna (Domarchef, som han är)…skulle kanske inte tro det…rätt ska vara rätt som han kommer säga.

****

Gurra Daimerz hade en trevlig helg på Åland. Där laget bara blev bättre och bättre, ju fler matcher man spelade. Med lite flytt och rätt bollstuds kunde man ta en meriterande cupseger. Här kan man läsa lite mer, Daimerz på Åland

Oerhört intressant att se vilka enorma fysiska skillnader det är i 14 årsåldern. Rent spelmässigt så spelar det ingen roll om du är tekniskt överlägsen, har du inte börjat få muskler så kan man försöka hur mycket som helst, men det händer ingenting…

När de väl kommer ikapp, då blir det en fin utväxling.

****

Efter påskhelgen, påbörjar jag en ny tjänst. Fortfarande inom samma bank, fortfarande samma affärsområde. Men nu tillbaka med personalansvar, en rolig utmaning. Min närmaste chef förklarade tjänsten på ”min nivå”, så jag verkligen skulle förstå:

-”Jämför det med en Sportchef som ansvarar för en spelartrupp. Ditt jobb blir att se till att vi har en bra mix i laget. Du kan inte bara ha mittfältare i laget, truppen behöver även försvarare och anfallare….dessutom ska alla trivas.”

Efter den beskrivningen tackade jag ”JA” till jobbet direkt.

Rätt personer ger mig massor av energi. Så om ni möter mig med trytande energi, så vet ni att det är personalens fel, för det kan väl aldrig vara chefens fel…

****

Vet inte riktigt vad som hänt med Doggelito, hockeyn är typ lika rolig som fotbollen just nu. Ok, att serien och matcherna inte börjat ännu, men driften att gå på hockeyn är stark.

Själv tycker jag att det är utmärkt att kunna kombinera två idrotter, men hur länge kommer det gå? Kommer någon säga ifrån när det är dags att välja? Årstiden måste välja prioriterings ordningen.

****

Usel tippare, men här kommer två påståenden om årets Allsvenskan.

MFF vinner & Hammarby blir bästa Stockholms lag!? Ett djärvt tips, i alla fall gällande Bajen…

****

På tal om Malmö. Nu är det 5:e gången som vi åker ner till våra vänner på Clarion Collection Temperance i centrala Malmö i samband med någon handboll. Har blivit en tradition. Ungefär samma personer som hänger med, hur blir det nu när laget ska gå skilda vägar? Eller kanske vi bokar Malmöresor oavsett, bara för att det är trevligt? Det får framtiden avgöra…men gärna för mig.

Vänner är det bästa som finns. Någon som lyssnar på en, någon som bryr sig, någon som man kan vara sig själv inför. Någon som kan och vågar säga saker även om det kan vara jobbigt att höra.

”Vågar vara dig själv – det vinner du på i längden”, ett gammalt mantra som jag själv hört sen barnsben, men så sant. Detta är även något som jag försöker förmedla till de som vill lyssna, inte minst mina egna barn.

****

Gurra F01 har fortsatt sin strävan om att alltid bli bättre. Nu märks det dock att truppen är väldigt liten (12 personer). Den senaste veckan har bestått av individuell träning, mycket fys. De kollektiva träningarna har uteblivit då det funnits influensa, skador samt semestrar som stått i vägen… Men nya friska tag utlovas efter sportlovet.

Klubbarna har ringt runt och informerat på olika sätt, både spelare och föräldrar. Nu börjar det utkristalliseras vilka alternativ som finns. Det viktigaste för spelarna är nu att man respekterar varandras beslut. Det ena beslutet passar en individ bättre än en annan och vice versa.

Nu kommer sportlovet lägligt och när vi träffas efter lovet, kan vi ägna all fokus på handbollen 😊. Sista träningen innan lovet dammade vi återigen av ramarna vi satte tillsammans i augusti. ”Respekt, ödmjukhet, styrka, tillsammans”, var ledorden spelarna kom överens om då.

****

Pichler – där snackar vi demontränare. Känns som WP byggt riktiga lag på både dam- som herrsidan. En person som är bekväm med obekväma beslut. Låt WP få unna sig en öl eller två.

****

Bara i OS som man sitter som klistrad framför ett radioreferat om Curling och Skidskytte.

****

Killarna i Gurra P04 har tränat på när det går. Om det inte är strul med plantider så är det Kung Bore som inte alltid visat upp sig från sin bästa sida. En träningsmatch var tvungen att brytas i halvtid, på grund av fruset vatten en bit in längs långsidorna.

Laget har en skön mix av olika atleter. Några spelar bara fotboll, och får sitt behov mättat av olika specialträningar. Där finns också några hockeyspelare och bandyspelare, som nu har sin högsäsong. Även om det blir lite spretigt ibland så är jag helt övertygad om att laget kommer ha nytta av denna spretighet under säsongen och på längre sikt.

Detta gäng kommer bilda en bra stomme i ett framtida kommunlag, (”Värmdö FF” eller ”BK Värmdö”?)… Istället för att tävla om ungdomarna, så borde vi (föreningar) samverka för att se till att så många som möjligt vill fortsätta med fotbollen. Se till att det finns lag för just deras ambitionsnivå från en viss ålder, kanske 14-15 år?

Vad vinner man på detta? Först och främst ser man till att det finns ett alternativ på ”hemmaplan”, tänk vilken fördel att slippa pendla i en allt för ung ålder. Dessutom tror jag att fler barn (både tjejer och killar) kommer fortsätta längre upp i åldrarna. Några tjejer (framförallt) måste i dag söka sig till andra kommuner för att få ihop lag i samma ålder. Det blir även enklare att fördela ut träningstider.

Kan man så småningom få självförsörjande seniorlag, ”slippa” leta spelare utanför kommungränserna, så medför det även en hållbarare och sundare ekonomi för föreningarna.

Tänk om kommunen hade nappat på detta, och kunnat tillföra pengar för fler planer och/eller en inomhushall/tält.

****

Har även hunnit att förkovra mig som fotbollstränare. De 20 år gamla tränar utbildningarna (steg som det hette på den tiden) är nu uppdaterade med moderna kunskaper. När man väl sitter på plats för några helgers studier och erfarenhetsutbyte, så är det väldigt roligt.

Fanns många olika tränare på plats för utbildningen, från olika klubbar. Vissa stack ut lite mer med sin klubbtillhörighet… (vilken klubb är det jag åsyftar?)

****

Jag är en usel tippare, eller som jag brukar säga när jag sätter ihop tips på jobbet:

– ”Man kan ju inte vinna sina egna tips, hur skulle det se ut…?”

****

Snart väntar ny utmaning…

****

Det här med ”miljötänk” börjar bli ett allt viktigare inslag i min vardag. Nu har det gått så långt så att jag skaffat mig en elbil.

Har fått lite olika bemötande.

-”Sjukt ful bil” -”Njut innan batteriet tar slut” -”Häftigt med en grön bil”

Min favorit är ändå: -”Nu kan ni nästan tar er ner till Skåne på ett knappt dygn…” (tror att personen tänker på att du måste ladda bilen vid åtskilliga tillfällen…)

****

På sportlovet blir det trots allt en helg med lite skidåkning, kanske mest på längden. Nu är det Orsa-Grönklitt som gäller. Vi har varit där en gång tidigare, precis för 10 år sedan.

Då slutade det med att jag fick sy och tejpa ihop mitt ena ögonbryn. En otäck alpinskada, offpist… nja om sanningen ska fram så hände det i liftkön till barnbacken. Råkade stå och dagdrömma när det var min tur att åka knappliften, fick liften rakt i huvudet (detta var innan det blev modernt med hjälm)… Den ljusgrå skidjackan blev snabbt kamouflerad av röda fläckar.

****

Sist men inte minst måste jag passa på att gratulera två stycken grabbar som fyllde år under februari.

Dogge och Sune blev fjortisar!

Sune blev dock 2 x hundår, några säger det är 14 hundår redan efter första året…

Dogge är skottårsbarn, så egentligen ingen som blev 14, men ett stort GRATTIS i alla fall.

Året startade med lata dagar i Abu Dhabi. Ett resmål utan själ men med gott om sol, bad och sand.

Ett välorganiserat land som det är mycket enkelt att semestra i. Finns något för de flesta, om det är äkta eller inte är upp till var och en att bedöma.

 

Denna vecka på den arabiska halvön tillbringades med Shamsonites och svenska landslaget i fotboll. Vi hade ”turen” att vara där samtidigt som grabbarna på ”Januariturnén”. Men matchen mellan Sverige vs. Estland var väl egentligen inget man bör nämna i skrift.

****

På plats för fotboll i Abu Dhabi var det inte mycket publik. Av de som fanns i publiken var det många ”agenter”.

Har själv en historia med agent. Skillnaden mellan min agent och vanliga agenter, är att min agent inte blev rik (i alla fall inte på mig).

Min agent var en trött dansk kille, som ganska snart insåg att jag inte var allt för het på den internationella marknaden, heller 😄. Fanns dock några mediokra erbjudande från Walsall (utanför Birmingham) samt i turkiska Izmir.

För min del blev det istället att gå och klippa sig och skaffa sig ett jobb.

****

Det närmaste jag har kommit en riktigt namnkunnig agent är Börje Lantz. Läste precis en artikel om denne legendariska man, Mr 100%), i tidningen Offside.

Till saken hör att jag varit hemma hos denne gentleman i hans luxuösa ”Villa Tomelilla” i portugisiska Cascais (1994?). Det roliga var att han bjöd hela MFF´s spelartrupp på middag , men låg själv och vilade. Måste varit en av de längsta siesterna någonsin, för Börje dök aldrig upp under kvällen. Vi spelare tänkte väl inte allt för mycket på det, utan fortsatte kvällen i Cascais virvlande nattliv.

****

Handbollsåret 2017 avslutades i Göteborg och Norden Cup. Vi hade siktat på en något högre placering, men efter omständigheterna så var det en ganska väl genomförd turnering.

Några skador och sjukdomar sätter snabbt spår i en liten trupp. Vi har förhoppningsvis gjort vår läxa, och får sikta på att göra det ännu bättre vid nästa tillfälle.

Nästa tillfälle kan kanske inte steg 3 räknas som, men det var en möjlighet för oss att studsa tillbaka på. Även om inte motståndet kan jämföras med NC, så kan vi glädjas åt många ljuspunkter. Många som ”vågade” prova på lite nya saker på plan.

Däremot kan steg 4 räknas som nästa stora utmaning. Vi kommer arrangera steget i hemmahallen och besökande lag blir Borlänge, Aranäs (Kungsbacka) samt Baltichov (Göteborg). Dessa lag har vi tampats mot förut, så vi vet att det kommer bli tuffa och spännande matcher.

Även diskussionerna med kommande senioralternativ fortsätter. Det viktigaste är att beslutet var man spelar nästa säsong är förankrat hos sig själv. Det som passar den ena kanske inte är det optimala för den andra. Jag hoppas att man tänker igenom sitt eget val, och inte hoppar på något som passar den mest övertygande kompisen bäst.

Vi (ledarna) märker nu att mycket av vår energi går åt till andra saker, som ibland ligger långt ute i handbollsperiferin. Ibland är det ämnen som inte alls är handbollsrelaterade. Samtidigt är det en riktig utmaning, som ingår i att vara ledare.

Vi önskar nu att kraften riktas mot det vi ska göra på planen. Att vi kan vara fokuserade på det idrottsliga även om det gäller fysträning, rehabträning eller bara vanlig matchsamling. Tillåt fortsatt utveckling och försök stänga ute yttre brus, blir mina tips.

****

Fotbollen drog igång året med buller och brak i Kristinehamn. Blev 8 matcher (36 minuter långa), på en helg. Många trötta hjältar när sista matchen var spelad.

Den sportsliga prestationen var mycket bra, och den sociala närvaron var lysande.

Vi har fortfarande en hel del utmaningar framför oss, inte minst att vårda bollen i stressade lägen. Roligt att se att vi aldrig ger upp, även om vi hamnar i underläge. Stark moral.

Desto tråkigare är det att ha en splitter ny plan som vi inte kan använda. Upphandlingen för vinterskötseln är inte påbörjad. Alltså har vi en fantastisk plan som är fylld med snö, och om snön är borta så fungerar inte lyset… uppryckning! Eller ska man vara tvungen att skotta planen själv. Det tror jag iofs att vi (föräldrar) gärna hade ställt upp på…

Säsongen kommer att bestå av cuper och läger. Även av seriespel i Sanktan. Men frågan är fortfarande hur många lag? Vi hoppas intresset finns för fler lag bland spelare och föräldrar.

****

Reflektioner:

• Nu är det slut på efterrättsbuffeérna på lunchtid…
• MIFID 2 krånglar till det mesta…
• Äntligen hittade jag Yassir
• En av förra årets sista dagar, arrangerades ”Dahlstöm vs Fredin” matchen. Årets grenar var Paddel och Beachvolleyboll

• Blev också en traditionell fotbollsmatch på nyårsafton
• Nu önskar jag ”flyttfåglarna” en trevlig månad i Sydafrika. Tänk inte på oss som håller Sverige rullande även under slaskmånaderna…Safari nzuri! (Trevlig resa, på swahili).

Min fru och bättre hälft, gillar flärdfulla tillställningar. Gärna där man får klä upp sig och dansa efter middagen. Typ jubileum, ”40-50-års fester” men framförallt bröllop.

Tyvärr är det för sällan med bröllop, men när man blir bjuden så är det oftast i klump, folk och kompisar gifter sig i stim. Runt Millenieskiftet var vår prime-time, då stod bröllopen som spön i backen. Oftast var det någon nära vän eller släkting som bjöd in. Men ibland var det någon perifer person, där vi blev bjudna för att fylla ut lokalen (min egen tolkning).

Vid ett av dessa tillfällen så var det en studiekamrat till Angelica som bjöd in till bröllop. Jag var måttligt intresserad (krockade med en VM-match i fotboll), men A insisterade att vi skulle dit. Ännu ett tillfälle att kunna få klä sig i någon balliknande glamourklänning. Själv kännde jag inte en själ.

När vi väl kom till den fina herrgården strax utanför Stockholm, så var stämningen hög och vi minglade runt glatt. Hittade till och med någon att prata fotboll med. När det sen var dags att hitta sin bordsplacering sökte vi båda länge och väl efter våra placeringar. Verkade som om de vänt på placeringarna, då mitt namn dök upp i närheten av brudparet. Kanske någon förväxling…?

Väl till bords så började jag ana ”ugglor i mossen”, jag hade fått en av brudens systrar till bordet, och satt vid honnörsbordet. Riktigt malplacerad! Jag sökte frenetiskt efter A och var hon hade blivit placerad (detta var innan vi själva var förlovade och gifta). Hittade henne ingenstans, inte förrän jag skulle gå och pudra näsan, då passerade jag en något moluken men vacker tjej med en fantastisk klänning.

”-Varför ser du så ledsen ut?” (frågade jag A)

”-Varför tror du?” (svarade A något deppig)

”-Ingen aning” (sa jag och kramade om henne)

”-Titta dig omkring, ser du någon över 12 år?” (sa A nu med en besvärad röst)

Då tog jag mig en ordentlig titt, och mycket riktigt så var det en väldigt ung (men glad) skara som var hennes närmaste sällskap. Angelica hade något underligt hamnat vid barnbordet, och hennes bordskavaljer var i 9-årsåldern…Där och då vågade jag knappt säga att jag själv hamnat vid honnörsbordet…

A ägde oavsett dansgolvet efter middagen, och kunde snabbt skaka av sig sin trista bordsplacering.

Varför jag fick sitta vid honnörsbordet? Det kröp fram på småtimmarna att brudgummen var mycket fotbollsintresserad och gick ofta på Stadion och kollade på blåränderna. Måste dock varit några år innan vi åkte ur Allsvenskan…

****

På tal om blåränderna, så deltog jag i år på gamla DIF spelarnas julfest. En mycket trevlig tillställning, där som sagt både gamla spelare och ledare samlats för att samtala om gamla stories. Det var högt till tak och många ämnen och händelser diskuterades högljutt.

Man tog vid där man slutat för 15-20 år sedan, samma humor och samma jargong.

Det som gjorde det extra roligt var att massor av olika generationer samlats. Där fanns en hel del guldmedaljörer från 2000-talet men störst applåd fick Lappen som var med och tog SM guld 1959. Två andra förgrundsfigurer under kvällen var Super-Bo och Pelle Kotschack. Dessa personer presenterade varje närvarande person med en kortare presentation. Vilket minne de har och vilka eldsjälar de är.

Extra kul att man gjort ett så stort intryck på Pelle K och Djurgårdarna. Han presenterade mig som en skånepåg som missade 9 frilägen vid en och samma match… (ÖSK sommaren 1999 hemmamatch på Stadion)

****

Hamnade i en diskussion med en yngre kollega, om att göra ett ”Hattrick” i en fotbollsmatch. Han hade läst i tidningen Offside, att man förr i tiden hade en tävling för de som lyckats göra minst tre mål i en och samma match på elitnivå. Mr Hattrick-tävlingen.

Själv hade jag lyckats förtränga detta, men jag var med vid ett av dessa tillfällen (Borås 1998). Hade även kvalificerat mig 1997 i Kalmar (?), men då lyckades jag missa flyget från Arlanda. Själva Mr Hattrick vanns det året (1998) av Mario Jadonic.

Om det är någon som behöver en hög hatt till ett festligare tillfälle, så vet ni var de finns. I ett garage på Värmdö.

****

Gurra F01 har nu fortsatt sin väg mot seniorverksamhet kommande säsong. Frågan är var, när och hur denna väg ska se ut? Är vi naiva som tror att vi ska kunna ha en gemensam lösning? Några samtal här och några träningar där. Vet inte riktigt om de är mogna för detta steg ännu… vet i alla fall två ledare som inte är mogna att släppa dem riktigt ännu.

Har under hösten spelat i juniorserien, som oftast är pajasmatcher. Det finns några duktiga lag, men tyvärr bortprioriteras juniorlagen i många föreningar. Ofatst har vi mött lag som knappt får ihop till startuppställningen.

Denna säsong är lite av ett ”mellanår” (förutom NC och USM), där spelarna fokuserar mycket på att bygga upp sin fysik, något de förhoppningsvis kommer ha stor nytta av i framtiden.

****

Gurra p04 har inte direkt tagit någon vila. Tvärtom, i och med den milda hösten/vintern har laget kunnat träna utomhus fram till mitten av december. Man har haft den högsta träningsnärvaron under hela året, lovar gott…

Nu kämpar vi för att kunna anmäla två 11-mannalag till nästa års seriespel. Dock ligger vi just på gränsen för att kunna bemanna två lag. För att undvika slitage och fotbollsmättnad måste vi bredda truppen med ytterligare några spelare och någon matchcoach. Men förhoppningen är stor och förväntansfull 🙂 .

Nu är det spelledigt någon vecka, innan säsongen rivstartar i Kristinehamn 12-14 januari. Då entrar Gurra Daimerz Kristinehamns fina inomhushall, med fullplansmått. En sådan hall skulle vi haft på Värmdö. Är det någon som hjälper till med finansieringen, så lovar jag att sköta driften…

****

Nu väntar 65 mil till Skåne, men vad gör man inte för ”Lillejul på Shakespear”, ”julafton med släkten”, traditionell ”juldag på Granvik” och inte minst ”racketsporter i Bellvuehallen” på annandagen. Ska till och med damma av mitt gamla MarkV rack, nu jäklar.

God jul!

För en tid sedan satt en av mina arbetskamrater och kom ihåg ett mejl som han skickat fel. Han hade tackat ja till en golftävling. Problemet var att han svarade inte bara till den personen som skickat mejlet utan till alla i hela golfsektionen (ett par hundra)…

Detta satt vi och skrattade gott åt, tills det kom en annan arbetskamrat och påminde oss att han kände en annan arbetskamrat som gjort något liknande. Nämligen undertecknad…

Och när jag dammar av mitt minne så dyker det upp något olustiga känslor. Jag var med på en mejlslinga från mitt korplag i fotboll. I denna slinga skickades oftast helt harmlösa skämt eller fräckisar.

I min vana trogen, så öppnade jag upp min Outlook på morgonen, och läste mejl. Skrattade till lite grann och vidarebefordrade mejlet till två kompisar på arbetsplatsen. Datorn hackade till lite, så jag var tvungen att dubbelklicka för att få till mottagarna. Utan att tänka för mycket så skickade jag iväg mejlet.

Gick för att hämta en kopp kaffe, och när jag kom tillbaka till min plats så hade jag flera missade samtal. Konstigt, bara internnummer…

Då ringde en person från våningen nedanför och undrade varför inte hon fått mejlet, alla sitter ju och skattar här nere, jag vill också ha mejlet.

– ”Bara så du vet, så har du skickat mejlet till ett par hundra Bloombergs användare runt om i hela koncernen. Varav hälften sitter på våningen under dig… ” (sa den rutinerade medarbetaren)

Jag sökte direkt upp mejlet under ”skickat”, och läste igenom det en gång till. Det var då jag upptäckte att det även fanns något bifogat. ”IKEAS`julkalender”, kan ju inte vara så farligt. Problemet var bara att det var väldigt begränsat med möbler och inredningsdetaljer, och lite fler lättklädda damer med jultema.

Tyvärr hade de flesta redan öppnat meddelandet, så att återkalla mejlet hade ingen större betydelse. Jag lämnade inte min plats på tre veckor, och höll en väldigt låg profil. Efter tre veckor gick jag ner till våningen under. När jag gick in i det stora och öppna kontorslandskapet var det en av grabbarna där ner som ställde sig upp och högljutt sa:

-”Titta, äntligen kommer han ner, varför har du slutat skicka mejl till oss…? (allt med en ironisk touch och med en ivrig applåd till följd)”

Sen den dagen visste de flesta vem jag var…bra eller dåligt? Kanske inte det sättet man ville presentera sig på.

****

Hunnit med några besök i Skåne. Bland annat en 100-årsfest i Höllviken. Lisa (syster) och Johan passade på att fylla 50 år.

Blev en kul kväll, med många trevliga återseenden. För egen del så var det många fotbollsspelare man spelat med och emot. På denna tiden fick vi vara med i Höllvikens GIF´s resa uppåt i seriesystemen. För egen del blev det från division 5 till division 3. Kändes som det var igår…

Tack för en trevlig kväll!

****

Hann även gratulera M och P på sin 74-årsdag. De blev sanslöst glada för sin present. En gammal hederlig shoppingvagn… (Tror att de såg presenten som ett hån :-)).

****

Gurra F01 kämpar på. Nu börjar klubbarna höra av sig gällande våra spelare. Vår ambition är att hitta en lösning som vi kan erbjuda till så många som möjligt. Bara de själva är hungriga och ambitiösa, och strävar efter att vilja bli bättre. Några faktorer som alltid varit deras ledord…

 

Nu börjar förberedelser till årets sista cup, Norden Cup, ska bli kul att åka till Götet och träffa på trevligt handbollsfolk. Dessutom en riktig värdemätare i gruppspelet. Vi ställs mot Danmarks bästa F01 lag och ett av topp-tre-lagen från Norge, även isländska mästarna finns med i gruppen. Midtjylland, Fjellhammer och Valur… där snackar vi smällkarameller.

****

Gurra P04 har börjat sin offseason på bästa sätt. Några nya spelare har sökt sig till oss, vilket vi ser som en riktig fjäder i hatten.

Det samma gäller här, har man en ambition att vilja bli en bättre fotbollsspelare och är träningsvillig, så finns det ingen gräns hur många vi kan bli. Kanske ett önsketänkande, men kul att sträva efter. Plantider och fler ledare är så klart ett måste.

Första cupen med några nytillskott började på bästa sätt. Inte bara sportsligt utan också vid sidan av planen.

Vi kan stänga säsongen med massor av nya erfarenheter samt många som utvecklats på bred front. Spanienresan får ses som en av årets höjdpunkter.

Vi ser framemot nästa säsong där vi hoppas träningsfliten fortsätter. Det är där nyckeln sitter, just på träningen. Har vi spelare som har en hunger på att bli bättre har vi tränare all motivation som krävs.

****

Den enda som inte nöjd med mellandagsvistelsen i Göteborg är Dogge. Tyvärr är det en vecka för tidigt. Precis efter nyår börjar nämligen den stora hockeycupen (GIC) i Göteborg, men då är det något sågspån (enligt honom) som bokat resa till sydligare breddgrader… (undertecknad är alltså inte populär). Livet är bra orättvist.

En hockeycup hanns med i November, i Mora.

****

Hann även med ytterligare ett besök i Skåne under november. Det var handbollsrelaterat. Vi bodde några dagar i Höllviken och några dagar på Clarion Collection Temperance i Malmö (tack återigen Therese).

Under vistelsen hann vi även med en golfrunda på Vellinge GK. Det var här Franco slog sitt första golfslag. En syn för gudarna!

För de som är intresserade, så har jag summerat ihop mina tankar om handbollsspelet i separat blogginlägg.

Scandiberico 2017

Många fina bilder från @borgmattisson

****

Avslutningsvis får man gratulera TFF för avancemanget till fotbollsallsvenskan. För några år sedan, låt säga nästan 30 år sedan (gymnasietiden), så var jag nära att skriva på för TFF. Undrar om livet hade sett annorlunda ut idag då?

Helgen tillbringades i Tyskland, med besök på två Bundesligamatcher. Denna gången var det inte med arbetskamraterna utan tränarkollegor (och våra söner) i Gurra Fotboll p04.

• Fredag – Eftermiddagsflyg till Frankfurt, derbymatch i Mainz (Mainz-Frankfurt), Döner som kvällsmat.
• Lördag – Tåg till Leverkusen (längs med Rhen genom pittoreska vinodlings landskap), derbymatch i Leverkusen (Bayer – Köln), på plats nästan 2 1/2 timmar innan match, allt för att hinna insupa atmosfären och se grabbarna spela futsal och vi vuxna testa en Weissbier. Kvällen rundades av på traditionell tysk restaurang.
• Söndag – Besök på Bayer 04 Leverkusens träningsanläggning, hemfärd med flyg från Düsseldorf till Arlanda. Hemma lagom till middagen med övriga familjen.

Tror att mer eller mindre alla Bundesligamatcher spelas inför fullsatta läktare. Härlig atmosfär och läktarkultur.

Man känner sig aldrig ”rädd” för att ta med sin familj, även om det ibland kan hetta till. Denna gången var det bara en ”öldusch”, när Köln gjorde mål, vilket de inte gör så ofta.

Vi som åkte hade likadana mössor på oss, dels för att känna igen varandra i folkvimlet och dels för att förmedla GIF Fotbolls namn ut på de stora europeiska arenorna…

Tydligen så är dessa mössor hett villebråd på supportermarknaden i Tyskland. När slutsignalen ljöd och alla i publiken reste sig upp för att lämna arenan så hände det!

En medelåldersgubbe (typ något år äldre än mig själv), smög sig upp bakom mig, flinade, och stal min toppluva! Han började springa mot utgången, och när jag förstod vad som hänt började jag springa efter. Men efter ett fåtal meter tog det tvärstopp, där stod det nämligen en besviken hemmasupporter mitt i vägen, som dessutom verkade ha käkat några schnitzlar för mycket.

Jag kunde sakta men säkert se på när min fina toppluva, försvann ut genom grindarna. Önskar jag kunde tänka: ”Vill han ha min fina mössa, så får han väl ta den”…😀

****

När barnen är små är de väldigt produktiva. I alla fall när det gäller teckningar, pärlplattor, trä och syslöjdssaker.

När det äldsta barnet (Nelly) kom hem med sina pysselsaker tyckte man det var fantastiskt och väldigt gulligt. Dessutom sparade man allt, flera hyllor runt om i huset pryddes av olika pyssel.

När barn två (Douglas) skulle gå igenom samma fas, så dröjde det inte länge innan man på riktigt hade tröttnat på alla teckningar och pyssel. Men detta var något som man inte kunde säga högt, och framförallt inte säga att han skulle sluta att vara kreativ.

Man fick mer eller mindre varje dag visa upp sin skådespelartalang, och påpeka hur fina skapelserna var. Men mitt skådespeleri började falna, jag blev slarvigare och slarvigare. Vissa teckningar hamnade direkt i pappersåtervinningen, utan att ha visats upp för andra intressenter (läs Angelica). En dag frågade dessutom Nelly varför Dogges teckning låg i pappersåtervinningen. Jag hyssjade henne snabbt, och förklarade att teckningen råkat trilla ner från bänken…

Det här var tyvärr ett ohållbart scenario, barnen började ana oråd. Kulmen kom när Dogge hittade sin senaste träslöjdsskapelse ligga överst i soptunnan. Hans pappa hade kastat hans ovärderliga träfigur…!

Vi hade ett rejält snack om händelsen, och jag fick förklara att jag kände mig stressad och av misstag kastat figuren istället för soppåsen…(usel undanflykt). Sen denna dag har Dogge varit mycket restriktiv med vad han tagit hem från träslöjden (detta är några år sedan). Jag frågade han faktiskt några månader efter incidenten med soptunnan, varför han inte tog hem så många pysselsaker längre. Han svarade med att han samlade dem i skolan, där fler kunde se hans verk och som uppskattade dem. Rätt åt mig…!

****

Gurra Daimerz P04, har nu avslutat sin seriesäsong. Blev finfina fjärde placeringar i både division 1 respektive 3.

Nu väntar silly-season. Kanske inte riktigt, men när ungdomarna hamnar i puberteten, så finns det många saker som lockar. Till och med utanför idrotten…

Jag tror däremot att vi har en stomme som är väldigt intresserad av fotbollen, och denna stomme ska vi fortsätta att drilla efter bästa förmåga.

Tanken var att laget nu skulle gå upp på 11-mannaspel för evigt, men nu verkar detta beslut hänga lite i luften. StFF ska besluta om man ska skjuta fram detta steg tills det året man fyller 15 år. Inget som killarna jublar över direkt.

****

Gurra F01, har nu kommit in i seriespelet. Några matcher i F01 serien, men framförallt med spel i juniorserien. Här väntar tufft motstånd efter höstlovet.

Nästa stora utmaning är Norden Cup i mellandagarna, en turnering som vi alla gillar och nu ska deltaga i för fjärde året i följd. Roligt att mäta sig med de bästa nordiska lagen inte minst de danska och norska lagen. Duktiga motståndare!

Vi tränare har tillbringat mycket tid runt om i olika hallar för att hitta lämplig nivå för våra spelare, tills nästa år då de får spela seniorhandboll. Vi har titta på allt från divison 2 till allsvenskan. Kvalitén skiftar enormt mycket. Tanken är nu att våra spelare ska testa på seniorspel hos olika klubbar runt om i distriktet.

Riktigt trist att vår egna förening inte kan mobilisera ett A-lag till den säsong då våra spelare är redo för det.

****

Det riktiga glädjevrålet infann sig inte riktigt när MFF kunde säkra sitt 20 allsvenska guld. Tror att det beror på att man redan ”diskonterat” segern de senaste omgångarna.

Men det var två andra killar i familjen som jublade desto mer.

****

Har fått en ny favorit, gällande ”lull-lull” (sötsaker).

****

Efter en helg i Tyskland känner man sig mätt, eller rättare sagt proppmätt. Funderar att prova på en vegetarisk vecka… eller är sådana här tankar början på någon ålderskris?